Gemensamt uppdrag, gemensam framgång: Ny bok för idrott och arbetsliv
Hur kan man genom dialog och samtal odla en miljö för lärande och utveckling? Och hur riktar man fokus på ett värdeskapande uppdrag? Det handlar den nya boken Jaget, laget och uppdraget om, med exempel från både idrottens värld och arbetslivet, utifrån dess olika förväntningar på framgång och prestation.
Pär Pettersson, biträdande professor i personal- och arbetslivsvetenskap, och Ulf Ericsson, professor i personal- och arbetslivsvetenskap vid Högskolan Kristianstad
I 20 år har Pär Pettersson, biträdande professor i personal- och arbetslivsvetenskap med inriktning psykologi, och Ulf Ericsson, professor i personal- och arbetslivsvetenskap, samarbetat inom akademin. Lika länge har Pär verkat som psykologisk tränare i bland annat HV71 och Tre Kronor, tillsammans med hockeycoachen Pär Mårts, som också har medverkat som författare till boken. Nu möts de två världarna i en bok om utveckling, lärande och prestation.
– När vi genom åren har ställt frågan vad som gör att man går till jobbet eller snör på sig spikskorna, är svaret detsamma: Man vill tillhöra ett sammanhang, bidra, bli bekräftad och ha möjlighet att utvecklas. Då är frågan: Hur odlar vi en miljö som skapar förutsättningar för detta? Det är det vi beskriver i boken, säger Ulf Ericsson.
Lärdomar både för arbetslivet och idrotten
Boken är tänkt att kunna läsas av alla och är därför utformad med exempel från både idrott och yrkesliv, följt av vetenskapliga teorier och resonemang från psykologi, socialpsykologi och organisationsstudier. Även om satsningar och resurser skiljer sig åt är den gemensamma utgångspunkten att människor är människor, menar Ulf och Pär. De allra flesta behöver bra förutsättningar för att tillgodose vardagsbehoven. Detta kan ta sig uttryck på olika sätt, men kan översättas både till Tre Kronor och den lokala tennisföreningen – eller till att arbeta på en högskola.
– Även om vissa exempel från elithockeyn är mer iögonfallande finns det ofta likheter med yrkeslivet, fortsätter Pär. När jag började inom hockeyn för 20 år sedan fanns bara laget. Individen existerade knappt. Ett exempel är från ett samtal mellan tränare som jag hörde, om en spelare med sviktande form och vilka åtgärder man skulle vidta. Jag frågade om någon av coacherna hade pratat med spelaren – men det hade ingen gjort. Det visade sig att spelaren hade genomgått en separation, vilket gjorde det svårt att fokusera helt på hockeyn. Ett klassiskt exempel på bristande dialog och när coachen har tolkningsföreträde. Det är också något vi känner igen från många arbetsplatser.
Centralt med gemensamt uppdrag och dialog
För två år sedan skrev Ulf och Pär boken Verksamhetsskap,om vikten av att fokusera på verksamheten och uppdraget, snarare än på medarbetarskap eller ledarskap. Forskning har visat att ju större fokus som riktas mot ledare och chefer, desto mindre benägna blir medarbetare att själva ta ansvar. Detta är en utgångspunkt även i den nya boken och lika giltig inom idrotten.
– Att tillsammans verbalisera ett gemensamt uppdrag är oerhört centralt, säger Ulf. Vi tror att det är det gemensamma kittet, det som är meningsskapande bortom att jag här och nu utför en uppgift – oavsett om det är i arbetslivet eller om man ska spela en landskamp. Om en chef eller coach styr ensam, stimulerar det inte engagemang, ansvarstagande eller viljan att vara en aktiv deltagare. Det hänger ihop. Det ena är en konsekvens av det andra.
Att ha en ständigt pågående dialog mellan chef/coach och medarbetare/spelare, samt mellan medarbetare sinsemellan, är ytterligare en helt nödvändig faktor för en miljö som främjar utveckling.
– Första året jag var i HV71 fick vi spelarna att börja byta bilder och vara öppna med vilka förväntningar de hade på varandra. Tidigare bestämde coachen allt. Det var nästan som en kulturrevolution. Det året vann vi SM-guld, avslutar Pär.