Anette Tagesson

Umberto Eco: Foucaults Pendel

Foucaults pendel är en ganska enkel konstruktion, skapad av den franske fysikern Léon Foucault 1851. Det är en pendel som hänger ned från ett högt tak över en cirkel, och med denna konstruktion kunde man visa att pendeln roterade/pendlade över den cirkulära ytan över tid. Det var det första experimentet som på ett enkelt, tydligt sätt gav bevis för jordens rotation.

Foucaults Pendel är en encyklopedisk detektivberättelse in i en värld av mysticism, konspiration, bortglömda ideologier, referenser till inblandade författare och märkliga riter. Det är en detektivberättelse om män som söker nyckeln till makten över mänskligheten, men också makt över jorden i sig, ja, varför inte gud? Men som vi alla vet, är sanningen dödlig för den som är dödlig.

Efter att ha läst denna bok, flyttade jag till Paris. Jag besökte katakomberna. Jag begav mig till biblioteken som omnämns, kyrkorna … i mitt sökande … efter vad det nu var jag sökte. Det viktiga var nog inte sanningen utan möjligheten att få kliva in i den fiktiva världen och bli en del av den. Aldrig någonsin har en berättelse drabbat mig som denna. På sista sidan sitter jag i min soffa, knockad, och bara gapar. Tankarna flyger runt i Warp-speed i mitt huvud, och jag kommer till insikten att jag kan börja om på sida 1 och läsa boken från ett helt nytt perspektiv. Jag kan läsa samma text igen, men som en helt ny berättelse.

Luke Rhinehart: The Dice Man

Är en kultklassiker från 1971. Luke Rhinehart är ett pseudonym för George Cockcroft. Vid publiceringen av boken spekulerades det om boken var en autobiografi eller inte, en myt som levde kvar länge. Huvudpersonen och berättar-jaget är en framgångsrik men uttråkad psykiatriker med en egen praktik på Manhattan, som inte längre tror på det han gör. Han känner inte att han kan göra någon skillnad. I inledningen av boken sitter han själv i sin lägenhet. Frun och barnen har åkt iväg över helgen och han sitter där desillusionerad, när han plötsligt får för sig att låta en tärning styra hans liv. Han listar upp sex saker och rullar tärningen: ”Take the elevator down and rape Arlene”. (Arlene är gift med hans vän och kollega och de känner varandra väl). Detta är upptakten till en galen berättelse, om en man som spårar fullständigt ur. Eller är han något på spåren?

För den filosofiskt intresserade läsaren erbjuder boken en del att fundera över: “From children to men we cage ourselves in patterns to avoid facing new problems and possible failure; after a while men become bored because there are no new problems. Such is life under the fear of failure” (p. 152). Jag har spelat The dice game många gånger genom åren. Vågar du?

Amanda Romare: Halva Malmö består av killar som dumpat mig

Min 23-åriga dotter är hemma på besök. Jag är glad över den öppna relation jag har med min dotter som gärna delar med sig av sina äventyr. Hon är en filosofisk berättare och när man får ta del av hennes berättelse om möten med människor är de redan analyserade och levereras oftast med humor. Denna helg berättar hon entusiastiskt om en bok hon är mitt uppe i, och hon drar paralleller till sina egna och sina vänners erfarenheter där ute på fåfängans marknad. Dagen efter är det ett stort reportage på Kultursidorna i Svenska Dagbladet om Tinder som fyller 10 år samt i anslutning till denna en artikel om årets mest omtalade bok Halva Malmö består av killar som dumpat mig. Malmö, där har man bott och Tinder begriper man sig inte på. Sagt och gjort, jag inhandlar boken. Jag är ”grymt” nyfiken, som ungdomarna säger, på att få reda på hur det är att vara ung människa på jakt efter kärleken i den digitala åldern. Amanda Romare levererar utan några förskönade omskrivningar. I morsdagspresent en månad senare får jag en biljett till författarsamtal mellan Sydsvenskans kulturredaktör och Amanda Romare. Platsen är en musikklubb på Möllan som figurerar i boken. Romare är precis som i boken – det är en ocensurerad autografi. LÄS!

Fredrik Strage: Strage Txt

Strage Txt är ett samlingsverk av Strages samlade artiklar, varav den äldsta texten är från 1989 då han intervjuade Linköpingsbandet Njurmännen. Vill man bli popkulturellt bildad och skratta ska man läsa denna bok. Stilistiskt är han dramatisk, glimrande och fantastiskt rolig. Han tar med läsaren på en popkulturell resa genom goth, gangsterrap, white trash, graffiti, Phil Spector, VHS-fetischism, Kraftwerk, Daft Punk, afterski, gogodansare, dödgrävare, Depeche Mode… Enligt recensioner av boken borde han få en Rockbjörn för årets bästa samlingsalbum.

Steven Johnson: How We Got to Now

Johnson är en amerikansk populärvetenskaplig författare som toppat the New York Times bästsäljarlista med flera titlar. How We Got to Now består av sex texter där Johnson redogör för sex uppfinningars historiska konsekvenser. Johnson utforskar de oväntade sambanden mellan till synes orelaterade områden. Spännande och allmänbildande läsning. Rekommenderas varmt även till läsaren som kanske inte intresserar sig för vetenskap.

Louise Penny: Still Life

Louise Penny är en kanadensisk författare som har fått The Agatha Award inte mindre än fyra gånger. Jag fann denna författare genom en vän som bor i Frankrike och som är gift med en fransk-kanadensisk (viktigt!) man. Boken fanns inte att tillgå på den svenska marknaden, utan jag fick beställa den via Adlibris. Några månader efter jag läst den, har Svenska Dagbladets kulturredaktion fått korn på författaren och en svensk översättning var på gång. Tror detta var 2014-15.

