Skav och paradoxer i detaljhandelns resa mot hållbarhet
Vägen mot hållbarhet är långt ifrån spikrak – och för de flesta företag inom detaljhandeln är det näst intill omöjligt att nå ända fram. I sin avhandling i företagsekonomi har Axel Welinder följt möbelgiganten Ikeas komplexa hållbarhetsresa.
Foto: Ikea
I somras planerade Axel Welinder en fjällvandring. För att köpa rätt utrustning inför resan tog han sig till en outlet för friluftsutrustning - och slogs av det enorma upplaget av varor som såldes under hållbarhetsflagg.
– Det mest hållbara vore att inte köpa något alls. Men jag var ju själv där för att handla, så jag är inne i systemet, precis som alla andra, konstaterar han.
Nu står disputationen i företagsekonomi för dörren och Axel Welinders avhandling handlar om just hållbarhet inom detaljhandeln. Som doktorand har han följt Ikeas hållbarhetsresa och han beskriver hur möbeljätten anammat och använt begreppet under de senaste decennierna.
”Allt fler företag arbetar med dessa frågor och det täcker in allt större delar av samhället.”
År 2008 släppte Ikea ett dokument med rubriken ”hållbarhetsrapport”. Detta var första gången företaget använde sig av begreppet hållbarhet i titeln på en rapport – men knappast sista.
– I början trodde nog många att det bara var en fluga, allt snack om hållbarhet, men jag ser inget tecken på att det mattas av. Snarare tvärtom; allt fler företag arbetar med dessa frågor och det täcker in allt större delar av samhället.
Angelägenhet att hjälpa till
Det kan verka enkelt och självklart, att de flesta organisationer omfattat hållbarhetstanken. Men som nybliven doktorand bestämde sig Axel Welinder för att gräva lite djupare, och försöka lyfta fram komplexiteten i resan mot hållbarhet.
– Det är verkligen ingen spikrak väg, utan snarare en slingrig väg med isigt väglag, där det är väldigt lätt att sladda och åka av.
När han påbörjade doktorandtjänsten i september 2016, var kontakterna redan tagna med Ikea. Men han tyckte också själv att det var ett intressant fall att titta närmare på. Ikea brukar nämligen toppa listan när svenskar får nämna hållbara företag.
Även internt finns en seglivad bild av Ikea som en i grunden hållbar organisation. Detta framgår tydligt i de externa och interna dokument som Axel Welinder tagit del av. Utöver formuleringar och ordval i skrivna texter har han utfört observerande studier i samband med möten och genomfört femtio intervjuer med anställda på olika nivåer.
– De har varit väldigt öppna och angelägna att hjälpa till med kontakter, och de har inte tvekat att komma med självkritiska tankar.
Kamprads ord är lag
Han kan se hur en rad olika drivkrafter har samverkat för att etablera hållbarhetstanken inom företaget. Ett tungt vägande motiv är auktoriteters ord. När grundaren Ingvar Kamprad skrev sin bok En möbelhandlares testamente, slog han fast att ”resursslöseri är en dödssynd på IKEA”.
– Om han säger så, då är det detta som gäller. Detta skrevs dock redan på 70-talet och på den tiden handlade det kanske inte så mycket om hållbarhet, utan främst om att spara pengar.
”Företaget tar ställning i frågor som berör jämställdhet, hbtq och klimatförändringar.”
I många lägen har också det rationella resonemanget vägt tungt. Det lyder: ”Om alla måste ställa om för att bli mer hållbara, så kan vi lika gärna sälja produkterna som hjälper dem med det, och därmed tjäna pengar på omställningen”.
Med åren har också den moraliska aspekten fått allt större utrymme, konstaterar Axel Welinder.
– Utgångspunkten har varit en diffus grundtanke att hållbarhet är det rätta, men så småningom har en allt tydligare uppfattning mejslats ut – ofta med politiska förtecken där företaget tar ställning i frågor som berör jämställdhet, hbtq och klimatförändringar.
Ikea följer därmed en global trend där gränsen mellan den ekonomiska och politiska sfären börjar suddas ut.
Paradoxen med Ikeas hållbarhetsmål
Han beskriver hur alla dessa aspekter bakas in i en övergripande berättelse, ett narrativ, som säger att världen är på väg åt fel håll, men att Ikea kan ändra på detta. Företagets produktion och försäljning är avgörande för en hållbar framtid, och ju större Ikea är, desto bättre blir världen.
”Allt handlar om att sälja mer när man egentligen borde sälja mindre.”
Samtidigt upptäckte Axel Welinder, i intervjuer med enskilda medarbetare på olika nivåer, att det finns ett skav. En medvetenhet om att Ikeas existens till syvende och sist bygger på ökad konsumtion, vilket i sig är förödande för miljön och hållbarheten.
– Det är en paradox, att allt handlar om att sälja mer när man egentligen borde sälja mindre.
I en av intervjuerna medger den före detta vd:n att det faktiskt inte går ihop i slutändan. Han tillstår att det mest hållbara vore om ingen producerade, köpte eller sålde möbler. ”Men eftersom folk ändå gör det, så är det bättre att köpa från oss, eftersom vi gör vårt yttersta för en hållbar produktion”, resonerar han.
– På ett plan har han väl rätt. Ikea hindrar visserligen inte människor från att handla. Däremot har de, i kraft av sin storlek, kunnat ställa krav på leverantörerna, och på så sätt bidragit till mer hållbarhet.
På senare år har hållbarhet blivit ett självklart och välanvänt begrepp i företagens marknadsföring. Som doktorand har Axel Welinder fått möjlighet att gräva djupare i detta för att upptäcka komplexiteten bakom orden.
Systembolaget – paradoxernas mästare
Genom hela avhandlingen använder Axel Welinder just orden ”mer hållbart”. För att uppnå fulländad hållbarhet krävs andra förutsättningar, och egentligen ett helt nytt system där de marknadsekonomiska krafterna ställs på ända, och där företagens strävan inte längre bygger på att sälja mer produkter.
– Jag har inget färdigt svar på hur detta skulle gå till. Men det finns ju intressanta alternativ. Ett exempel är Systembolaget, paradoxernas mästare. De är nöjda både när de säljer mer och när de säljer mindre.
”Behöver jag verkligen det här?”
Axel Welinder överlämnar åt framtida forskning att försöka utröna hur detta tänkesätt skulle kunna anammas av Ikea och andra marknadsdrivna företag. Men redan här och nu kan man, som enskild konsument, se sin egen roll i det större systemet.
– Innan vi handlar nästa gång är det bra att åtminstone tänka tanken: behöver jag verkligen det här?
Text och foto: Kerstin Weman Thornell