Ny forskning lyfter ungdomars existentiella ensamhet och behov av stöd

Många kan säkert känna igen sig i en känsla av existentiell ensamhet – en känsla av att vara separerad från andra och stå helt ensam i universum. Tides forskning visar att även ungdomar upplever existentiell ensamhet, men forskningen har hitintills varit begränsad.

Känslan av att ingen förstår en 

Existentiell ensamhet är ett fenomen som Tide Garnow, doktorand i vårdvetenskap och universitetsadjunkt i omvårdnad, i sin forskning beskriver som en känsla av att känna sig oåterkalleligt ensam, att ingen har exakt samma erfarenheter som en själv och att ingen annan fullt kan förstå en. En form av ensamhet som till viss del skiljer sig från social isolering och berör något djupt existentiellt 
 
– För ungdomar kan det här vara en speciellt tung börda, särskilt i övergången från barn- till vuxenlivet, när frågor om identitet, relationer och framtid aktualiseras.  Insikten av att man är unik och att ingen förstår en kan då bli överväldigande, förklarar Tide Garnow. 

gemensamt är en önskan att ha en trygg punkt att prata med, någon som man vet att man kan vända sig till, på sina egna villkor. 

Behov av att få prata 

Resultaten visar att ungdomar själva längtar efter att kunna prata om sin ensamhet på sina egna villkor. De vill ha närstående som är tillgängliga, men inte påträngande. Flera av ungdomarna som deltagit i studierna uppger att vuxenvärlden ofta försöker "lösa problemet”, något som kan förstärka känslan av att ingen förstår en.

 – Vilken typ att stöd man behöver skiljer sig mellan de här ungdomarna, och över tid. Men gemensamt är en önskan att ha en trygg punkt att prata med, någon som man vet att man kan vända sig till, på sina egna villkor. 

–Att inte ha någon att dela de här känslorna med är också starkt kopplat till själva känslan. Känslan i sig är ju inte farlig eller sjuklig, även om den kan vara tung att bära på egen hand, men det kan vara viktigt att hitta sätt att lindra den. Det är när den blir långvarig som det kan bli problematiskt och möjligen få negativa konsekvenser.  

Tide Garnow, doktorand i vårdvetenskap och universitetsadjunkt i omvårdnad, vid spikningen av sin avhandling tidigare i år.

Ingen koppling till social status

Studierna i avhandlingen omfattar både enkäter, intervjuer och fokusgrupper med deltagande ungdomar i åldrarna 15 till 21. Även högskolestudenter har skrivit retrospektiva berättelser som sina erfarenheter från ungdomstiden. Tide Garnow lyfter att det inte alltid är de personer som man kanske tror som upplever den existentiella ensamheten. 

–Resultaten visar att känslan av existentiell ensamhet inte är kopplat till hur många kompisar någon har.  Även “populära” ungdomar kan känna sig existentiellt ensamma, oavsett hur deras sociala liv ser ut.

Mer kunskap och fortsättning på forskningen 

Tide Garnows förhoppning är att hennes forskning ska bidra till att professionella inom skola och hälso- och sjukvård både blir bättre på att förstå och tolka uttrycken hos de unga och mer trygga i att kunna stötta på rätt sätt. Men också till att unga får insikt om att de inte är ensamma om sina känslor. 
 
–Andra tidigare studier har visat att hälso- och sjukvårdspersonal kan tycka att det är utmanande att prata om de här frågorna. Det kan väcka egna känslor och tankar som är svåra att hantera, och det finns också föreställningar om att det existentiella är relaterat till religiös tro och därför är något privat. Jag hoppas så klart att min forskning kan bidra till att skapa en bättre beredskap för att möta det behov som uppenbarligen finns, avslutar Tide Garnow.  

Fakta 

Läs Tide Garnows avhandling, I sårbarhet och längtan – Existentiell ensamhet och ledsenhet under ungdomstiden.

På Högskolan Kristianstad kommer forskningen om existentiell ensamhet bland unga att fortsätta i två projekt. Dessa ska utforska professionellas och närståendes erfarenheter av att möta ungdomar med existentiell ensamhet, samt hur ungdomar beskriver existentiell ensamhet i sociala medier