”Studierna ger en annan blick på världen”
Kriminologin kändes som en utmaning – och just därför valde Susanne Sörlin att fördjupa sig i detta ämne. Hon är en av Högskolan Kristianstads många distansstudenter på beteendevetenskapliga programmet, som i veckan kom till campus för att träffa lärare och kurskamrater.
–Jag valde helt rätt, konstaterar studenten Susanne Sörlin som nu är inne på beteendevetenskapliga programmets sjätte och sista termin.
Nio timmars tågresa gör Susanne Sörlin till en av de mest långväga studenterna. Till vardags sitter hon och pluggar hemma vid köksbordet i Sundsvall – helst med en stor kopp te nära till hands. När vi träffas är hon på tvådagarsbesök i Kristianstad för att delta i en av de regelbundna träffarna på campus.
Det är alltid kul att komma hit. Det känns nästan som att möta våren här nere, säger norrlänningen och kisar mot januarisolen.
Men framför allt tycker hon om att återse kurskamraterna, som annars är utspridda i hela landet. Hon beskriver det som en "fantastiskt rolig blandning av människor" med skiftande åldrar och erfarenheter.
Själv är hon 35 år gammal och har många års jobb som administratör i bagaget. På senare tid har hon arbetat på Migrationsverket i Sundsvall.
–Men jag kände att jag behövde en akademisk utbildning för att kunna söka mig vidare i arbetslivet. Egentligen hade jag ingen aning om vad jag ville plugga, men när jag hittade beteendevetarprogrammet i Kristianstad kändes det rätt.
Hon medger att hon var en smula nervös inför kursstarten, hösten 2016. Första terminen skulle studenterna läsa sociologi.
Till en början visste jag inte riktigt vad det gick ut på. Men mycket handlar om hur människor fungerar i grupp, och där kan man ju relatera till sina egna erfarenheter. Jag minns att vi hade många intressanta diskussioner.
Trots täta kontakter med kurskamraterna via nätet kan hon, tidvis, känna sig lite ensam i sitt pluggande. Dessutom pusslar hon ihop studierna med deltidsarbete och hämtning och lämning av de båda barnen på förskolan.
–Jag har varit tokdisciplinerad för att verkligen få ihop det. Som distansstudent får man förstås mycket eget ansvar, så man måste själv se till att få saker gjorda.
I början var hon lite orolig att inte kunna rådfråga någon om hon körde fast. Men det har visat sig fungera alldeles utmärkt. Lärarna finns alltid där, några knapptryck bort.
Studentlivet begränsas däremot till träffarna fem gånger på år. Då tar hon tåget de 90 milen söderut och strålar samman med ett glatt gäng kurskamrater. Under ett par intensiva dygn passar de på att diskutera, skvallra, äta och umgås.
Efter halva utbildningen, då samtliga studenter läst de tre ämnena sociologi, psykologi och kriminologi, blev det dags att välja fördjupningsämne.
Både sociologi och psykologi var roligt och intressant, och jag kände sig hemma i resonemangen. Kriminologin var svårare att sätta sig in i, och därmed mer utmanande. Just därför valde jag att fördjupa mig i detta ämne.
Studierna har lett till att hon numera använder ett betydligt mer kritiskt öga och öra när hon läser och lyssnar på debatter och nyheter som berör kriminalitet, säkerhet och individens eget ansvar. De nya insikterna har också varit till hjälp i arbetet på Migrationsverket.
–Idag har jag mycket djupare förståelse i en del ärenden. Psykologin lär oss att kunna analysera en situation eller händelse utifrån individens inre processer medan sociologin och kriminologin lär oss att utgå från den sociala kontext som individen befinner sig i.
Snart ska hon ta sig an examensarbetet och framåt sommaren är hon klar med studierna. Hon menar att en akademisk examen, kombinerad med jobberfarenhet, kommer att öppna en del nya dörrar i arbetslivet.
Men egentligen hade jag gärna pluggat lite till. Det finns så mycket intressant man kan läsa och så många nya kunskaper att ta till sig, som ger en annan blick på världen.
Text och bild: Kerstin Weman Thornell