”Vi är som läkarens högra hand”

– Om man frågar en gymnasieelev vad en BMA är, så har eleven troligen ingen aning. Jag visste ju inte själv när jag var i den åldern, säger David Kabat. Men idag är han tacksam över att han hittat rätt i yrkeslivet.

Klockan fem på morgonen ringer väckarklockan hemma hos David Kabat i Lövestad. Han tar både tåg och buss för att slutligen komma till Skånes universitetssjukhus i Lund där han gör sin VFU, verksamhetsförlagda utbildning, under våren.

– Men det är det värt. Jag är så lycklig, säger han.

Biologi och kemi är David Kabats favoritämnen ända sedan gymnasiet, men på den tiden visste han inte ens att det ens fanns ett yrke som kallades för biomedicinsk analytiker. Efter studenten bodde han utomlands ett år, och därefter fick han arbete på flygplatsen Malmö Airport och sedan på kaffekedjan Espresso House.

– Så småningom kände jag att jag ville tillbaka till skolan, och min plan var att bli lärare i biologi och kemi. Men lärarutbildningen blev inte alls som jag hade tänkt så jag hoppade av efter ett halvår.

Drömmen om att arbeta i laboratorium fanns kvar, och på sajten antagning.se dök det upp ett nytt och för honom okänt alternativ: utbildningen till biomedicinsk analytiker.

– Jag hade ingen aning om vad det innebar, men jag bestämde mig för att testa och tacka ja till utbildningsplatsen vid Högskolan Kristianstad för att känna efter.

"...när vi under andra terminen kom in på cellbiologi, kände jag: nu har jag hamnat rätt."

De första veckorna på högskolan fick studenterna träffa och höra berättas om biomedicinska analytiker inom en mängd olika områden; allt från kriminalvården och tullen till läkemedelsverket och inom vatten och avlopp. För David Kabats del var dock vården det som väckte mest nyfikenhet.

– Jag tyckte att det lät spännande. Och när vi under andra terminen kom in på cellbiologi, kände jag: nu har jag hamnat rätt.

"Jag hade ju jobbat i rätt många år och studietekniken kändes långt borta. Men lärarna var väldigt duktiga på att förklara och hjälpa till."

I början upplevde han högskolestudierna som ganska tuffa, då tyngdpunkten låg på matematik och kemi.

– Jag hade ju jobbat i rätt många år och studietekniken kändes långt borta. Men lärarna var väldigt duktiga på att förklara och hjälpa till.

Nu går han sin näst sista termin och en stor del av tiden tillbringas ute på VFU, verksamhetsförlagd utbildning. David Kabat arbetar på Skånes Universitetssjukhus i Lund och får testa en rad olika områden där biomedicinsk laboratorievetenskap ingår - arbetsmiljömedicin, laboratoriemedicin och härnäst patologi.

– Första dagen var jag såklart nervös… Jag hade miljoner frågor. Men när jag väl träffade handledaren och fick visat labbsalarna för sig, kändes det med ens lugnare.

Han säger att han, som student, känt sig välkommen på de olika avdelningarna. Han är också flitig med att fråga handledaren om saker han vill testa. Moment som till en början kändes ovana, som att få in rätt teknik när man stryker blod på en glasskiva, har han nu börjat vänja sig vid.

"Vi är som läkarens högra hand. Utan oss kan man inte utföra prover, och då funkar inte verksamheten, säger han."

David Kabat konstaterar att biomedicinsk analytiker är ett ganska okänt och dolt yrke, och samtidigt avgörande för att patienter ska få rätt diagnos och behandling.

– Vi är som läkarens högra hand. Utan oss kan man inte utföra prover, och då funkar inte verksamheten, säger han.

Själv är David Kabat helt övertygad om att han hittat rätt väg i yrkeslivet. Vad som händer framöver kan han bara gissa. Han har hört om stora pensionsavgångar framöver, vilket öppnar upp arbetsmarknaden för nya förmågor inom biomedicinsk analys.

– Men det kan ju också hända att jag vill plugga vidare till en magister, eller börja forska. Vi får se… Jag har ju tid på mig.

Text och foto: Kerstin Weman Thornell