Forskning och konst möts i utställning om den kreativa processen

Test av skuggors form och kvalitet

Resultatet visas upp på konsthallen Vita ladan och bygger på flera års arbete där konst, design, teknik och forskning möts i ett gemensamt utforskande av hur nya idéer egentligen formas. Genom prototyper, skisser, VR-miljöer och interaktiva installationer får besökaren möta det som vanligtvis förblir dolt: vägen fram till det färdiga verket. 

Hur uppstår en ny idé?  

– I vår forskning är vi intresserade av skapandeprocessen. Hur går det till när vi gör något vi inte visste att vi skulle göra eller att vi kunde göra? Hur får vi nya idéer? Kan vi bygga en maskin där värdefulla saker träder fram och som vi sedan kan gå i dialog med? Det är frågor vi jobbat med,  säger Michael Johansson, konstnärlig biträdande professor i design vid Högskolan Kristianstad.  
 
Utgångspunkten för projektet har varit en fråga som länge har intresserat både konstnärer och designers: varför skissar vi och vad har det för specifika värden?  
 
För Michael Johansson handlar skissandet inte bara om att dokumentera en idé, utan om att skapa förutsättningar för något oväntat. Skissen blir på så sätt inte ett steg på vägen mot ett färdigt resultat, utan en aktiv dialog där nya möjligheter kan uppstå.  
 
– På så vis kommer det mer ut ur linjen än vad som gick in i den.  

En maskin för det okända  

Utställningens nav är en skuggmaskin där tre ringar bär trettioen föremål och när ljuset faller genom dem översätts varje föremål till en skugga. Antalen är inte slumpmässiga: sju, elva och tretton föremål per ring, alla primtal, valda för att motstå den rena ordning där allt går jämnt upp och kan sorteras snyggt i fack. 

– Att låta föremål bli skuggor är inte en effekt, utan ett påstående om var bilden kommer ifrån. I en av konsthistoriens äldsta ursprungsberättelser, hos Plinius, tecknar en korintisk flicka konturen av sin älskades skugga på väggen innan han ska resa bort och uppfinner därmed bilden. Inte genom att avbilda honom, utan genom att fånga hans frånvaro. 

Det är den rörelsen maskinen upprepar. En skugga är strängt taget inte en sak utan en frånvaro — platsen där ett ting hindrar ljuset. Michael Johansson skiljer på två saker som lätt glider ihop: kanten, den objektiva gränsen där ljuset stängs ute, och konturen, den form vi läser ut ur kanten. Maskinen kastar kanten; betraktaren reser konturen. 

– På så vis kommer det mer ut ur linjen än vad som gick in i den, säger han. 

Det är där verket bor: inte i föremålen och inte i deras skuggor, utan i det betraktaren gör av dem. 

Michael Johansson laborerar med iteration 2 av den fysiska maskinen

–  Tanken var inte att systemet skulle ersätta konstnären, utan hjälpa till att synliggöra nya möjligheter och oväntade kopplingar.  

Ambitionen beskriver Michael Johansson som en jakt på det ”okänt okända”,  sådant vi ännu inte vet att vi inte vet. När trettioen siluetter möter varandra i tre roterande hastigheter uppstår skuggvärldar ingen kunnat förutse. 

– Vi hade aldrig någon önskan om att maskinen ska göra allting. Men vi vill att den ska producera värdefulla resultat som vi kan ställa oss i relation till. Det är avvikelserna som bär en siluett som råkar likna något annat, en oväntad överlappning av svaga signaler som föreställningsförmågan kan göra något av.

Skugglandet i hjärnan

Projektets titel kommer från ett besläktat spår. Hjärnforskningen talar om ett "default mode network", det vill säga de processer som arbetar vidare när vi dagdrömmer, reflekterar och låter tankarna vandra. Tillsammans fann Johansson och Siess en tråd till den tyska romantikens tal om ett skuggland, ur vilket nya insikter träder fram. Därav Report from the Shadowlands. 

När projektet tog form stod artificiell intelligens i centrum för många samtal. Men Michael Johansson och Andreas Siess ville gå en annan väg än de bildgeneratorer som tränas på enorma mängder befintligt material och spottar ut färdiga resultat. 

– Vi ville använda artificiell intelligens. Men bara tränad på mitt eget material, så att den egentligen tittar på mitt eget skissande och utgår från det. 

Skillnaden är avgörande: målet var inte simulering utan inspiration. Inte en maskin som härmar, utan en som uppmärksammar och pekar på möjligheter konstnären själv inte sett. Och till skillnad från en bildgenerator som skickar något ut i världen är den här maskinen vänd inåt. Den ger inte några direkta svar, utan öppnar frågor, menar Michael.

Processen en del av verket  

Utställningen visar främst ofärdiga verk där besökaren får möta prototyper, misslyckanden, experiment och återvändsgränder. Sådant som normalt stannar i ateljén eller laboratoriet.  
 
– Vi kommer visa alla dem på utställningen också för att visa hur saker och ting kumulativt växer fram och vad återvändsgränderna blir och var vi ser möjligheter. Bland materialet på utställningen finns  VR-verket Skopéin, ett beställningsverk som tidigare visats i Stadskyrkan i Karlsruhe 2022 och där vi ville göra ett “proof of concept”: går det faktiskt att använda maskinen för att skissa fram något av värde?  
 
För Michael Johansson är det viktigt att inte bara tala om teknikens möjligheter utan också undersöka vad den faktiskt kan bidra med.  
 
– Teknik och teknologi bär alltid med sig en massa löften som väldigt sällan infrias. Men jag försöker i alla fall infria dem, avslutar Michael med ett skratt. 
 
På så sätt blir Report from the Shadowlands både en konstutställning och en berättelse om hur ny kunskap växer fram: genom skuggor, experiment, omvägar och det som ännu inte har fått en tydlig form.  

Fakta  
Utställningen visas i Vita ladan på Österlen 15-21 augusti 2026. Projektet har möjliggjorts genom stöd från Volkswagen Foundation, Capgemini, Högskolan Kristianstad och Hochschule Bonn-Rhein-Sieg.