Karin Höijer

Maria Gripe: Tordyveln flyger i skymningen

När jag var liten gavs Tordyveln flyger i skymningen som sommarlovsföljetong på radion och ett par år senare kom den som bok. Det är en berättelse fylld med mysterier och magi som fångade mig direkt, liksom så många andra av Maria Gripes böcker. I den här dras tre ungdomar in i ett mysterium som för med sig både förbannelser, kärlek och äventyr. De har i uppdrag att vattna blommor på en gård i Småland och hittar brev från 1700-talet, brev som berättar om en kärlekshistoria och om en förbannelse. Små händelser i det förflutna får stora följder för ungdomarnas här och nu. Tillfälligheter eller slumpartade händelser ifrågasätts och ses i ett nytt ljus. Det är spännande, engagerande och lite otäckt. Boken avslutas med orden ”Du som sitter med den här boken i din hand, du som just nu vänt det sista bladet och läser dessa rader. Har du tänkt på en sak? Alla människor läser inte samma böcker. Varför valde just du att läsa den här boken? Var det en tillfällighet, en slump? Tror du det?”. Och man kan fråga sig om det är slumpen som gjort att jag valt denna bok till den första i min bokstafett – just när den är högaktuell igen och på gång att bli TV-serie.

Anna Bergenström: Vinterns goda ting

Något annat snudd på magiskt som följt mig genom livet är mat och Anna Bergenströms kokböcker. Just denna, Vinterns goda ting, är dessutom något så fantastiskt som både kok- och pysselbok. Helt enkelt en perfekt kombination för vinterhalvåret. Med vackra bilder guidas läsaren till att baka pepparkakor med tidernas, enligt mig, bästa recept. Man får lära sig många olika sätt att forma en lussebulle. Om man vill kan man göra konfekt som mozartkulor, kola eller knäck. Vill man inte pyssla i köket kan man lära sig om vinterns växter, hur man binder en krans eller hur man gör en stjärnboll av papper. Som matskribent har Anna Bergenström följt mig genom tidningen VI, Dagens Nyheter och olika kokböcker och på många sätt inspirerat till flera minnesvärda matupplevelser jag varit med om.

José Saramago: Baltasar och Blimunda

José Saramago skrev på ett säreget sätt, med långa flödande meningar och sparsamt användande av punkter. Baltasar och Blimunda var den första boken av honom som jag läste och jag föll för berättelsen där historiska händelser blandas med fantasi, romantik och samhällskritik. Boken utspelar sig under 1700-talet där en man som precis lärt sig flyga tar med sig kärleksparet Baltasar och Blimunda för att bland annat flyga över Mafra. Baltasar är enarmad och Blimunda har förmågan att se in i och genom människor. Det som stannat kvar i mig från denna bok är just språket och den förtrollande berättelsen där historiska skeenden och platser blandas med övernaturliga inslag på gränsen mellan verklighet och dikt.

Jonas Hassen Khemiri: Ett öga rött

Språket var det som fick mig att fastna även för Jonas Hassen Khemiris bok Ett öga rött. På en egenskapad förortssvenska följer vi berättelsens Nourdine och Halim, en far och son som flyttar till Södermalm. Halim är född i Sverige men strävar ändå efter att stå emot svennesamhället och i stället klamra sig fast vid sin arabiska bakgrund. Språket är, som jag redan nämnt, fantastiskt, som till exempel i det här citatet: ”jag svor jag kommer för alltid stå tvärtemot svennefieringen. Aldrig jag kommer äta sur strömming med sillnubbe på Skansen eller dansa smågrodor i träskor runt töntigaste midsommarstång” (s. 55). Berättelsen sätter fingret på frågor om identitet och språk, hur vi uttrycker vem vi är eller vill vara, sådant som jag ofta funderar på. Dessutom gillar jag formatet och omslagets utformning.

Olga Tokarczuk: Styr din plog över de dödas ben

Vi rör oss till den polska landsbygden i den här berättelsen, till översättaren Janina som föredrar djurs sällskap framför människors. Under en vinternatt inträffar något märkligt, Janinas granne Storfot hittas död och den lokala polisen famlar efter svar. Snart följer fler offer och Janina tar utredningen i egna händer. Jag lyssnade på boken i den tjänst för ljudböcker som jag prenumererar på och blev snabbt engagerad i denna berättelse som både kan beskrivas som en thriller och en saga. Genom författarens språk och humor målades bilder av Janinas värld upp, en värld som både är verklig och övernaturlig på en och samma gång.

