Ny avhandling: Vad förskollärare säger – och inte säger – om vetenskaplig grund
Vad betyder det att arbeta utifrån vetenskaplig grund i förskolan? Frågan är central i både läroplan och utbildningspolitik men i praktiken är betydelsen långt ifrån entydig. Caroline Karlsson, adjunkt i utbildningsvetenskap inriktning förskolan vid Högskolan Kristianstad, visar i en ny avhandling hur begreppet formas och förhandlas i samtal mellan förskolepersonal.
Avhandlingen, Konstruktionen av vetenskaplig grund i förskolans planeringssamtal, bygger på ljudinspelade planeringssamtal från två förskolor och analyserar hur begreppet vetenskaplig grund konstrueras i dessa samtal. Med hjälp av kritisk diskursanalys synliggör Karlsson vilka språkbruk som dominerar, hur vissa diskurser får tolkningsföreträde samt vilka spänningar som uppstår mellan politisk styrning, vetenskapliga teorier och professionell autonomi.
Ett begrepp med många ansikten
Trots att det finns omfattande forskning om barns utveckling och lärande i förskolan har de vuxnas professionella samtal och planeringspraktiker fått relativt lite uppmärksamhet i tidigare forskning. En av de viktigaste slutsatserna är att vetenskaplig grund inte framstår som en enhetlig idé eller ett fast kunskapsinnehåll.
– Vetenskaplig grund är inte en grund, utan en sammansatt språklig praktik. Och den är situationsbunden. Den bästa kunskapen vi har just nu, säger hon.
I samtalen använder förskolepersonalen sällan själva uttrycket vetenskaplig grund. I stället sker hänvisningarna indirekt till exempel genom val av begrepp eller teoretiska resonemang.
– Det professionella omdömet väger tungt, vetenskapliga idéer framträder oftast implicit. Vid planering av ett undervisningsmoment om exempelvis luft så gör förskolepersonalen ibland koppling till professionsvetenskap eller didaktiska principer, men utan att uttryckligen koppla det till tidigare forskning eller begreppet vetenskaplig grund.
Mellan styrning och professionell röst
Caroline Karlsson identifierar flera konkurrerande diskurser i planeringssamtalen. En av de framträdande är det hon kallar en adaptiv professionsdiskurs. Det handlar om en vilja att göra rätt enligt styrdokumenten, ibland på bekostnad av kritisk reflektion. Det riskerar, menar hon, att dämpa yrkesautonomin.
– Man vill så gärna göra rätt att man kanske inte stannar upp och funderar: vad säger det här dokumentet egentligen?
Samtidigt poängterar hon styrkan i gemensamma styrdokument och läroplan, både som en trygghet och en styrning. Det kan upplevas som ett stöd i det praktiska arbetet att planera utbildningen i förskolan. Avhandlingen visar också hur styrningens språk med begrepp som indikatorer, kvalitet och resultat kan bygga på logiker hämtade från andra samhällsområden än förskolepedagogik.
– Trivsel, goda relationer och känslan av tillhörighet är svårt att mäta, men det är kanske det viktigaste vi har, säger Caroline Karlsson. Jag hoppas att mina resultat kan bidra till att stärka det professionella samtalet i förskolan och till att vi ibland stannar upp och funderar över hur vi pratar om undervisning, kvalitet och barn, avslutar Caroline Karlsson.
Fakta
Caroline Karlsson disputerade den 12 december med avhandlingen Konstruktionen av vetenskaplig grund i förskolans planeringssamtal. En diskursanalys.