”Veckorna på hjärtintensiven var bland det roligaste jag gjort!”

Timmy Sjö har arbetat många år som försäljningschef på ett internationellt transportföretag.

– Det är jättekul att få lära sig något nytt och jag ser verkligen fram emot att få göra nytta inom vården.

"Jag är helt övertygad om att jag valt rätt."

– Det var nog ingen som kunde föreställa sig att jag skulle säga upp mig för att plugga till sjuksköterska. Det enda man hör och läser om sjuksköterskornas arbetssituation är ju hur tufft det är. Men själv är jag helt övertygad om att jag valt rätt, även om jag hade en ganska udda väg dit.

38-årige Timmy Sjö har just avklarat tredje terminen på Sjuksköterskeprogrammet vid Högskolan Kristianstad – en utbildning han läser tillsammans med sambon Nathalie Bergström.

Han är en rätt otippad student. Under många år hade han arbetat som försäljningschef inom ett stort internationellt transportföretag.

– Jag var väldigt karriärsdriven, jobbade 150 procent och reste över hela världen. Lönen var bra, jag hade tjänstebil och andra förmåner. Det är säkert ett jobb som många hade velat ha.

Pandemin rensade kalendern

Så kom pandemin. Plötsligt rensades kalendern och han blev istället sittande på kontoret, stirrande ut genom fönstret. Omställningen var tuff, men snart insåg han fördelarna med att arbeta vanliga tider och också kunna umgås mer med sambon och de tre barnen.

– Samtidigt blev det tid över att tänka: gör jag verkligen det jag vill göra i mitt liv? På tv såg man hur sjuksköterskorna slet och arbetade för att göra nytta. Och där satt jag och lekte med siffror!

I samma veva fick sambon veta att hennes arbete på försäkringsbolaget skulle flytta till annan ort. Hon bestämde sig helt sonika för att byta inriktning i livet och börja studera till sjuksköterska.

– Jag minns att jag nästan blev lite avundsjuk över att hon kommit fram till detta. Jag började ta reda på sjuksköterskornas lön, arbetstider, arbetsuppgifter – först för hennes skull. Men jag insåg snart att jag faktiskt själv ville göra samma sak.

Även om hans beslut kom snabbt och lite oväntat, var det inte helt taget ur luften. I gymnasiet drömde Timmy Sjö om att utbilda sig till läkare. Polisyrket var också något som lockade, och för att nå dit valde han att först läsa till undersköterska. Därefter arbetade han under en period på ett boende för missbrukare. Att han sedan hamnade inom handeln och transportsektorn var mest en slump – men där blev han kvar under många år.

Peppade varandra

När Timmy och hans sambo nu bestämde sig för att satsa på sjuksköterskeyrket uppstod en del frågetecken. Skulle de båda komma in på utbildningen? Skulle familjens ekonomi tåla två heltidsstudenter?

– Men vi peppade varandra och hjälptes åt att plugga inför högskoleprovet. Sedan valde vi att söka till Sjuksköterskeprogrammet vid Högskolan Kristianstad.

Ett avgörande skäl var att högskolans VFU (verksamhetsförlagd utbildning) kunde genomföras nära hemorten Helsingborg, vilket skulle underlätta vardagens logistik.

Att sätta sig i skolbänken var en stor omställning, och till en början trevade Timmy lite för att få grepp om kraven och förväntningarna.

– Jag minns att många var oroliga inför första tentan, som handlade om anatomi och fysiologi, och jag pluggade rätt mycket inför den. Men när jag väl skrev den så gick det förvånansvärt enkelt.

"Jag pluggar inte för att jag behöver skaffa nytt jobb, utan enbart för att det är kul och intressant."

Själv ser han det bara som en förmån, att studera och få chansen att lära sig nya saker. Han tycker sig se samma inställning hos flera studiekamrater, framför allt bland dem som är lite äldre och har en annan yrkesbakgrund i bagaget.

– Vi är väldigt motiverade och drivs av känslan att vi verkligen valt detta. Jag pluggar inte för att jag behöver skaffa nytt jobb, utan enbart för att det är kul och intressant.

Med två sjuksköterskestudenter i familjen blir det mycket vårdprat även på hemmaplan.

– Jo, det har hänt att vi suttit vid köksbordet och pratat om tarmarnas funktion… Men det är en tillgång att kunna diskutera tankar eller plugga tillsammans inför en tenta. Däremot försöker vi dela upp oss på högskolan, så att vi inte hamnar i samma grupp vid gemensamma arbeten.

"I Kristianstad är det väldigt familjärt, och lärarna är måna om att vi ska klara utbildningen och bli bra sjuksköterskor."

Till en början hade Timmy en del förutfattade meningar om den akademiska världen och om lärarna på högskolan. Dessa fick han snart revidera.

– Jag trodde att högskolan var full av stela och stränga professorstyper. Men så är det inte alls. I Kristianstad är det väldigt familjärt, och lärarna är måna om att vi ska klara utbildningen och bli bra sjuksköterskor.

Han betonar hur viktigt det är att lärarna på utbildningen har nära anknytning till yrket. De flesta arbetar kliniskt, vilket gör att studenterna hela tiden blir uppdaterade om vad som händer ute i verksamheterna. Att sjuksköterskestudenterna blir väl rustade märks, inte minst, när de kommer ut på praktik, menar Timmy.

Själv tillbringade han fem veckors VFU på en vårdcentral i Höganäs och fick ordentligt med kött på benen.

– Jag hade tur som hamnade på ett jättebra ställe och hade en bra handledare. De tre första veckorna fick jag lära mig hur saker fungerade. De två sista veckorna kände jag mig mer självständig och kunde verkligen hjälpa till och göra nytta.

Bygger upp självförtroendet

En av många färdigheter han fick öva på under praktiken var att ta venprov. De hade visserligen tränat under utbildningen, men bara på dockor. Nu räckte patienter villigt fram armen.

– Det gick bra. Och varje gång man klarar av en ny sak så bygger man ju upp självförtroendet ytterligare.

Förra terminen gjorde han VFU på hjärtintensiven vid Helsingborgs lasarett. Han beskriver akuta situationer, snabba insatser, patienter som balanserar mellan liv och död.

– Det var tufft men otroligt lärorikt. Det passade mig jättebra. Visst kan det uppstå jobbiga och obehagliga situationer, men jag insåg också att jag faktiskt kunde hantera dem. Dessa veckor var bland det roligaste jag gjort i hela mitt arbetsliv.

Nästa sommar hoppas han kunna återvända till hjärtintensiven som sjuksköterskeassistent. Om allt går enligt planerna vill han också arbeta där som färdig sjuksköterska när han tagit examen i januari 2026.

– Om jag längtar dit? Både ja och nej. Jag tycker ju att det är kul att plugga. Sedan känns det nästan lite skrämmande att, när man är färdig, plötsligt få hela ansvaret för patienterna.

"Det gäller ju att passa på att försöka bli så bra som möjligt, när man har chansen!"

Samtidigt beskriver han sitt kommande yrke med glädje och stolthet, som en bred och färgglad palett med en mängd olika vägar och möjligheter. Sambon Nathalie funderar på att bli skolsköterksa, medan han själv främst är intresserad av tekniskt avancerade arbetsuppgifter.

– Jag gillar maskiner och apparater att knappa på, och en plan är att så småningom plugga vidare till specialistsjuksköterska inom anestesi eller intensivvård. Det gäller ju att passa på att försöka bli så bra som möjligt, när man har chansen!

Text och foto: Kerstin Weman Thornell