Wil Huygens: Tomtar

En dag när jag som barn vandrade omkring på biblioteket i staden där jag växte upp hittade jag bland folianterna en stor bok med en tomte på omslaget. När jag började bläddra i boken för att titta på de spännande bilderna och läsa texten, blev jag helt paff. Tomtar finns! I den här boken presenterades de utifrån Wil Huygens vetenskapliga observationer och jag fick lära mig att en tomte är sju gånger starkare än en människa och en hel del annat om deras anatomi, arkitektur och utbildning. Sättet att beskriva tomtar och deras värld tilltalade mig då och tilltalar mig fortfarande. Med övertygande och exakt språk och upplysande illustrationer presenteras fakta om något som faktiskt inte finns, eller? Gränslandet mellan fantasi och verklighet ställs lite på sin spets när den akademiska formen för text används för att berätta om sagolandets varelser. Jag charmades då och jag charmas fortfarande av detta sätt att utmana föreställningar och bjuda in till att ställa frågor och reflektera.

Aleksandr Afanasiev: Ryska sagor

Jag samlade på sagor när jag var liten och uppskattade allra mest de ryska sagornas fantastiska värld, i alla fall de jag kom i kontakt med genom den här lilla boken. Här träffar vi på bogatyrer och bojarer, Tummelitenbonden med sjuverstmustascherna, Baba-Jaga i sin stuga på hönsfötter, Ivan soldatens son och hans bror Ivan och allsköns magiska varelser. Sagorna är varken sockersöta eller ens alltid särskilt lyckliga men bjuder på fantasi och äventyr, myt och tradition, magi och realism.

Johannes Anyuru: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar inleds med ett terrordåd i Göteborg men allt går fel. En av terroristerna, Nour, avbryter sin del av uppdraget och skjuter i stället en av de andra terroristerna. Nour placeras på en rättspsykiatrisk klinik och börjar ett par år senare träffa en svensk muslimsk författare. Enligt myndigheterna heter den unga kvinna han möter Annika och är från Belgien, men Nour själv påstår sig vara från ett Sverige femton år in i framtiden. Från ett Sverige som är trasigt och fyllt med rasism, förföljelse och interneringsläger. Det till synes omöjliga i berättelsen: tidsresor och besök från framtiden bjöd in mig som läsare att reflektera kring vilket samhälle jag vill vara en del av och vilka värden som är viktiga för mig.

Siri Hustvedt:  Sommaren utan män

När jag och några väninnor startade en bokcirkel bestämde vi oss för att läsa litteratur skriven av kvinnor och började med The Group av Mary McCarthy. Ganska snart hamnade Sommaren utan män på vår läslista. I berättelsen följer vi Mia, poet och lärare, under en sommar där hon är separerad från sin man medan han prövar en ny relation med en yngre kvinna. Denna sommar återvänder Mia till sin barndomsstad, till sin mamma och hennes väninnor, till ett gäng tonårsflickor som hon ska undervisa i poesiskrivande och till grannfrun. Hustvedts bok har stannat kvar i mig som ett varmt minne, som en berättelse som fick mig att fundera och reflektera om kvinnor och män, relationer och normer, på ett givande sätt.

Göran Tunström: Tjuven

I Uppsala finns många vidunderliga ting att titta på, en av dem är Silverbibeln. I Tunströms bok Tjuven följer vi Johan Jonsson Lök från Värmland till Uppsala, från trasighet och fattigdom till bildning och akademi. Förutom framgångsrik och omtalad student är Johan även tjuv och målet för hans kriminella karriär är att stjäla Silverbibeln. Boken är eländig och tragisk och lyfter fram det vardagligt tråkiga, smutsiga och futtiga. Samtidigt så är det en fantastiskt berättad historia med inslag av magi, melankoli och humor. Just denna kombination har fått boken att stanna kvar i mig, kanske också på grund av att den främst utspelar sig på två platser som varit viktiga i mitt liv: Värmland och Uppsala.

