Nicole lockas av utmaningarna i skolvärlden

Nicole Magwenya är nöjd med sitt val att plugga till ämneslärare.

– Den som vill ha ett roligt jobb med nya utmaningar varje dag, ska fundera på att bli lärare. Om man dessutom tycker om barn och gillar de ämnen man ska undervisa i – då har man kommit helt rätt!

"Jag trodde faktiskt inte att det skulle gå så snabbt!"

Nicole Magwenya talar gärna och varmt om sitt yrkesval. Hon har just påbörjat sjätte terminen på ämneslärarutbildningen vid Högskolan Kristianstad, och nästa sommar hägrar examen och arbete.

– Jag trodde faktiskt inte att det skulle gå så snabbt! Det känns nästan lite läskigt, men också spännande, att snart kastas ut i yrkeslivet.

På gymnasiet hemma i Helsingborg läste hon ekonomi och juridik, men kände att hon inte hamnat riktigt rätt. I slutet av vårterminen i tvåan fick skolan besök av personer från olika yrkesområden, och Nicole Magwenya minns att hon lyssnade lite extra när en högstadielärare berättade om sin vardag.

– Det lät väldigt intressant. När jag sedan gjorde ett test på nätet, om vilket yrke jag skulle passa till, så stod det helt klart att jag borde bli lärare. Själv var jag lite förvånad, men när jag frågade mina vänner och mina lärare, så tyckte alla att det var så självklart.

Året efter studenten började hon se sig runt efter lämpliga utbildningar. Hon hade knappt satt sin fot i Kristianstad tidigare, men hade flera bekanta som talade gott om högskolan och lärarutbildningen. Hösten 2020 skrev hon in sig som student på ämneslärarutbildningen mot arbete i årskurs 7 till 9, med ämneskombinationen samhällskunskap, historia och geografi.

– Till en början kändes allt det nya lite osäkert. Ny klass, ny stad, ny utbildning… Men det gick snabbt att kära känna de andra i klassen.

"Vi håller ihop och finns där för varandra."

Det dröjde inte länge förrän de blivit ett sammansvetsat gäng som stöttade varandra både i studier och på fritiden. Nicole Magwenya beskriver det som en stor trygghet.

– Vi håller ihop och finns där för varandra. Har man en fråga så är det bara att slå en pling i gruppen, så hjälper vi varandra.

Kontakten med lärarna har också fungerat bra, även om en del lärare ibland kan uppfattas som noggranna och lite stränga.

– Det är bra att få bli utmanad ibland, för då kämpar man hårdare, menar hon.

"Jag hoppas att eleverna ska kunna komma till mig och känna att jag lyssnar."

Att Nicole Magwenya valde att fördjupa sig i just SO-ämnena var inte så konstigt – det var dessa hon uppskattade mest under sin egen skolgång. Att förmedla en förståelse för hur världen fungerar, och sätta det i ett tidsperspektiv, känns angeläget och meningsfullt. Ändå är det främst den sociala biten som lockat henne att välja läraryrket.

– Jag hoppas att eleverna ska kunna komma till mig och känna att jag lyssnar, och att jag verkligen vill hitta lösningar tillsammans med eleven.

Terminen har just dragit igång med en ny kurs, som lämpligt nog handlar om just relationer och normer.

– Det verkar väldigt intressant och viktigt. Vi kommer också att prata om dyslexi, läs- och skrivsvårigheter, adhd och andra diagnoser, och vad man kan göra som lärare för att underlätta för eleverna.

"Det var fantastiskt roligt. När jag kom dit kände jag verkligen att jag ville bli lärare. Jag tyckte om att stå där, få lära ut, få hjälpa."

Höjdpunkterna har dock varit VFU, verksamhetsförlagd utbildning. Sin första period tillbringade hon på en högstadieskola i Fjälkinge utanför Kristianstad. Plötsligt stod hon öga mot öga med ett gäng sjuor, med uppmaningen från högskolan ringandes i öronen: ”Använd nu vad du har lärt dig!”.

– Det var fantastiskt roligt. När jag kom dit kände jag verkligen att jag ville bli lärare. Jag tyckte om att stå där, få lära ut, få hjälpa. Dessutom är högstadiebarnen precis lagom gamla –varken för unga eller för vuxna. Det är dessa åldrar jag trivs bäst med.

Numera bor Nicole Magwenya och hennes sambo i Lund. Att tågpendla till högskolan i Kristianstad ser hon inte som något problem.

– Tvärtom, du anar inte hur mycket tid jag sparar genom att plugga på tåget. Då är man ju klar när man kommer hem! Det är guld värt.

Parallellt med studierna hoppar hon in som vikarie på en skola i Lund någon gång i veckan – ett bra tillfälle att praktisera det hon lär sig på högskolan.

"Jag har egentligen inte tänkt så mycket på det, men nu tycker jag att det är en fördel att ta examen på kortare tid."

Hennes utbildning går i något snabbare takt är än gängse lärarutbildning, då Nicole Magwenya och hennes klasskamrater har kurser även några veckor under sommaren. På så sätt tar de examen ett halvår tidigare än vanligt.

– Jag har egentligen inte tänkt så mycket på det, men nu tycker jag att det är en fördel att ta examen på kortare tid. Man måste ju inte ha så många veckors sommarlov. Det kommer man ju inte ha när man jobbar.

"Lärare behövs alltid, så jag kommer nog inte behöva kämpa för att hitta jobb. Det känns som en trygghet."

Att få en lärartjänst efter examen blir troligen inga problem – hon konstaterar att arbetsmarknaden för blivande ämneslärare ser ljus ut.

– Lärare behövs alltid, så jag kommer nog inte behöva kämpa för att hitta jobb. Det känns som en trygghet.

"Men en sak vet jag: jag vill aldrig sluta hjälpa elever."

Samtidigt lockas hon av utmaningarna i skolvärlden. Vardagen och förutsättningarna förändras ständigt, och nya elever innebär alltid nya situationer och relationer.

– Man ska inte ta något för givet, eller bli alltför bekväm. Det gäller att ha ett öppet sinne och att kunna vara beredd att ändra sig. Men en sak vet jag: jag vill aldrig sluta hjälpa elever. Jag ska ju bli lärare för deras skull, inte för min egen.

Hennes plan är att jobba några år, men att så småningom utbilda sig vidare till speciallärare eller specialpedagog för att arbeta med barn som har särskilda behov. Hon vet hur viktigt det är att få rätt stöd; när hon själv gick i fjärde klass fick hon diagnosen dyslexi.

– Jag minns att jag hade en speciallärare som pushade mig och sa: ”Du kan bli vad du vill: polis, lärare, psykolog… Du måste bara hitta sätt som funkar för dig”. Det är viktigt att ha sådana människor omkring sig. Människor som ser, förstår och inte släpper taget.

Text och foto: Kerstin Weman Thornell.