Geopolitik är ett spännande begrepp som vi tillstöter allt oftare i media. Geopolitics som begrepp myntades redan vid förra sekelskiftet av Halford McKinder som förespråkade Liberal Imperialism. Sedan dess har geopolitisk teori influerat den kulturella arenan. Vi har väl alla sett floden av kriminalserier som utspelar sig i gränslandszoner t.ex Bron, Gränsland, Örnen, Sorjonen etc… Louise Penny var lite före oss i Skandinavien. Med sin karaktär, Kommissarie Armand Gamach, en gentlemannadetektiv i bästa Poirot eller Sherlock Holmes klass, skapar hon en spännande mordhistoria i gränslandet mellan Kanada och USA. Penny utforskar den kulturella spänning som präglar tvåspråkiga Kanada, men också den spänning som uppstår i gränslandet till USA.

Persongalleriet och gestaltningen av dessa är en bidragande orsak till att du ska läsa hennes böcker. När jag kom till sista sidan var det med sorg och ångest jag lämnade personerna jag lärt känna. Jag ville stanna kvar. Så jag köpte så klart nästa bok eftersom jag saknade mina nyvunna vänner. Som du förstår måste man läsa böckerna kronologiskt för att inte missa den gemytliga och intressanta berättelse som byggs upp vid sidan av pusseldetektivarbetet.

Vill man läsa lite mer om geopolitik och Nordisk Noir film, finns även forskningsartiklar på området: https://sciendo.com/article/10.2478/nor-2020-0015

Laurent Binet: Språkets sjunde funktion

Är en smått elak drift med den franska kultureliten. En fullkomligt galen berättelse med hemliga sällskap, uråldrig kunskap och en jakt på en hemlighet värd att döda för. Lyssna här: Foucault på bastubordell och Julia Kristeva som härsklysten ragata. Berättelsen spinns fritt ur Binets fantasi utifrån Roland Barthes död i en bilolycka 1980. 

Den 25 februari 1980 blir den franske filosofen Roland Barthes överkörd av en tvättbil på rue des Écoles i Paris, i vad som kom att kallas en tragisk olycka. Eller var det? frågar sig Laurent Binet. (…) Så vad är då denna ”språkets sjunde funktion” som alla vill åt? Enligt Roman Jakobson, en av grundarna till strukturalismen och lingvistiken, meddelar oss Binet, har språket huvudsakligen sex funktioner: den referentiella, den emotiva eller expressiva, den konativa, den fatiska, den metalingvistiska och den poetiska. Men nu skulle det alltså också finnas en sjunde funktion, vi kan kalla den magisk eller besvärjande, och den som behärskar den besitter förmågan att övertyga vem som helst om vad som helst, får med andra ord obegränsad makt. På något sätt hade alltså Barthes fått tillgång till denna information, vilket har kostat honom livet.

 (Thrane, SvD, 2019-03-08)

Hans Gunnarsson: Borman i Bromma

Hans Gunnarsson har kallats Sveriges Raymond Carver. Egentligen behövs därefter ingen presentation. Gunnarssons vardagsrealistiska berättelser är en njutning. Med skarp blick porträtterar han de små, ofta osynliga, vardagliga människorna runt omkring oss. Utifrån den allvetande berättarens perspektiv, som är både vass, dömande och humoristisk byggs de till synes odramatiska händelserna upp. Vad sägs till exempel om en terrorist på Tupperwareparty?

I detta sammanhang vill jag rekommendera:

Cheever, John. (1964). The Swimmer.

Carver, Raymond. (1989). What We Talk About, When We Talk About Love. (första utgåvan hette Drinking Gin and Talk About Love.)

Matilda Gustavsson: Klubben

Slutligen vill jag slå ett slag för Matilda Gustavssons bok Klubben.

I Klubben redogör journalisten Matilda Gustavsson för sitt undersökande journalistiska arbete som låg till grund för avslöjandet av den så kallade Kulturprofilens sexuella övergrepp och som sedan ledde till #metoo-rörelsen i Sverige. Startskottet var publiceringen av artikeln i DN, där ett stort antal kvinnor trädde fram med sin historia. Svenska Akademin imploderade och resten av historien kan ni. Mycket intressant och välskrivet.

I min Bokklubb diskuterades det intensivt och nya berättelser skapades och delades. Alla bar vi på en berättelse på ämnet. Det som intresserade oss var: Hur kan en man bli dömd för 2 våldtäkter av samma kvinna? Varför följde kvinnan med honom hem en andra gång?

I vår lilla klubb vill vi så klart försöka se saker från mer än ett eller två perspektiv, så vi läste även Katarina Frostenssons K. Den skrevs i landsflykt, i Paris, dit hon och hennes make Arnault flydde Sverige efter DNs publicering av Gustavssons artikel. Hon försvarar sin stackars make mot, i hennes tycke, den elaka, trångsynta och orättfärdiga lynch-mobben i Sverige, och hon använder sig av världslitteraturen för att göra så. Det bör i sammanhanget nämnas att Frostensson tvingades lämna Svenska Akademin då det även framkommit att hennes ställning i Akademin hade utnyttjats på ett otillbörligt sätt. Vilken härva det var i kultur-Sverige vid denna tidpunkt.

Jo förresten, jag har ju ett lästips till: Harlan Ellisons I have no mouth, and I must scream. Denna novell skrevs redan 1967 men känns oerhört aktuell idag när AI utvecklas i Warp-speed. Det är en dystopisk framtidsberättelse efter att ett sista världskrig utspelats med hjälp av superdatorer och världen ligger ödelagd. Det finns bara den vinnande superdatorn kallad AM och 5 människor kvar. AM har sparat dessa stackars individer för sitt eget höga nöjes skull och det finns ingen möjlighet att fly.