Friheten på fritidshemmet lockade

– Det finns så många olika sätt som barn kan lära sig saker på. Skapande är en stor del av fritids, och något som många elever efterfrågar, säger Paulina Nilsson som är grundlärare på Örtagårdsskolans fritidshem.

Ett femtiotal färgglada garnhjärtan pryder stängslet till Örtagårdsskolan i Malmö.

­– Vi gjorde dem i höstas, och de har fått sitta kvar. Jag minns att barnen tyckte det var kul att samarbeta och hjälpas åt att få garnet runt stängslet, säger Paulina Nilsson.

I juni tog hon examen från grundlärarutbildningen med inriktning fritidshem, och sedan dess ingår hon i arbetslaget på avdelningen Gripen, med särskilt ansvar för eleverna i årskurs tre. Här får hon, tillsammans med barnen, utlopp för sin kreativitet och sitt intresse för konst.

"Jag fick napp på ett lärarvikariat inom grundskolan. Det var där jag upptäckte hur kul det var på fritids, så jag gled mer och mer över dit."

När Paulina Nilsson var yngre drömde hon om att bli konstnär. Efter grundskolan pluggade hon bild och form på gymnasiet, och därefter fotografi på folkhögskolan och medie- och kommunikationsvetenskap på universitetet.

­– När det sedan var dags att börja jobba, så sökte jag allt möjligt. Jag fick napp på ett lärarvikariat inom grundskolan. Det var där jag upptäckte hur kul det var på fritids, så jag gled mer och mer över dit.

"Dessutom var det bra att utbildningen var campusbaserad. Det kändes viktigt att få mening och sammanhang, då en stor del av yrket som grundlärare ju handlar om att arbeta i grupp."

Efter ett par år kändes det ganska självklart att vilja fördjupa kunskaperna, och hon sökte sig därför till Högskolan Kristianstad för att läsa grundlärarutbildningen med inriktning mot fritidshem.

– Jag hade tidigare pluggat i Malmö och ville ha något nytt. Dessutom var det bra att utbildningen var campusbaserad. Det kändes viktigt att få mening och sammanhang, då en stor del av yrket som grundlärare ju handlar om att arbeta i grupp.

"Det är nyttigt att få reflektera över varför man gör som man gör, och att förstå att man faktiskt kan göra olika didaktiska val."

Hösten 2019 mötte hon sina nya kurskamrater på uppropet. Gruppen var blandad och bestod av allt från nybakade studenter till personer i 40-årsåldern som redan hade gedigen erfarenhet av studier eller arbete.

Även om hon själv hade provat arbetet på fritids under en period, fick hon under utbildningens gång träning i att ställa frågan varför.

– Det är nyttigt att få reflektera över varför man gör som man gör, och att förstå att man faktiskt kan göra olika didaktiska val. Den kunskapen gör att man handlar mer medvetet.

Studenterna på grundlärarutbildningen får också välja ett praktiskt eller estetiskt ämne att fördjupa sig i, och för Paulina Nilsson kändes valet självklart:

– Det blev förstås bild. Utöver eget bildskapande så lärde vi oss mycket om den pedagogiska biten och om hur man kan bedöma det eleverna skapat.

Under utbildningen var studenterna ute på VFU (verksamhetsförlagd utbildning) vid flera tillfällen. Paulina Nilsson uppskattar variationen, och att hon fick möjlighet att möta olika typer av skolor och lärarlag runtom i Skåne.

–  Även om jag kände mig trygg i mitt eget ledarskap, så fick jag mycket inspiration från andra lärares sätt att leda. Där fanns mycket att hämta.

Förra våren, under sista terminen på högskolan, började hon söka arbete. En lärare på högskolan hade berättat om sina goda erfarenheter av att arbeta i stadsdelen Rosengård i Malmö, och Paulina Nilsson bestämde sig för att söka sig dit.

– I jobbannonsen från Örtagårdsskolan framgick också att skolan medvetet satsade på fritidshemmet och lyfte fram det som något viktigt. Det kändes inspirerande.

"Det är både roligt och utmanande att jobba med barn i trean; de är ganska stora men ändå ganska små."

I april fick hon jobbet och en bit in på sommaren började hon arbeta på skolans fritidshem. De första veckorna var, som på alla nya jobb, överväldigande. Barnen var nyfikna på sin nya lärare och ville testa gränser.

– Men när man väl lärt känna varandra och skapat en relation så går det lättare. Det är både roligt och utmanande att jobba med barn i trean; de är ganska stora men ändå ganska små.

Hon beskriver att hon, tack vare utbildningen från högskolan, numera har större självförtroende i sitt uppdrag som lärare.

– Jag är mer medveten om min lärarroll och att det jag gör främjar lärandet.

"Det är rätt tacksamt att de flesta barn tycker att fritids är något kul. Och för min egen del är det roligt att se hur deras lärande och samspel utvecklas."

Då de flesta barnen på fritidshemmet har annat modersmål än svenska, försöker lärarna arbeta språkutvecklande vid sidan om den traditionella undervisningen. Just idag ska de testa en ny lek, Pelle Pump, där barnen får träna sig i att uppfatta olika ordkategorier.

– Det är rätt tacksamt att de flesta barn tycker att fritids är något kul. Och för min egen del är det roligt att se hur deras lärande och samspel utvecklas. De bjuder in varandra och ser själva till att alla får vara med.

Paulina Nilsson menar att yrket grundlärare på fritidshem passar den som intresserar sig för sociala relationer och ett lärande som inte är så traditionellt.

– Det finns en frihet i att få utgå från elevernas intressen, och utforma undervisningen utifrån dessa. Detta är ju dessutom ett ganska ungt yrke, så det finns möjlighet att vara med och påverka yrkesrollen.

Själv har hon, utöver de teoretiska och pedagogiska bitarna, hunnit snappa upp betydligt mer praktiska saker – som konsten att själv veva ett långrep samtidigt som hon hoppar.

– Det är lite svårt, men det går. Och det uppskattas också av eleverna, säger hon med ett skratt.

Text och foto: Kerstin Weman Thornell