Elin vände dyslexin till sin fördel

Elin Karlsson har dyslexi och läser femte terminen på utbildningen Digital design vid Högskolan Kristianstad.

23-åriga Elin Karlsson var 13 år när hon fick diagnosen dyslexi.

− Då hade jag redan haft problem med att stava i många år. När jag skrev ett ord så kunde jag känna inom mig att det var felstavat men jag kunde inte se framför mig hur det egentligen skulle stavas. Jag hade till exempel mycket svårt att se om det skulle vara dubbelteckning eller inte, säger hon.

Hon tog till en massa knep för att på egen hand försöka komma tillrätta med problemet.

− Jag försökte bland annat att ljuda mig fram till hur ett ord skulle stavas eller använda mig av vissa ramsor som till exempel att ordet "aldrig" aldrig ska stavas med två "l" och att "alltid" alltid ska stavas med två "l", enkla ramsor som jag faktiskt hade stor nytta av under min grundskoletid.

Dessutom utvecklade hon ett mycket bra bildminne.

− Jag lärde mig att "fotografera" orden i mitt huvud och när jag sedan skulle skriva orden gick jag tillbaka in i mitt minne och hämtade fram dem. Problemet var bara att denna teknik krävde total fokusering och att läsningen blev lidande på grund av detta.

Orolig inför högskolestudierna

Efter avslutad gymnasieutbildning var Elin skoltrött och valde därför att arbeta som säljare i en klädaffär i hemstaden Malmö.

− Jag kände mig ganska uttömd efter gymnasiestudierna. Jag upplevde inte att jag fick den hjälp jag behövde för att nå upp till toppen av betygsskalan. Jag kräver ganska mycket av mig själv och kände mig därför många gånger frustrerad när jag inte nådde ända fram till målet.

Elins dröm var dock att få arbeta med digitala skapandeprocesser och efter ett par år som säljare bestämde hon sig för att söka till programmet Digital design vid Högskolan Kristianstad.

Hon var dock orolig inför högskolestudierna. Det som skrämde henne mest var det akademiska skrivandet. Oron skulle dock snart visa sig vara obefogad.

Blev erbjuden olika hjälpmedel

− Jag blev mycket positivt överraskad när jag kom till Högskolan Kristianstad. Det visade sig finnas en mängd olika möjligheter för mig och lärarna visade stor förståelse för min dyslexi. Det var som att en helt ny värld öppnade sig för mig!

Elin blev erbjuden en rad olika hjälpmedel såsom specialprogram i datorn, kurslitteratur som ljudböcker samt möjlighet att låna diktafon för att kunna spela in föreläsningar. Dessutom kunde hon få mer tid för att lösa sina uppgifter och på tentor.

Viktigt att aldrig ge upp

Elin är inne på sin femte termin på programmet och hon upplever inte att funktionsnedsättningen har hindrat henne i sin utveckling, snarare tvärtom. Hon har forskat en del om dyslexi och har då bland annat fått lära sig att den högra hjärnhalvan hos en dyslektiker ofta är aningen större än hos en person som inte har funktionsnedsättningen. Högra halvan står för kreativitet.

− När jag står inför en kreativ uppgift upplever jag inga direkta hinder. Denna fallenhet hade jag även stor nytta av under min senaste verksamhetsförlagda utbildning då jag ofta fick beröm för min förmåga att snabbt kunna lösa olika problem.

Under resans gång har Elin även fått lära sig att aldrig ge upp.

− Istället för att låta funktionsnedsättningen vara ett hinder och en begränsning försöker jag vända det till någonting positivt, säger Elin.

Läs mer om stöd till studenter med funktionsnedsättning

Text och foto: Jerry Carlsson