Hur vet vi om vården är personcentrerad?
Personcentrerad vård lyfts ofta fram som en självklar ambition i svensk hälso- och sjukvård. Men hur vet vi om den verkligen genomförs? Och vad krävs för att den ska fungera i praktiken? Det är frågor som Fredrik Gasser har undersökt i en ny avhandling om personcentrerad öppenvård för personer med långvariga tillstånd.
Personer med långvariga tillstånd är en växande patientgrupp som ofta har återkommande kontakt med öppenvården. För denna grupp får vårdens arbetssätt särskilt stor betydelse. I avhandlingen, Person-centred outpatient care for persons with long-term conditions: From conceptual framework towards practice and measurement, undersöks hur personcentrerad vård kan förstås och omsättas just i öppenvård för personer med långvariga tillstånd. Ett konceptuellt ramverk presenteras där personcentrerad öppenvård beskrivs som en utveckling från lägre till högre nivåer. Från att vården utgår från och anpassas till personen, till att beslut fattas tillsammans, och vidare till att personens egen förmåga att hantera och påverka sin situation stärks.
– Personcentrerad vård är ett omfattande och mångfacetterat begrepp. För att det ska bli meningsfullt måste det definieras och förstås i den specifika vårdkontext där det ska användas, säger Fredrik Gasser, universitetsadjunkt i omvårdnad vid Högskolan Kristianstad.
Mellanchefernas nyckelroll
En viktig del av forskningen har varit att studera mellanchefernas perspektiv då de har en unik position mellan verksamhetens vardag och ledningens krav. Det är de som ska få ambitioner om personcentrerad vård att fungera i praktiken. Dessutom saknas mycket av deras perspektiv i tidigare forskning.
– Resultaten visar att mellancheferna är positiva till personcentrerad vård, men pekar på betydande hinder. Tidsbrist, resursbegränsningar och organisatoriska strukturer försvårar arbetet. Samtidigt upplevs begreppet som svårt att avgränsa och ännu svårare att utvärdera.
Verktyg för att mäta personcentrering
För att möta just den utmaningen har Fredrik Gasser vidareutvecklat ett mätinstrument för personcentrerad öppenvård, PCCoc som är baserat på det konceptuella ramverket. Instrumentet är tänkt att kunna användas i olika typer av öppenvårdsverksamheter, inte bara inom en specifik profession.
– Vi har testat instrumentet på patienter med långvariga tillstånd. De upplevde det som begripligt och relevant, och rimligt i omfattning. Vi har även testat i vilken utsträckning instrumentet överensstämmer med den tänkta ordningen från lägre till högre nivåer i det konceptuella ramverket. Där vi såg en tydlig överensstämmelse. Det är ett viktigt steg.
Nu ska instrumentet testas i större grupper för att säkerställa att det mäter det som avses. På sikt är förhoppningen att det ska kunna användas i kvalitetsuppföljning, exempelvis inom kvalitetsregister.
– Om vi kan se var på skalan en verksamhet befinner sig, kan vi också arbeta mer systematiskt för att stärka personcentreringen. Det räcker inte att vilja, vi behöver strukturer och verktyg som gör det möjligt.
Avhandlingen bidrar därmed med både en teoretisk modell och ett praktiskt verktyg för att utveckla personcentrerad öppenvård för en av vårdens största patientgrupper.