Bokstafetten: Kerstin Blomqvist

Storheter som upptäckts efter sin död:

Stoner – John Williams

Hylluppställning: Hce Williams

Litteraturälskande bondpojke. Gifter sig, uthärdar, dör.  Så har boken Stoner beskrivits med endast sex ord och jag tycker att den beskrivningen illustrerar boken bra. En långsam och lågmäld bok där huvudpersonens hela liv får plats på knappt 300 sidor. John Williams skrev boken Stoner redan 1965.  Den gavs ut i 2000 exemplar, fick goda recensioner men föll snabbt i glömska. Först en bit in på 2000-talet, när författaren hade varit död i tio år, återupptäcktes boken och blev en bästsäljare. Boken handlar om en ung man, William Stoner, som kommer till universitetet ditskickad av sin far för att studera till agronom. Men ödet vill annorlunda. Stoner blir förälskad i litteraturen och blir själv lärare vid universitetet. Boken handlar om hur huvudpersonen upplever det akademiska livet, med konkurrens och konflikter, men även om ett kärlekslöst äktenskap och en komplicerad relation till det enda barnet. Vi får följa Stoner ända in i döden.

Ett jävla solsken. En biografi om Ester Blenda Nordström – Fatima Bremmer

Hylluppställning: Lz Nordström

Nästa bortglömda men återupptäckta storhet är boken Ett jävla solsken - en biografi om Ester Blenda Nordström. Fatima Bremmers bok om Ester Blenda kom ut 2017 och kanske har några av er i sommar varit på Skarhults slott och sett utställningen om denna äventyrliga journalist och författarinna. Ester Blenda var självlärd som journalist och författare och var bara drygt 20 år när hon år 1914 bestämde sig för att ta anställning som piga på en gård i Sörmland. Avsikten var att kunna berätta för omvärlden under vilka omständigheter pigor levde. Hennes wallraffande resulterade i reportageboken ”En piga bland pigor”, en bok som trycktes i många upplagor.

Hilma. En roman om gåtan Hilma af Klint – Anna Laestadius Larsson

Hylluppställning: Hc Laestadius

År 1985 kom min man hem från Los Angeles och berättade upphetsat om en utställning han sett där. Utställningen visade världsberömda abstrakta konstnärer som bland annat Kandinsky och Mondrian. Men också en svensk konstnärinna, Hilma af Klint. Ett namn ingen av oss hade hört talas om innan, hur kunde det komma sig? Det visade sig att Hilma af Klint hade beslutat att hennes konst inte fick visas förrän 40 år efter hennes död. Hon var klar över att tiden inte var mogen för hennes abstrakta konst, med mycket spirituella influenser. Det sägs att Kandinsky såg och inspirerades av en svensk kvinnlig abstrakt konstnär. Oklart om det är sant, men visst är det häftigt? Den som inte vill läsa boken kan istället se filmen om Hilma, Bortom det synliga. En film som kom nu i höst.

Dystopier:

Väggen – Marlene Haushofer

Hylluppställning: Hce Haushofer

Kan du tänka dig hur det skulle vara att vakna, gå utanför dörren och inse att du är instängd bakom en transparent vägg som inte går att ta sig igenom? Så börjar boken Väggen av Marlene Haushofer. Det är en bok där världen krymper till den plats som finns innanför väggen och där verkligheten kommer att kretsa kring det lilla och det vardagliga. En bok där handlingen biter sig fast i minnet och en bok att läsa och läsa om.

Tjänarinnans berättelse – Margaret Atwood

Hylluppställning: Hce Atwood

Tjänarinnans berättelse är Margaret Atwoods bok som låg till grund för tv-serien The Handmaid’s Tale. Boken är en påminnelse om att vi inte får ta demokrati och yttrandefrihet för självklara. Berättelsen handlar om ett samhälle där födelsetalet har sjunkit på grund av miljöförstörelse. Tjänarinnorna i boken har en inskränkt tillvaro. Deras huvudsakliga, om inte enda, uppgift är att befruktas av härskarklassens män och föda deras barn. Det är en dystopi i ordets rätta bemärkelse. Själv såg jag tv-serien och insåg att jag ville läsa boken också. I år kom bokens uppföljare, Gileads döttrar, på svenska. Jag har inte hunnit med den än, men den ligger högt på listan över böcker som jag ska läsa.  

1984 – George Orwell

Hylluppställning: Hce Orwell

Boken 1984 skrevs redan 1948. Även den är en dystopi i ordets rätta bemärkelse. Jag läste den första gången när jag gick i gymnasiet i slutet av sextiotalet. Boken har blivit en klassiker som är tänkvärd idag, inte minst med tanke på all övervakning som sker i samhället, via övervakningskameror och när webbplatser registrerar allt vi sysslar med på internet. 1984 väcker många tankar om yttrande- och åsiktsfrihet och om den demokrati som vi så lätt tar för given. 

