Distanspluggandet öppnade en helt ny värld!

– Allt har inte varit guld och gröna skogar, men det har varit oerhört utvecklande resa, säger Eric Geldern som, under utbildningen i Digital design, upptäckt tjusningen med användardesign.

Någon klar och utstakad karriärplan har aldrig funnits för Eric Geldern. Han beskriver sig snarare som en sökare som gärna prövar sig fram. Under uppväxten utanför Leksand i Dalarna fanns gitarren alltid till hands, och samtidigt hade han ett intresse för teknik.

Efter gymnasiet började han på en utbildning till elektroingenjör, men det var för mycket teori och regler.

– Det passade inte mig. Jag ville använda min kreativitet och göra saker på mitt sätt.

Under en period arbetade han som säljare på pappans teknikföretag, därefter jobbade han i köket på en rad restauranger. Ett tag hägrade kockutbildningen i Umeå.

– Men när jag på allvar funderade över mina alternativ, så kom jag fram till att jag tyckte om livet i Leksand och verkligen ville stanna här, i närheten av familj och kompisar. Och när jag insett att jag kunde plugga på distans, så öppnade sig en ny värld!

Intresset för interaktionsdesign växer fram

Alternativen och lärosätena var många, men valet föll på kandidatutbildningen i Digital design vid Högskolan Kristianstad.

– Jag ville släppa fram min kreativa ådra, och programmet var en mix av olika saker. Det passade mig, som inte riktigt visste vad jag ville syssla med.

Han beskriver det första läsåret som en enda lång smekmånad, där det mesta var spännande och intressant. Han och kurskamraterna fick stifta bekantskap med en rad nya moment, som webbutveckling och grafisk design. Till en början var Eric Geldern inne på logotyper och hemsidesbyggande, men snart upptäckte han tjusningen med en helt annan inriktning: interaktionsdesign.

– Jag hade knappt hört talas om det tidigare, men märkte att detta var min grej. Det var också dessa områden som gav mig bäst betyg och feedback från lärarna.

Studierna på distans medförde mycket eget ansvar. Från hemmet i Leksand följde han med i obligatoriska seminarier och nätträffar, men däremellan ägnade han sig åt mycket självstudier.

– Själv ser jag mig inte som någon jättedisciplinerad person, utan mer kreativ och lite lagom flummig. Det är inte så lätt i början, men om man tycker att ämnena är intressanta så hittar man en framkomlig väg för pluggandet.

Eric Geldern har varvat heltidsstudierna med arbete som IT-ansvarig på en grundskola två dagar i veckan. Dessutom har han dragit igång en egen firma inom digital design.

– För mig har det faktiskt varit bra att ha lite tidspress. Jag vet att jag måste sätta mig och plugga när jag inte arbetar.

Digital kontakt med kurskamrater

Under utbildningen har han lärt känna sina kurskamrater över skärmen – vissa mer än andra. Han kallar det för ”en slags diffus klasskänsla” där studenterna håller kontakt genom videochattar och andra digitala verktyg.

Särskilt värdefullt blev dessa kontakter i årskurs två, då frågorna började hopa sig. Eric Geldern och många andra kurskamrater frågade sig varför de egentligen läste denna utbildning. Vart skulle det leda? Var det värt att lägga tid och studielån på något med så oviss utgång?

– Det var frustrerande – nästan som om någon drog bort mattan under fötterna. När man är mitt uppe i det hela är det svårt att ha perspektiv.

Men lärarna manade till is i magen och förklarade att det hela skulle klarna längs vägen. Detta var precis vad som hände. För Eric Gelderns del kom det i samband med VFU:n, den verksamhetsförlagda utbildningen, i årskurs tre. Han tillbringade nästan två månader på spelföretaget Paradox Interactive.

Tiden på spelföretaget blev en bekräftelse 

Under uppväxten spelade han mycket tv-spel, som World of Warcraft och League of Legends, och nyfikenheten har alltid funnits där: vad är det som får spelarna att fastna för ett visst spel och tycka att just detta är roligt?

Vi satt tillsammans och diskuterade tankar och idéer och jag kände verkligen att jag kunde bidra med något.

– Det kändes häftigt att plötsligt få befinna sig ”på andra sidan” och se hur det går till att skapa spelen. Dessutom var det väldigt rolig atmosfär och många trevliga kollegor på kontoret i Stockholm.

VFU-perioden innebar också bekräftelse på att hans kunskaper från utbildningen var relevanta och värdefulla.

– Vi satt tillsammans och diskuterade tankar och idéer och jag kände verkligen att jag kunde bidra med något. Därmed klarnade väldigt mycket för mig.

Nu väntar sista terminen med examensarbete. Därefter ska han ge sig ut på egna ben och söka arbete i branschen.

– Det ska bli skönt och lite läskigt när man inte längre kan gömma sig bakom pluggandet. Men efter VFU:n vet jag lite mer vilken typ av jobb jag vill syssla med. Även om det inte skulle bli just dataspelsbranschen, så vill jag gärna arbeta med användbarhet och ux-design (user experience design, eller upplevelsedesign på svenska). 

Han är inte särskilt orolig över jobbmöjligheterna, men vill heller inte ta ut något i förväg.

– Jag vill vara så pass ödmjuk att jag avvaktar tills uppsatsen är godkänd och klar. Jag, som inte sett mig själv som en akademiker tidigare, är så jäkla stolt över att ta examen!

Text: Kerstin Weman Thornell
Foto: Jeanette Johansson