Brendan McCormack ny gästprofessor vid Högskolan Kristianstad

Brendan McCormac, ny gästprofessor, besökte Högskolan Kristianstad under en vecka i maj där han bland annat talade vid en nationell konferens med fokus på personcentrering inom vård, omsorg och utbildning.

— Det finns så mycket potential i det arbete som pågår här i Kristianstad. Jag ser främst fram emot att bidra till forskarutbildningen. Men det finns också stora möjligheter till forskningssamarbeten, både lokalt och internationellt, säger Brendan McCormack. 

Brendan McCormack är professor i omvårdnad och dekan och institutionschef vid The Susan Wakil School of Nursing and Midwifery, fakulteten för medicin och hälsa vid University of Sydney. Han är också akademisk ordförande för CARE-programmet vid Sydney Policy Lab (en akademisk enhet för policyutveckling). Med över 30 års erfarenhet och drygt 25 000 vetenskapliga citeringar är han en av de mest inflytelserika forskarna i världen inom personcentrerad vård.  

Att behandla människor som människor, inte objekt, förändrar allt. Från själva vårdmötet till hur vi organiserar hela vårdsystemet.

Det egna intresset för personcentrerad vård började redan under 1980-talet då han arbetade som psykiatrisjuksköterska på Irland. Dåtidens vårdmiljöer var ofta präglade av stark institutionalisering, något som väckte en djup etisk reflektion hos honom.  

Hans forskarutbildning i Immanuel Kants filosofi och feministisk etik resulterade så småningom i utvecklingen av ett konceptuellt ramverk för personcentrerad vård, initialt med fokus på personer som lever med demens. Tillsammans med Tanya McCance, Mona Grey-professor i omvårdnadsforskning och utveckling vid Ulster University i Belfast, kombinerade de sina akademiska arbeten och skapade Person-centred Practice Framework (PCPF) – ett ramverk som är tillämpbart inom hela hälso- och sjukvården och som sedan dess fått stort genomslag internationellt.

— Att behandla människor som människor, inte objekt, förändrar allt. Från själva vårdmötet till hur vi organiserar hela vårdsystemet.

Förändring kräver samsyn – inte bara resurser 

Trots en växande medvetenhet de senaste åren menar McCormack att det fortfarande är en utmaning att förverkliga genuint personcentrerad vård som en universell praktik. Det är ojämnt, “patchy”, som han uttrycker det. I vissa organisationer genomsyrar det arbetssättet, i andra är det fortfarande ett okänt begrepp.  

Det finns mängder av möjligheter med digitalisering, men vi har satt vår tilltro till digitala lösningar som om de vore ett självändamål. Tekniken måste utformas med människan i centrum, inte tvärtom. Just nu är det teknikutvecklarna som styr agendan och där vården tvingas anpassa sig. Det borde rimligtvis vara det omvända.

– Det ser väldigt olika ut. Vissa organisationer gör fantastiska framsteg, andra har knappt hört talas om personcentrerad vård. Ekonomi är i vissa delar en faktor, men kultur och okunskap spelar större roll. Vi saknar en gemensam förståelse och ofta blandas begreppen personcentrerad och patientcentrerad vård ihop. Det gör det svårt att arbeta strategiskt, både inom utbildning och policy. 
 
Så vad krävs för att gå från goda intentioner till varaktig förändring?

— Vi måste börja med utbildningen. Alla vårdprofessioner bör tidigt få möta ett tvärprofessionellt arbetssätt utifrån ett personcentrerat perspektiv. Det handlar om att förändra kulturen från början, inte om att försöka reparera system i efterhand.

Men enligt Brendan McCormack är det också avgörande att även beslutsfattare och politiker engagerar sig.

— Jag ser politiken som helt central i det här arbetet. Det är därför jag är engagerad i Sydney Policy Lab, där vi arbetar strategiskt för att påverka policyutveckling. Jag sitter också i styrelsen för Council of Deans of Nursing and Midwifery i Australien, ett forum där vi arbetar för att åstadkomma strukturella förändringar inom vårdutbildning och ledarskap. Jag är även kommissionär i The Lancet Global Health Commission on People-Centred Care for Universal Health Coverage, där vi har verklig möjlighet att påverka globala hälsosystem i en mer personcentrerad riktning.

Digitaliseringens vara i utvecklingen 

När samtalet rör framtiden nämner han både oro och möjligheter med den ökande digitaliseringen. Han ser en risk i att tekniklösningar ofta kommer ”färdigpaketerade”, snarare än att utvecklas tillsammans med vårdens professioner. 

— Det finns mängder av möjligheter med digitalisering, men vi har satt vår tilltro till digitala lösningar som om de vore ett självändamål. Tekniken måste utformas med människan i centrum, inte tvärtom. Just nu är det teknikutvecklarna som styr agendan och där vården tvingas anpassa sig. Det borde rimligtvis vara det omvända. Vi måste fråga: var finns människans berättelse i de här systemen? Vem äger berättelsen och vem får vara med och forma den?

Framtiden och rollen på högskolan

Sedan januari i år är alltså Brendan McCormack gästprofessor på Högskolan Kristianstad. Men relationen till Högskolan Kristianstad sträcker sig nästan två decennier tillbaka till ett möte 2006 med bland annat Anna-Karin Edberg, professor i omvårdnad, under en workshop om vårdvetenskap vid Ulster University, där han då arbetade.

— Anna-Karin och Anneli Orrung Wallin deltog i en diskussion om personcentrering i utbildningens innehåll som vi höll 2014 vid Queen Margaret University i Edinburgh (där jag då var institutionschef), vid en tidpunkt då nästan ingen pratade om personcentrering inom utbildning. Det var då vår kontakt formaliserades, och vi har behållit den sedan dess. 
 
När han blickar framåt ser han Högskolan Kristianstad som en plats med verklig möjlighet till utveckling och samverkan.

— Det finns potential här både i forskningen och i utbildningen. Särskilt forskarutbildningen känns spännande att få vara en del av, eftersom det är en plats där framtiden formas. Jag ser också möjligheter till nya internationella samarbeten genom de nätverk jag leder, och det är något jag gärna bygger vidare på tillsammans med kollegorna här, avslutar Brendan.