Prisad uppsats om när hjärtat slutar slå
Det har gått ett halvår sedan Sara Lack och Elina Kainulainen lämnade högskolan som nybakade sjuksköterskor. Nu är de tillbaka, för att ta emot det ärofyllda priset Bästa uppsats 2021 – ett arbete som bland annat lyfter fram andlighetens betydelse i vården.
I sin gemensamma uppsats har Elina Kainulainen och Sara Lack kartlagt forskningen om livet efter hjärtstopp. Nu har de fått utmärkelsen Årets uppsats 2021. – Vi är väldigt stolta över detta. Det blir också ett jättefint minne från utbildningen, säger Sara Lack.
– Det började med döden, om jag inte minns fel…
Solen öser sina strålar över campus och livet spritter i småfåglar och sommargrönska. Men i tankarna återvänder Sara Lack och Elina Kainulainen till samtalen för ett och ett halvt år sedan, då de båda sjuksköterskestudenterna diskuterade uppsatsämnen. Mycket kretsade kring livets ytterligheter.
Sara Lack har en bakgrund som både begravningsentreprenör och som doula, och Elina Kainulainen har mångårig erfarenhet som undersköterska innan hon började vidareutbilda sig. Deras vägar korsades på Sjuksköterskeprogrammet vid Högskolan Kristianstad, och de bestämde sig för att skriva uppsatsen tillsammans.
De kom fram till att de gärna ville titta närmare på hur människor går vidare efter att ha fått närkontakt med döden. Varje år drabbas cirka 8000 svenskar av hjärtstopp. Utsikterna att överleva när hjärtat plötsligt stannar är inte så ljusa – i synnerhet inte om hjärtstoppet sker utanför sjukhuset. Men en del har tur, och råkar ha personer i närheten som kan påbörja hjärt- och lungräddning. Runt 1500 personer överlever och lever alltjämt en månad efter den dramatiska händelsen.
– Utbildningen kring hjärtstopp har vuxit bland allmänheten och allt fler arbetsplatser har köpt in hjärtstartare, vilket gjort att fler klarar sig, säger Elina Kainulainen.
Viktigt att vårdpersonalen är lyhörd
Men hur är kunskapen om dessa överlevare och deras närstående? Och vad kan göras inom vården för att ta hand om dem på bästa sätt? Detta ville Sara Lack och Elina Kainulainen undersöka genom att kartlägga tidigare forskning. Uppsatsens titel blev ”När hjärtat slutar så: en litteraturöversikt om upplevelser av livet efter hjärtstopp”.
Många brottas med bristande ork och förmåga att klara saker som de tidigare kunde. Samtidigt förväntas de vara glada och tacksamma för att ha överlevt. Det är kanske inte alltid så enkelt.
De flesta artiklarna lyfte fram hur ett hjärtstopp sätter djupa spår i tillvaron, både hos den drabbade och de närstående. Det handlar inte bara om att handskas med en fysisk åkomma, utan också om att hantera omtumlande existentiella tankar.
– Många vittnar om att hjärtstoppet varit livsomvälvande. En del har beskrivit det som att få en andra chans i livet, säger Sara Lack.
Samtidigt innebär efterförloppet ofta en mödosam väg tillbaka till vardagen. Med nedsatt fysisk förmåga behöver man ofta gå in i nya roller gentemot närstående.
– Många brottas med bristande ork och förmåga att klara saker som de tidigare kunde. Samtidigt förväntas de vara glada och tacksamma för att ha överlevt. Det är kanske inte alltid så enkelt, säger Elina Kainulainen.
För att kunna greppa vad som faktiskt hänt behövs ett pussel läggas, där den drabbade, de närstående och vårdpersonalen tillsammans bidrar med olika bitar och perspektiv – både kring själva händelsen och tiden före och efter.
Elina Kainulainen och Sara Lack menar att vårdpersonalen har en viktig uppgift att vara lyhörd för de frågor och tankar som kan dyka upp hos den som drabbats av hjärtstopp.
– Man kan inte bara klappa på axeln, och säga: ”Tur för dig, gå hem och var glad!”. Som sjuksköterska måste man kunna ställa de där svåra frågorna, och också våga stanna kvar och lyssna på svaren, säger Elina Kainulainen.
Sara Lack håller med:
– Ibland upplevs det som lite för flummigt, att öppna upp för frågor om andlighet. Men jag tror att det är viktigt att låta andligheten ta plats och bli ett hjälpmedel – oavsett om det handlar om en religion, en diffus känsla, eller om någon som tycker sig ha sett ett ljus.
De framhåller också hur viktigt det är att bemöta de närstående på samma lyhörda sätt, och ta deras frågor och oro på allvar. Detta kan tyckas självklart om man utgår från den personcentrerade vården, ett synsätt som genomsyrat utbildningen på Högskolan Kristianstad. Men efter ett halvår i arbetslivet har Sara Lack och Elina Kainulainen också insett att inte alltid ges förutsättningar för detta ute i verksamheterna.
– När man jobbar inom IVA-vården handlar det mycket om här och nu. Man har inte så mycket tid att ta hand om det existentiella. Man för visserligen dagbok över patientens tillstånd, men det finns sällan utrymme för det där finliret, säger Sara Lack.
De är överens om att bemötandet inte handlar om ovilja eller okunskap, utan till syvende och sist om resurser och kontinuitet. Om arbetsgivare som måste erbjuda en stabilare arbetsmiljö där de anställda kan och vill stanna.
– Det är väl ingen hemlighet att det ofta saknas förutsättningar att erbjuda detta, säger Sara Lack.
Spännande och utmanande med uppsatsarbete
Elina Kainulainen och Sara Lack ser tillbaka på uppsatsskrivandet som en intensiv period under studietiden. Även om de inte träffades fysiskt under arbetes gång, delade de varandras vardag, via zoom, under nästan fyra månader.
– Det kändes verkligen som att vi levde i varandras liv. Många gånger satt vi och slet håret, men lika ofta var det roligt och spännande att se varandras perspektiv, minns Sara Lack.
Sedan de tagit sin examen och lämnat högskolan har Elina Kainulainen arbetat på kardiologen på Centralsjukhuset Kristianstad, medan Sara Lack jobbar på akuten på Skånes universitetssjukhus i Lund. För en tid sedan fick de ett överraskande besked om att deras uppsats från sjuksköterskeutbildningen utsetts till Bästa uppsats 2021.
– Jag blev så paff när vi fick veta detta! säger Elina Kainulainen.
– Ja, det kändes overkligt, och samtidigt fantastiskt. Jag tycker att vi har varit lite modiga och vågat sticka ut hakan, säger Sara Lack.
De gläder sig särskilt åt att juryn lyft fram uppsatsens samhällsrelevans. Hjärtstopp kan nämligen drabba vem som helst, i alla åldrar. Dessutom kan resultaten från uppsatsen och appliceras på andra typer av traumatiska händelser, som trafikolyckor eller sjukdomar.
– Det handlar ju framför allt om att kunna ta sig vidare när hela livet ställts på sin spets, både för den som överlever och för de närstående, säger Elina Kainulainen.
Text och bild: Kerstin Weman Thornell