Fahrenheit 451 – Ray Bradbury

Hylluppställning: Hce Bradbury

Titeln Fahrenheit 451 syftar på den temperatur som papper självantänds vid: 451 grader Fahrenheit. Handlingen utspelar sig i ett samhälle där all litteratur är förbjuden och där brandmännens uppgift är att starta bränder i hus där man misstänker att det finns gömda böcker. I motsats till 1984 slutar boken hoppfullt när huvudpersonen slår följe med likasinnade. Tillsammans gör de sig redo för att återupprätta civilisationen genom att återinföra böcker i samhället.

Mina mest sönderlästa böcker:

Kajsa Kavat – Astrid Lindgren

Hylluppställning: Hcf Lindgren

Mitt exemplar av Kajsa Kavat är en samlingsvolym med många olika berättelser. Den om Kajsa Kavat förstås – flickan som ser till att det blir jul trots att mormor ramlat och inte klarar av att ordna med julstök. Precis som i så många av Astrids Lindgrens böcker är det barnen som är hjältarna och de vuxna som är orättvisa och bär sig dumt åt. Som i berättelsen ”Hoppa högst” där mammornas förhoppningar och skryt om sina söner leder till tävling mellan pojkarna. En tävling som slutar med två pojkar med var sitt brutet ben i sjukhussängarna bredvid varandra. God natt herr luffare, Något levande åt Lame-Kal och Gull-Pian var ändå mina absoluta favoritberättelser när jag var liten.

Så renoveras torp och gårdar – Göran Söderström, Axel Unnerbäck, Ove Hidemark och Elisabet Stavenow-Hidemark

Hylluppställning: Ppb Hidemark

För drygt tjugo år sedan köpte vi ett gammalt hus i Småland. Vi märkte upp det och plockade ner det i sina beståndsdelar och nu står huset uppfört på en ö i Blekinge skärgård. Som det ofta är med gamla hus fanns inne i huset byggnadsdelar av olika ålder. Med ”Så renoveras torp och gårdar” som uppslagsbok insåg vi att innerdörrarna i huset var från 1700-talet trots att själva huset inte uppförts förrän i mitten av 1800-talet. Hur kunde det komma sig? Vi löste till slut mysteriet med hjälp av folk från trakten. De kunde berätta att dörrarna kom från det gamla kapellet i byn. När kapellet revs togs dörrarna hand om och återanvändes i vårt hus.

Jordens färg: om jordpigment i äggoljetempera – Milis Ivarsson, Frida Hafvenstein

Hylluppställning: Ie Ivarsson

Visste ni att man kan göra sin egen målarfärg om man bara har tillgång till färgpigment, linolja och ägg. Milis Ivarssons och Frida Hafvensteins bok förklarar pedagogiskt hur man går tillväga. Dessutom innehåller den vackra naturbilder som förknippar färger med olika årstider. För mig har det varit fantastiskt att själv kunna bestämma vilken färg jag vill ha på våra väggar och snickerier – och sedan tillverka färgen själv. Många ägg har det gått åt…

Åldrandets socialpsykologi – Lars Tornstam

Hylluppställning: Dofg Tornstam

Lars Tornstam var professor i socialgerontologi, ett ämne som handlar om de äldres situation i samhället och hur individuella egenskaper och social miljö tillsammans påverkar åldrandet.  Läroboken Åldrandets socialpsykologi är fortfarande ett grundverk för den som vill förstå olika teorier om åldrande, hur de har växt fram, utmanats och ibland förkastats och ersatts med nyare teorier. Lars Tornstams egen forskning har handlat om att utmana föreställningar som tagits för givna. Det ledde fram till teorin om gero­transcendens som också presenteras i boken. I stället för att se åldrandet som en fortsättning på medelåldern menar teorin att sådant som var viktigt i medelåldern inte betyder lika mycket längre. Enligt teorin ser den åldrande människan annorlunda på sig själv och på andra och väljer mer noggrant vad hen vill lägga sin tid och sitt engagemang på.

Researching lived experience – Max van Manen

Hylluppställning: Dd Van Manen

Under min forskarutbildning gick jag en kurs för Max van Manen. Han introducerade mig till livsvärldstänkande med hjälp av fyra så kallade livsvärldsexistentialer: levd tid, levd plats, levd kropp och levda relationer. Livsvärldsexistentialerna hjälper oss att förstå hur den objektiva tiden, alltså den tid man kan mäta i timmar och minuter, skiljer sig från den tid man upplever. Sådan kunskap behövs för att förstå varför tiden känns evighetslång när man väntar på besked från en medicinsk undersökning. Eller när man ringt efter ambulansen och väntar på att den ska komma. Viktig kunskap för den som liksom jag arbetar med omvårdnad.