Hon brinner för mikrovärlden

Betty Kronkvist rör sig vant mellan labbsalarna i Högskolans hus 12.

Efter att ha tittat till nattens bakterieodlingar slår hon sig ned vid ett bord i den sterila miljön med skinande glasskåp, surrande apparater och obligatoriska pipetter, provrör och trattar.

Utan sin vita labbrock och de blå kirurghandskarna ser hon ut som en helt vanlig, ung tjej. En glad och pigg 30-åring från Bromölla som har ett ovanligt spännande jobb.

– Många ser forskning som något väldigt avlägset, och ofta tror man att en doktorand inte har ett riktigt jobb utan enbart vidareutbildar sig. Visst är det vidareutbildning på ett sätt, men forskningen är ju samtidigt ett jobb, säger Betty.

"Skitkul jobb"

Sedan ett och ett halvt år är hon anställd som doktorand i mikrobiologi, knuten till Göteborgs universitet men med Högskolan Kristianstad som daglig arbetsplats.

Hennes arbetsdagar varierar mycket – vissa perioder läser hon in sig på vetenskaplig litteratur och skriver artiklar, andra perioder laborerar hon intensivt eller undervisar studenter på Biologiprogrammet.

– Jag har ett skitkul jobb, sammanfattar Betty leende.
Hon gillar särskilt självständigheten i arbetet, att man får komma med egna idéer och på så sätt utvecklas hela tiden. Intresset för att upptäcka och lära sig nya saker är hennes drivkraft.

Från tolk till mikrobiolog

Från början hade Betty Kronkvist planer på att bli tolk, men efter att ha pluggat franska på Lunds universitet och även bott i Frankrike en tid ändrade hon inriktning.

Hon gick naturvetenskapligt basår på Komvux och läste sedan Biologi- och geovetenskapsprogrammet (som programmet hette då) vid Högskolan Kristianstad, ett val hon aldrig ångrat.

– Jag är jättenöjd med min utbildning, det är den som ligger till grund för min doktorandtjänst, konstaterar Betty som har samma handledare idag som hon hade då hon gjorde exjobbet på utbildningen.

Betty fick ett så kallat MFS-stipendium för att göra sitt examensarbete i mikrobiologi – det område hon fastnat mest för inom biologin – i utvecklingslandet Mocambique.

Hennes två månader långa pilotstudie där inspirerade till fortsatt forskning, och tillsammans med sin handledare Ann-Sofi Rehnstam-Holm sökte hon pengar till en doktorandtjänst.

Tuff konkurrens

Och till sin stora glädje beviljades Betty projektpengar från SIDA för forskning under fem år.

– När jag äntligen fick veta det hade jag heltidsjobb som lärare i miljö på ett konsultföretag, men jag sa upp mig direkt. Konkurrensen om forskningsmedel är tuff och självklart ville jag ta chansen att få forska, minns Betty.

Sedan dess har det blivit många resor till Mocambique för Bettys del.

Hon studerar bakteriesläktet vibrio – naturligt förekommande havsbakterier som kan orsaka kolera eller andra diarrésjukdomar och i sällsynta fall sårinfektioner.

– Vibrio är mest förknippat med utvecklingsländer, men finns även i vår närhet. Förra sommaren, då det var så varmt i vattnet, var det flera personer i Blekinge som blev sjuka efter att ha badat i havet.

Musslor i Mocambique

Betty tar vattenprover, både från Sverige och från Mocambique, och tittar på hur bakterien lever rent ekologiskt. Framför allt tar hon prover från musslor i Maputo Bay, en bukt där Indiska oceanen går in och blandas med orenat avloppsvatten från Mocambiques huvudstad Maputo.

Musslorna är extra intressanta eftersom de filtrerar vattnet och därmed ofta har en hög koncentration av bakterier ackumulerade i musselköttet.

Det Betty bland annat vill testa är hur sjukdomsframkallande, patogena, bakterierna är.

– Är de till exempel farligare för människor vid ett visst ph eller en viss salthalt? Eller under en viss säsong och särskild temperatur, frågar hon sig.

Vill göra skillnad

För de fattiga människorna i Mocambique utgör musslorna en mycket viktig proteinkälla. Kvinnorna plockar dem i strandlinjen och musslorna äts oftast råa eller lättkokta, vilket innebär att eventuella bakterier i dem finns kvar.

– I Mocambique dör 50 barn om dagen i diarrésjukdomar. Och över hela världen dör tiotusentals människor varje dag på grund av undernäring, som kan vara en direkt följd av en diarrésjukdom.

Betty, som har kontakt med Hälsoministeriet i Maputo, hoppas att hennes forskning ska bidra till mer kunskap om vibriobakterier och i förlängningen leda till att lokalbefolkningen inte drabbas lika hårt av sjukdomar.

– Jag vill rädda världen, säger hon skämtsamt, men det finns en underton av allvar och glödande engagemang i hennes röst.

Betty Collin

Läs mer om Högskolans utbildningar i biologi

Text: Lisa Nordenhem
Foto: Lisa Nordenhem samt privata bilder