Kunskap som påverkar: Forskarens roll i den offentliga debatten
Genom att delta i den offentliga debatten kan forskare sprida sin kunskap, påverka viktiga beslut och bidra till att lösa samhällsutmaningar. För doktoranden Sara Björklund var det en självklarhet att nå ut med sina forskningsresultat genom ett debattinlägg.
Sara Björklund är doktorand i vårdvetenskap vid Högskolan Kristianstad. Hon ser det som en naturlig del av sitt uppdrag att kommunicera sin forskning utanför akademin. För en tid sedan skrev hon, tillsammans med Kim Roelofs, doktor i urbana studier vid Malmö Universitet, en debattartikel i Svenska Dagbladet där de lyfte fram problemen med att andra samhällsaktörer använder polisens lista över utsatta områden.
– Det ingår i vårt arbete att vi ska nå ut med våra resultat och bidra till samhället med den kunskap som forskning bidrar med. Genom vår forskning har vi identifierat något som vi tror behöver förändras, och det vill vi dela med oss av. I det här fallet kände vi att en debattartikel var ett bra sätt att nå rätt målgrupper.
Vilka tänker du på då?
– Framförallt till beslutsfattare och personer som jobbar inom myndigheter där våra forskningsresultat på olika sätt är relevanta för deras arbete. Vi vill öka förståelsen kring vilka nackdelar som kan finnas med att använda samma grund som polismyndigheten använder för utsatta områden, trots att arbetet sker inom en annan myndighet.
Att nå ut till beslutsfattare lyckades Sara Björklund och Kim Roelofs med direkt då den socialdemokratiska riksdagspolitikern Lawen Redar hörde av sig efter att ha läst debattartikeln och ville höra mer om deras forskning.
– Vi hade ett jättebra möte med Lawen Redar. Hon är ju insatt i ämnet och ställde bra frågor, så vi kände att vi verkligen kunde bidra med ökad förståelse utifrån vår forskning. Mötet hade vi troligtvis inte fått till om vi inte skrivit debattartikeln.
Inte rädd för aktiviststämpel
I ett samhällsklimat där fakta och åsikter emellanåt riskerar att sammanblandas kan forskare som deltar i den offentliga debatten lätt få en aktiviststämpel. Vissa forskare, inte minst inom politiskt känsliga ämnen, kan till och med dra sig för att delta i debatten av den anledningen. Sara Björklund är själv inte orolig för att få någon stämpel och poängterar att hon gör en tydlig skillnad på forskaren och privatpersonen Sara.
– Om du skriver under med din forskartitel så anser jag att det du skriver ska vara baserat på forskning och evidens. I det här fallet är det helt och hållet forskaren Sara som skrivit.
Ser du själv några problem med att balansera subjektivitet med objektivitet?
– Inte för mig personligen. Är det något som vi forskare ständigt diskuterar så är det balansen däremellan och hur vi hanterar den. Du måste kunna försvara dina ståndpunkter utifrån forskningsresultat för att bevara din trovärdighet. Samtidigt är vi också människor och ingen är hundra procent objektiv.
– Jag kan ju se att det kan bli problematiskt och att objektiviteten kan ifrågasättas om du forskar inom ett område där du samtidigt är aktivist. Det ökar kraven på till exempel transparens och kritisk granskning. Däremot anser jag att det inte är fog för att ifrågasätta en forskares objektivitet bara för att den deltar i debatten baserat på forskningsresultat.
Så kan fler forskare höras
För några år sedan presenterade Vetenskap och Allmänhet “Jag vill men hinner inte”, en rapport om forskares syn på kommunikation. I den framgår det bland annat att bristen på tid är det största hindret för att forskningsresultat kommer samhället till del, men också att många forskare känner osäkerhet inför att kommunicera sin forskning utanför akademin.
– Jag vet att det kan finnas en viss osäkerhet, både i hur man ska formulera sig och vilken kanal som bör väljas, men ut- eller fortbildning skulle kunna bidra till en minskad osäkerhet och att forskningsresultat i större utsträckning kommuniceras ut på andra sätt än bara via vetenskapliga artiklar. Vi forskare kan också bli bättre på att stötta varandra och visa på vinsterna och därigenom motivera till mer kommunikation.
– Men jag skulle också vilja vända på det. Vi forskare kan givetvis bli bättre på att kommunicera, men jag vill också skicka en uppmuntran till resten av samhället att bli bättre på att ta del av forskningsresultat, avslutar Sara Björklund.