Nätverk håller dem ajour och underlättar yrkeslivet
Två gånger om året träffas de. Sammanlagt är de uppåt 130 alumner från speciallärarprogrammet och specialpedagogiskt program i nätverket, men det brukar bli mellan 40 och 60 alumner per träff, en på hösten och en på våren. Även om en specialpedagog eller speciallärare har många kollegor på sin arbetsplats är det inte alltid där finns andra inom samma skrå att dryfta sina tankar med.
En gång varje höst och vår välkomnar Catarina Grahm högskolan forna studenter från Speciallärarprogrammet och Specialpedagogiskt program till en alumnträff.
Att få träffa andra inom samma yrke är viktigt. Det är på alumnträffarna i Kristianstad som specialpedagogerna och speciallärarna håller sig uppdaterade om vad som händer inom fältet och kan fånga upp vad som är aktuellt. Dessutom är det en ypperlig möjlighet för alumnerna att nätverka.
– Från högskolans sida får vi även en omvärldsanalys om hur nuläget ute på arbetsplatserna. Vilka behov finns? Hur går diskussionerna? Och så vidare, säger Catarina Grahm, programområdesansvarig för högskolans specialpedagog- och speciallärarprogram.
Via träffarna får de som vill även en möjlighet att medverka i olika studie- och forskningsprojekt.
– Vi har bland annat haft respondenter till en liten studie, som nu publicerats i boken Specialpedagogik i pedagogiskt arbete. En bok som nyss kommit ut, påpekar Catarina.
Under dagen delas alumnerna in i grupper för att diskutera olika frågor. När de sedan återsamlas knyter de ihop allas erfarenheter så att de kommer alla till del.
Alumnerna Andreas Malmström (vänster) och Anna Nitsch (höger) anser båda att det är själva mötet mellan yrkeskollegor som är det viktigaste.
Själva mötet kanske det viktigaste
Vid varje alumnträff får deltagarna aktuella föreläsningar utifrån de områden de har önskat.
– Vi har lyssnat på en föreläsning om närvarofrämjande arbete i Helsingborg. Hur de jobbar med detta i kommunen och vilka faktorer som är viktiga. Det var väldigt intressant att höra om deras utfall, berättar Anna Nitsch, övergripande specialpedagog för Drottning Blankas gymnasieskolor.
Senare pratade Daniel Östlund om sin studie med Cecilia Segerby, varpå alla alumner fick fylla i en enkät om vad man anser var viktigast inför valet att utbilda sig till specialpedagog, och sedan vad som är viktigast i ens nuvarande arbete som specialpedagog.
– Är det viktigt med handledning? Eller att skriva åtgärdsprogram, eller andra delar som ingår i vårt yrke. I enkäten skulle vi skatta betydelserna av detta på våra skolor, förklarar Anna.
Största behållningen av alumnnätverket verkar dock vara själva mötet med de andra deltagarna.
”Vår stora alumnverksamhet gynnar de som verkligen ska gynnas; eleverna och barnen.”
– Det bästa är faktiskt diskussionerna vi har mellan oss, om hur vi jobbar, vad som skiljer och vad som är gemensamt, säger Andreas Malmström, specialpedagog på Tolvåkerskolan i Löddeköpinge.
– Ja, den största aha-upplevelsen när specialpedagoger möts är just att vi möts flera stycken, menar Anna. Vi är ofta ensamma i våra yrkesroller på våra skolor, så när vi träffas flera stycken så här och börjar prata om vårt arbete och vårt uppdrag så blir 1+1=3: Åh, du har också tänkt på det! Aha, du möter också det här! Hur gör du? Hur gör jag? Hur skulle vi kunna jobba framåt?
Alumnerna intygar att de alltid får något bra att ta med sig hem till sin egen verksamhet. Och att kontaktnätet de skapar blir ett stort stöd.
– Vi kan fråga varandra om saker när som helst på året, påpekar Anna. Exempelvis är det mycket lättare att göra överlämningar när vi redan känner till varandra – så att informationen faktiskt överförs mellan de olika bitarna. Det är guld!
– Man kan säga att vår stora alumnverksamhet gynnar de som verkligen ska gynnas; eleverna och barnen, säger Catarina Grahm och är mycket nöjd med dagen.
Text och foto: Fabian Rimfors