Ny forskning: Stora fåglar kan gynna biologisk mångfald

– Vi gick in i projektet med hypotesen att fler gäss och svanar skulle innebära färre andra våtmarksarter. Men vi såg snarare motsatsen, säger Elsie Kjeller, doktorand i ekologi. 

Sammansatt bild av gässens effekter 

Bakgrunden till forskningen är dels att många sötvattensvåtmarker i Norden har fått försämrad ekologisk status, dels att populationer av vissa arter, som änder och små vattenlevande djur, har minskat. Samtidigt har stora växtätande fåglar, som grågås och sångsvan, ökat kraftigt i flera områden. Vad betyder det för den biologiska mångfalden? 

För att undersöka detta har Elsie Kjeller genomfört omfattande fältstudier och experiment i ett stort antal våtmarker i södra Sverige och Finland. 

 – Vi har räknat vattenfåglar, tagit vattenprover, undersökt näringshalter och kartlagt vegetation. I de experimentella studierna satte vi även upp hägnader för att se vad som händer när fåglarna inte får beta och jämfört det med områden där de gör det. 

Resultaten visar att kopplingen mellan gäss, svanar och andra arter i våtmarker inte är så entydig som man tidigare antagit. 

– Vi såg i flera fall positiva samband mellan förekomst av gäss och svanar och både växtlighet och biologisk mångfald. Däremot kan vi inte säga att det enbart är på grund av dem. Det handlar sannolikt om en kombination av faktorer. Det kan också vara så att dessa fåglar dras till redan artrika och näringsrika miljöer snarare än att de själva skapar dem. 

Samband mellan fågeltäthet och mångfald 

Det finns också tecken på att betning i vissa fall kan ha gynnsamma effekter. Genom att hålla vegetationen öppen bidrar gäss och svanar till variation i strukturen, vilket i sin tur gynnar fler arter. Men effekterna är inte entydigt positiva. 

– Vi ser att det verkar finnas en tröskel. Vi ser att effekterna av betning tycks variera beroende på vattenkvaliteten. Till exempel att betning samvarierar med förändringar i vattenfärg, vilket kan tyda på synergier. 

Resultat som väcker intresse 

Forskningen har redan väckt intresse, bland annat hos biosfärområden och kommuner som arbetar med förvaltning av våtmarker. 

– Det finns fortfarande frågetecken. En av de frågor vi vill fortsätta att studera är när beteseffekter är gynnsamma och när de börjar bli negativa, och var den gränsen går, avslutar Elsie Kjeller. 

Elsie Kjeller disputerade med avhandlingen Trophic dynamics in temperate freshwater ecosystems: The influence of large herbivorous waterfowl vid Linnéuniversitetet den 7 november.