Elias Olofsson, student: "Jag har fått djupare förståelse för varför människor blir sjuka"
En vårdag 2013 råkade Elias Olofsson slå på bilradion och höra ett nyhetsinslag om biomedicinska analytiker. Nyfikenheten väcktes och han sökte sig så småningom till Biomedicinska analytikerprogrammet vid Högskolan Kristianstad. Nu är han ute på VFU (verksamhetsförlagd utbildning) och prövar sina nya kunskaper på sjukhuset i Lund.
Elias Olofsson gör sin VFU på Skånes Universitetssjukhus. Men var han sedan kommer att hamna efter examen återstår att se.
Elias Olofsson har just hängt av sig den vita labbrocken och gått av sitt första pass på avdelningen för transfusionsmedicin. Han tar sikte mot den rymliga entréhallen vid Skånes Universitetssjukhus i Lund.
– Det är rätt stort här. Såhär första dagen har jag försökt lära mig att hitta mellan korridorerna och labben, säger han.
Elias Olofsson har kommit mer än halvvägs i sin utbildning på Högskolan Kristianstad. Just nu är han ute på sin första VFU, verksamhetsförlagda utbildning, då studenterna tillbringar några veckor på olika avdelningar. Idag har han fått vara med vid komponentberedningen, där blodgivarnas donerade blodpåsar behandlas.
Dialekten skvallrar om att han inte är uppvuxen i Skåne. Egentligen är Elias Olofsson gotlänning i själ och hjärta, och under uppväxten drömde han bland annat om att bli professor eller trummis.
Han berättar om just det ögonblick då han första gången hörde talas om sitt blivande yrke. Han gick tredje året på gymnasiet, naturvetenskaplig inriktning, i Visby. Nu satt han i bilen på väg hem från skolan och lyssnade på P4 Gotland.
– I ett nyhetsinslag pratade de om att det var brist på biomedicinska analytiker, och de intervjuade någon på Laboratoriemedicinskt Centrum Gotland. Jag visste inte ens vad det var, så jag satte mig att googla när jag kom hem.
Bredden och valmöjligheterna i yrket tilltalade honom, och något år efter studenten sökte han sig till biomedicinska utbildningen vid Malmö Högskola. Han trivdes dock inte särskilt bra i storstaden, gav upp studierna och återvände snart hem till Gotland och tog ett jobb på en snabbmatsrestaurang. Men tanken att studera till biomedicinsk analytiker ville inte släppa taget. Så småningom bestämde han sig för att ge det en ny chans.
– Min bror pluggade redan på Högskolan Kristianstad, så jag hade varit där och hälsat på ett par gånger. Jag sökte till utbildningen vid högskolan och började hösten 2017.
Det nya livet i Kristianstad blev en positiv vändning. Redan första veckan gjorde han nya bekantskaper bland klasskamraterna.
– Miljön och studentlivet vid en mindre högskola passade mig bra. Det är hög trivselfaktor, och jag kände också att vi fick en personlig kontakt med lärarna. Även om man måste ta eget ansvar för studierna, så månar de verkligen om att vi ska klara tentor och delprov.
Innehållet i kurserna varierar, men cellbiologi och mikrobiologi ligger honom lite extra nära om hjärtat. Då får han och kurskamraterna går ner på molekylär nivå för att undersöka hur allt levande fungerar och hänger ihop.
– Vi har fått en djupare förståelse för varför människor blir sjuka. Även om det är komplexa skeenden, så inser man att inget händer utan anledning. Man förstår också varför det är så viktigt med forskningen, eftersom det leder till framsteg i diagnos och behandlingar.
Förra sommaren fick han sommarjobb på avdelningen för klinisk kemi på Centralsjukhuset i Kristianstad. När hösten kom blev han erbjuden timanställning.
Jag har bland annat kunnat använda erfarenheterna från jobbet under diskussionerna i kurserna om etik och patientsäkerhet.
Även under den nuvarande VFU-perioden har han känt sig väl mottagen på de olika arbetsplatserna.
– På förra stället, som var klinisk mikrobiologi, betraktades jag verkligen som en kollega, och inte som en student. Jag var en i gänget och trivdes jättebra.
Än har han inte bestämt sig för vad han vill ägna sig åt som färdig biomedicinsk analytiker.
– Det är så kopiöst brett. Det finns många olika inriktningar inom vården där vi behövs. Men också på andra ställen. Överallt där det finns ett labb, är chanserna stora att det också finns en biomedicinsk analytiker. Det kan vara inom kliniska laboratorier eller inom näringslivet.
Kanske återvänder han så småningom till Gotland – men då i sällskap med sin nyblivna sambo som han träffat på Högskolan Kristianstad. Hon kommer från Skåne och pluggar till sjuksköterska, och har inget emot att lämna fastlandet och följa med Elias till hans barndoms ö.
– För min egen del lutar det åt ett jobb inom vården. Men jag får se i vilken disciplin jag hamnar. Det känns åtminstone bra att veta att det är stor efterfrågan på oss biomedicinska analytiker.
Text och foto: Kerstin Weman Thornell