Känslor, läsning och lärande – litteraturens plats i undervisningen

Foto: Johnér Bildbyrå

Bakgrunden till boken är en konferens vid Högskolan Kristianstad, arrangerad inom ramen för Litteraturdidaktiskt nätverk (LDN), där temat var hur känslor kan spela en roll i litteraturdidaktiken. Resultatet är en bred samling forskningsbidrag från förskola till högre utbildning, som nu getts ut av Stockholm University Press.

– Vi ville fånga spännvidden i fältet, säger Christoffer Dahl, universitetslektor i svenska på Högskolan Kristianstad och en av författarna. Därför innehåller boken allt från klassrumsobservationer till teoretiska resonemang, litteraturhistoriska inslag och analyser av olika genrer som poesi, serier och bilderböcker.  

Litteraturen i skolan – både analys och upplevelse  

I den offentliga skoldebatten har skönlitteraturens roll i undervisningen blivit alltmer aktuell, särskilt i tider av så kallad läskris. Samtidigt har traditionell litteraturanalys länge dominerat i klassrummet, ofta med fokus på form och struktur.  

– Det finns en idé om att känslomässiga läsningar är mindre vetenskapliga. Men det vi vill visa är att känslor och analys inte står i motsats till varandra – snarare tvärtom. Vi försöker få de här två traditionerna att mötas, säger Lena Ahlin, universitetslektor i engelska, som är en annan av bokens författare.

Ett återkommande tema är just detta: att skapa utrymme för elever att reagera, känna och diskutera. Inte för att ersätta analys, utan för att öppna för en annan typ av läsning – där empati, igenkänning och reflektion kan bli en väg in i texten.  

– När det handlar om känslor är det naturligtvis viktigt att läraren alltid tar emot frågor och funderingar med respekt. Det är också bra för att eleverna kan få känna att deras känslor tas på allvar. Att börja nysta i den första reaktionen kan vara ett jättebra sätt att genom den komma till närläsningen, utan att eleverna kanske ens har märkt det.

Praktisk och teoretisk användning  

Boken innehåller en rad konkreta exempel på hur litteraturundervisning kan utformas för att inkludera känslomässiga aspekter.  

– Det finns mycket inspiration att hämta, även för den som inte arbetar på exakt samma sätt, säger Christoffer Dahl. Många av bidragen redogör för didaktiska val, hur man jobbat med en viss text och vilka reaktioner det väckt.  

För forskare erbjuder boken också teoretiska perspektiv på känslor i undervisningen – och hur de kan förstås och utforskas vetenskapligt.

Framåt – om forskarna får välja  

Vad skulle kunna hända om skönlitteratur fick en ännu tydligare plats i hela utbildningssystemet? En hel del, menar både Lena Ahlin och Christoffer Dahl, inte minst för att litteraturen erbjuder något unikt i dagens snabba informationsflöde.

– Litteraturen ger oss möjlighet att förstå samhället och vår egen plats i det, säger Lena Ahlin. Vi formas i samspel med normer och regler, med vår tid och vår historia. Genom skönlitteraturen får vi syn på det. Det handlar om att kunna stanna upp. Att läsa kan bli en motståndshandling, att långsamt vända sig inåt i en tid då allt ska visas utåt.

Hon ser också hur läsningen kan öppna dörrar till nya perspektiv.

– Det kan tyckas vara stora ord, men litteraturen stimulerar både fantasi och empati – och gör det möjligt att förstå vad det är som gör oss till människor.

Christoffer Dahl lyfter fram den konstnärliga upplevelsen som en resurs i alla ämnen.

– Jag tror att även naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga ämnen skulle kunna dra större nytta av litteraturen, säger han. Det konstnärliga perspektivet – det som inte går på tvärs med fakta – erbjuder möjligheten att se på saker med nya glasögon. Litteraturen tränar oss också i att blicka framåt och att faktiskt utmana oss själva och varandra. 

Litteraturdidaktik och känslor ges ut av Stockholm Univeristy press.