Kerstin Ekman: Rövarna i Skuleskogen

I denna fantastiska berättelse får vi följa trollet Skord och hans många olika liv under flera hundra år där han gradvis blir alltmer mänsklig. Genom den här boken får vi möta en mängd olika karaktärer och uppleva många olika känslor på olika teman, som kärlek, identitet och mänsklighetens väsen. Skuleskogen ligger i Ångermanland och omgavs länge med myter om rövare och fredlösa. I Ekmans bok möter vi ett sådant övernaturligt väsen som både rör sig i människornas värld i olika länder men som hela tiden återvänder till Skuleskogen. Även om jag inte åkt förbi Skuleskogen många gånger i mitt liv, så har jag kunnat se rövare och varelser lika Skord framför mig när jag passerat andra trolska marker i vårt avlånga land. Märkliga varelser, övernaturliga företeelser och varnande berättelser har som myter, sägner och sagor genom historien haft viktiga funktioner för människan och tilltalar mig idag som inslag när jag ska välja en bok att läsa.

Agatha Christie: Ett mord annonseras

I Ett mord annonseras börjar berättelsen med utdelningen av morgontidningar och en annons som tillkännager att ett mord ska ske en viss dag, en viss tid på en viss plats. Är det en sorts skämt? Eller en inbjudan till en mordlek? Alla förbereder sig för att dyka upp, och de som bor på den utpekade platsen på att ta emot sina nyfikna grannar. I den här boken som i så många av Christies böcker, dricks det te i små idylliska byar och med hjälp av miss Marples öga för detaljer avslöjas dunkla sidor och en finurlig historia. Det finns en trygghet i avlägsenheten till den värld som framträder i Christies berättelser. Jag återvänder ofta till Christies deckare eftersom jag uppskattar de underfundiga detektiverna Marple och Poirot, formatet på böckerna och beskrivningarna av koloniala britter. När man serverar mat används ibland vatten, saltiner eller någon sorts sorbet för att rensa smaklökarna mellan rätterna. Jag använder ibland Christies böcker som en sorts ’berättelserensare’ mellan andra böcker. På så sätt hinner upplevelsen av den förra boken sätta sig och bearbetas innan jag ger mig in i en ny värld.

Satu Rämö: Hildur

En ganska ny bekantskap för mig är den finländska författaren Satu Rämö och deckarserien om polisen Hildur på Island. Här möter vi knepiga mord på den isländska landsbygden, en huvudperson med mycket skinn på näsan och den för henne ganska frustrerande förmågan att känna när tragedier närmar sig, och en polisstudent från Finland som gillar att sticka. Att läsa Rämös böcker är som att blicka in i ett välbekant men ändå alldeles annorlunda samtida samhälle och samtidigt få sig till livs en del underfundigheter. Även denna bok lyssnade jag till i den tjänst för ljudböcker jag prenumererar på, på så sätt kunde jag få till mig en givande läsupplevelse samtidigt som jag pillade med att måla en karta eller om det var en drake.

Jonas Frykman och Orvar Löfgren: Den kultiverade människan

Tidigt under mina studieår hamnade jag på etnologen i Uppsala och Den kultiverade människan som då var kursbok ringar in något som alltjämt fascinerar mig: vardagsvanornas obevekliga sätt att forma våra liv. Ofta är det ju så att det är det oreflekterade och förgivettagna som vi inte ens tänker på som leder oss till att handla som vi gör, det till synes obetydliga som utgör våra tankevärldar, både idag och igår. Med den här boken fick jag upp ögonen för att förstå att de erfarenheter jag har ingår i större system och jag fick även med mig sätt att få syn på detta osynliga och självklara, något som jag bär med mig som forskare och lärarutbildare inom hem- och konsumentkunskap.

Björn-Erik Höijer: Koltrasten

Böcker har alltid funnits nära i mitt liv och den sista titeln på min boklista hamnar där för att uppmärksamma författarens roll. I diktsamlingen Koltrasten finns två dikter, Okänt tal och Ljuv musik, där författaren fångat två ögonblick av samvaro och förvandlat något jag sagt till text. Det är något förunderligt med detta, att ord jag sagt till min farfar fortsätter att leva från min barndom intill idag och in i framtiden. Ett par vardagliga händelser har tolkats och förvandlats till poesi. Två korta stunder har blivit förevigade som fotografier, men i text, och dessa ögonblick kan jag fortfarande återkalla och minnas klart och tydligt, tack vare min farfar, författaren.