Vikten av ett levande språk
Nyord får ofta uppmärksamhet. Men när ord försvinner sker det i det tysta. Ord kommer och går, och så även dialekter och språk, men vad innebär det egentligen att ett sätt att kommunicera försvinner? Förlorar vi något mer än bara orden? Går det att vända trenden och få tillbaka fataburen? Yair Sapir, lektor i svenska och språkforskare, ger just nu en kurs i älvdalska*. Språklig revitalisering heter det på fackspråk.
Varför är det så viktigt att bevara älvdalskan, och andra språk och dialekter? Vad händer om ett språk försvinner?
– Ett språk utgörs inte enbart av ord och uttryckssätt, utan är även identitets- och gemenskapsskapande. Att förlora ett språk innebär även att en del av sin identitet och sociala samhörighet går förlorade, både relationer med personer i samma åldersgrupp, men även med personer från andra generationer, förklarar Yair Sapir, universitetslektor i svenska som fick språkpriset Övdals-Byönn i somras för sina insatser för älvdalskan.
”Ett samhälle som har ett visst språk behöver nämligen alltid nya historier, musik och kultur på det egna språket.”
– Dessutom har vi en hel del material som finns bevarat på olika språk – genom historier, ordspråk, visor, och så vidare. Allt detta går också förlorat om språket dör ut. Ett flerspråkigt samhälle innebär dessutom att vi får flera sätt att se och uppfatta världen på och fler orter där nyskapande verksamhet äger rum. Ett samhälle som har ett visst språk behöver nämligen alltid nya historier, musik och kultur på det egna språket.
Vilka är det största utmaningarna för tynande dialekter och språk?
– Vi lever i en globaliserad värld och de sociala nätverken börjar bli större, det man brukar kalla den ”globala byn”. Förr var man begränsad till samhället i den egna byn eller socknen. I dag har vi sociala nätverk som sträcker sig i hela landet och över hela världen, med hjälp av digitala resurser. Men det finns även motreaktioner mot globaliseringen. Många söker sig till rötterna och i Europa har vi fått Europarådets stadga om landsdels- och minoritetsspråk, som tillåter att även språkliga minoriteter inom nationalstaterna får ett erkännande och utvecklas vidare, berättar Yair och fortsätter.
– Liknande tendenser ser vi över hela världen. Av cirka 7 000 språk som vi har i dag bedöms omkring hälften försvinna om hundra år om inget görs för att bevara dem, påpekar Yair. I Sverige är samtliga traditionella svenska dialekter hotade och även Sveriges fem samiska språk.
”Under 120 år av starkt inflytande från svenskan och ingen skolundervisning i älvdalskan har älvdalskan försvunnit i vissa släkter ...”
Vilka är nycklarna för att väcka nytt liv i dialekter och språk?
– Erfarenheter från olika håll visar att högkvalitativ bildning av vuxen- och barngenerationen är ytterst viktig. De vuxna som har kontakt med barnen behöver bli experter på språket. En kortsiktig satsning på mellangenerationen i Enare i Finland 2009–2010 har fått enaresamiskan att börja talas igen av alla generationer och liknande ambitioner har vi med älvdalskan. Under 120 år av starkt inflytande från svenskan och ingen skolundervisning i älvdalskan har älvdalskan försvunnit i vissa släkter och fått en stark interferens från svenskan bland dem som fortfarande talar älvdalskan.
– Samtidigt behöver språkets status höjas bland talarna, förklarar Yair Sapir. De behöver känna sig stolta över att använda språket. Man behöver skapa nya gemenskaper och arenor där språket kan användas. Det är viktigt att barn som vill lära sig det revitaliserade språket kan vara i en förskola där alla använder språket, så att de inte känner sig i minoritet. Språket behöver sedan utvecklas i skolan genom undervisning och slutligen behövs resurser av olika slag på språket – tryckt och digitalt material, kulturella aktiviteter, medier och så vidare.
Vilka är de roligaste ögonblicken när du arbetar med språklig revitalisering?
Att arbeta med språklig revitalisering är mycket roligt och givande, eftersom jag både kan arbeta med det förflutna – hur språket har sett ut förr, nutiden – att forska om och undervisa i språket, och framtiden – att hjälpa talarna att förverkliga sina drömmar gällande hur språket ska se ut, samtidigt som man lutar sig mot det gamla språket. Det är ett mångsidigt jobb, eftersom det involverar såväl språkliga som sociala och politiska aspekter, och innebär även arbete med människor på plats – talare och potentiella talare, förklarar Yair.
Har du något favoritord på älvdalska?
– Jag har flera, men ett av dem är faingen som betyder ”glad”, ”tacksam” och ”belåten”, säger Yair Sapir, som är just ”faingen” över att möjligheten att få lära ut älvdalskan till nya talare.
* Älvdalska är ännu inte erkänt som landsdels-/minoritetsspråk i Sverige. Både språkföreningen Ulum Dalska (”Vi ska prata älvdalska”) och forskargrupper anser dock att älvdalskan bör erkännas som ett sådant.
Text: Fabian Rimfors
Foto: Ulum Dalska