”Vi forskar med lärarna, istället för om dem”

– För oss forskare är det fantastiskt att få genomföra dessa samverkansprojekt. Genom att komma ut på fältet och ta tillvara varandras kompetenser kan vi bygga broarna mellan akademi och praktik, säger Linda Plantin Ewe som leder forskningsprojektet om flickor med NPF i skolan.

”Om jag har en dålig dag så ser de det och ger mig lite space”, säger 13-åriga eleven Tyra. Uppmärksamhet, förståelse och utrymme är förutsättningar för att just Tyra ska må bra i skolan. Linda Plantin Ewe, universitetslektor i specialpedagogik vid Högskolan Kristianstad, lyfter fram hennes citat som ett exempel på lärarnas relationskompetens i klassrummet.

– Utmärkande för skickliga lärare är att de, förutom att leda och lära ut, även har förmåga att skapa goda relationer som främjar elevers lärande. Denna relationskompetens handlar om att se och uppmärksamma vad som händer i mötet med eleven och att svara på elevens signaler och känslor.

För ett par år sedan lade Linda Plantin Ewe fram sin avhandling, som visade hur lärare kan utveckla sin relationskompetens i mötet med elever med ADHD. Nu har hon, tillsammans med professor Jonas Aspelin, spunnit vidare på tråden. I ett tvåårigt projekt, som finansieras av forskningsplattformen ”Lärande i samverkan”, samarbetar de med pedagoger i två särskilda undervisningsgrupper. Forskarna studerar hur lärarna går tillväga när de bygger relationer med flickor med NPF (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning), och hur detta i sin tur främjar elevernas interaktiva förmågor.

– Det har varit jättespännande att låta lärarna själva beskriva det som händer och reflektera över hur de själva agerat.

– Ett av resultaten i min avhandling visade att flickor med NPF ofta upplever relationen med lärarna som mest problematisk. Lärare tenderar att ha lättare att bemöta utåtagerande pojkar, medan introverta flickor hamnar mellan stolarna. De känner sig ofta avvisade och förbisedda.

Att pojkar, generellt, tenderar att ta och få lärarnas uppmärksamhet i klassrummet är egentligen inget nytt. Men i det pågående projektet vill Linda Plantin Ewe utforska hur en god relationskompetens tar sig uttryck i klassrummet, och hur detta kan gynna flickorna.

Under det gångna året har Linda Plantin Ewe följt klasserna i de båda undervisningsgrupperna en dag i veckan, såväl i klassrummet som på utflykter och idrottsdagar. Likt en återkommande fluga på väggen har hon, efter hand, blivit ett naturligt inslag i skolelevernas vardag. Genom videoobservationer har hon dokumenterat samspelet mellan lärare och elever, och därefter diskuterat utvalda situationer tillsammans med lärarna.

– Det har varit jättespännande att låta lärarna själva beskriva det som händer och reflektera över hur de själva agerat.

Att forska i samverkan med målgruppen ser Linda Plantin Ewe som både spännande och utmanande.

– Lärarna är medforskare och eleverna är också delaktiga. Vi forskar med dem, istället för om dem. Med deras kunskaper och erfarenheter kan vi tillsammans bygga vi broar mellan teori och praktik. Elevernas röster är viktiga, de är ju experter på sina upplevelser.

– Lärare slår ofta knut på sig själva för att tillrättalägga undervisningen, men  om de endast utgår från en generell förståelse för funktionsnedsättningen så tenderar insatserna, trots lärarens ansträngningar, bli verkningslösa.

Linda Plantin menar att det, generellt, är en utmaning för lärarna att räcka till i klassrummet. Ofta är klasserna stora och mångfalden bland eleverna är också stor.

– Lärare slår ofta knut på sig själva för att tillrättalägga undervisningen, men  om de endast utgår från en generell förståelse för funktionsnedsättningen så tenderar insatserna, trots lärarens ansträngningar, bli verkningslösa.

Linda Plantin Ewe betonar att det visserligen är viktigt för läraren att ha en bakgrundsförståelse för funktionsnedsättningens symptom, men ofta glömmer läraren bort det faktum att varje elev i första hand är en människa. Elever med samma diagnos kan ha vitt skilda behov.

– Därför behöver läraren också ha en relation och en interaktion med individen för att förstå vilka utmaningar den enskilda eleven har.

I studien har de dock valt att följa ett antal lärare som redan har lång erfarenhet av att arbeta med elever med NPF.

– Jag fick intrycket att dessa lärare bjöd in och bekräftade eleverna genom att visa: ”du är viktig, du är värdefull, jag ser dig”.

Under det kommande året ska datainsamlingen övergå i analys och artikelskrivande. Linda Plantin Ewe hoppas att den samlade kunskapen och erfarenheten, genom forskningsprojektet, ska ge ringar på vattnet som når ut till lärare i den vanliga skolverksamheten. Resultaten ska bland annat publiceras och redovisas i samband med en lärarkonferens och förhoppningen är att orden och begreppen får fäste i lärarnas medvetande.

– Min tidigare avhandling visade att många lärare har en intuitiv känsla, men inget språk för att diskutera relationskompetens. Då är det svårt att reflektera kring detta med kollegorna. När man får begreppen, och möjligheten att gnugga tankarna mot varandra, så skapas en kollegial kunskap.

Att sträva efter att utveckla den egna, och kollegiets, relationskompetens tycks vara givet. Men att ens prata om ämnet med kollegor och arbetskamrater är långt ifrån självklart. Linda Plantin menar att många lärare känner att det ligger inbyggt i deras yrkesheder att kunna möta alla elever, och när det inte blir som förväntat uppstår ofta en känsla av skam och otillräcklighet.

– Men lärarna behöver istället betrakta det med en konstruktiv blick, och ta hjälp av varandras kunskaper. Alla lärare kan utveckla sin relationskompetens, avslutar Linda Plantin.

Om NPS och NPF
NPF står för neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och betyder att individen har en diagnos som faller inom det neuropsykiatriska spektrat. NPS är en förkortning för neuropsykiatriska svårigheter, ett vidare begrepp som inte ställer krav på diagnos men där svårigheterna ändå är uttalade.

Text och foto: Kerstin Weman Thornell