Ny forskning: Så kan lärdomar från Ukraina stärka svensk krisberedskap
Ny forskning visar hur Sverige kan stärka sin krisberedskap – med lärdomar från ett land i krig. Genom att studera Ukrainas hantering av offentliga finanser under pågående invasion lyfter forskare vid Högskolan Kristianstad fram konkreta verktyg för att möta framtida kriser.
Forskargruppen: Nataliia Konovalenko (Världsbanken), Hans-Jürgen Bruns (Leibniz University Hannover), Veronika Vakulenko (Nord University), Yuliya Markuts (Kyiv School of Economics) och Giuseppe Grossi (Högskolan Kristianstad.)
När kriget i Ukraina bröt ut 2022 inledde Giuseppe Grossi, professor i företagsekonomi vid Högskolan Kristianstad, ett forskningsprojekt för att förstå hur offentliga finanser kan förbli hållbara – även under extrem press. Projektet fokuserade på hur finansiell och social hållbarhet kan balanseras i krissituationer, med Ukraina som fallstudie.
Lärdomar för Sverige
Forskningsprojektet har visat hur Ukraina genom en kombination av finansiell flexibilitet, samverkan och digital transparens har kunnat skapa motståndskraft, både kort- och långsiktigt. Ett exempel är hur resurser snabbt kunde omfördelas till akuta försvars- och välfärdsbehov. Samtidigt infördes temporära skattelättnader som hjälpte företag att överleva.
– För att förstå helheten har vi behövt studera mer än statsbudgetar och banker. Även kommuner, ideella organisationer och internationella aktörer har varit helt avgörande i den här typen av situationer. Det handlar om att ha beredskapsmekanismer i budgeten och ett robust samspel mellan aktörer. Och om att bygga in flexibilitet i styrningen – lokalt, nationellt och internationellt, säger Grossi.
Även om Sverige inte är i krig kan vi dra flera lärdomar från projektet. En central sådan är just vikten av samordning: mellan kommuner och stat och mellan civilsamhälle och myndigheter. Ukraina har använt sig av digitala plattformar för att samordna internationellt stöd och minska korruption. Deras e-förvaltning – särskilt tjänsten Diia – har både ökat transparensen i hantering av ekonomiska medel och möjliggjort fortsatt tillgång till viss samhällsservice, trots pågående krig.
Det handlar om att ha beredskapsmekanismer i budgeten och ett robust samspel mellan aktörer. Och om att bygga in flexibilitet i styrningen – lokalt, nationellt och internationellt
– Det är ett tydligt exempel på hur digitalisering kan stärka krisberedskap. Vi i Sverige har tekniken, men vi måste fråga oss om våra system är redo för en kris som liknar Ukrainas, säger Grossi.
Det oväntade kräver förberedelse
Projektet lyfter särskilt vikten av att kunna styra det oväntade. När universitet i Ukraina snabbt omvandlades till flyktingboenden visade det på förmågan att använda resurser flexibelt.
– För fem år sedan kunde ingen förutse en global pandemi. Vi måste ha strukturer som klarar av att agera snabbt och samordnat – inte bara reaktivt, utan också förebyggande, säger Grossi.
För svensk del skulle det innebära ökade investeringar i digital infrastruktur, decentraliserade beslutsvägar och fler övningar i scenariotänkande. Det krävs också en öppen dialog om säkerhet och beredskap – i skolan, på universiteten och i samhället i stort.
– Jag tror starkt på vikten av att fortsätta prata om de här frågorna. Krisberedskap är inte bara en fråga för experter – det är något vi alla behöver förstå och delta i, säger Giuseppe Grossi.
Nästa steg: Gränsöverskridande beredskap
Forskarteamet, där även forskare och representanter från Norge, Tyskland, Ukraina och Världsbanken ingår, vill nu gå vidare med att studera gränsregional krisberedskap i Norden. Fokus ligger på hur samarbete mellan exempelvis Skåne och Köpenhamn kan organiseras för att möta framtida militära eller humanitära kriser.
– Det handlar om att bygga transnationell motståndskraft. Sverige är inte en isolerad ö – vi måste se på Finland, Danmark och Norge som naturliga partners i framtida krisplanering, säger Grossi.
Fakta:
”Balancing Sustainability of Public Finances and Social Sustainability during Crises from a Multi-Actor Perspective” (P01.24) genomfördes mellan mars 2024 och februari 2025 och är finansierat av Länsförsäkringar Forskningsfond. Projektet leddes av Giuseppe Grossi, Högskolan Kristianstad, i samarbete med Veronika Vakulenko (Nord University), Yuliya Markuts (Kyiv School of Economics), Hans-Jürgen Bruns (Leibniz University Hannover) och Nataliia Konovalenko (Världsbanken).
Publicerad i Taylor and Francis: Public Money & Management: Vol 45, No 3