Studierna gav henne ny blick på förskolan

Med studierna fick Emma Foung Åleheim en annan blick på arbetet i förskolan. Idag känner Emma sig mer medveten om hur hon bemöter barnen. Det bottnar i en annan kunskap.

En vardaglig situation på förskolans gård: Ett barn ska ta sig ner från gungan.

– Som barnskötar-Emma hade jag lyft upp barnet ur gungan utan att tänka. Förskollärar-Emma gör annorlunda; jag och barnet hjälps åt på ett annat sätt. Det uppstår hela tiden möjligheter till ett lärande.

Emma Foung Åleheim är 46 år och har, med undantag för några år inom hotellbranschen, arbetat med barn i nästan hela sitt vuxna liv. Till en början som långtidsvikarie och därefter som fast anställd barnskötare på förskola. Hon beskriver arbetet som givande och lustfyllt och hon hade, fram till för några år sedan, egentligen inga planer på att göra något annat.

– Jag såg ingen större skillnad mellan mig som barnskötare och dem som var förskollärare. Vi gjorde ju precis samma jobb, tyckte jag.

"Det lät intressant för mig, som ändå hade några år kvar i yrkeslivet. Särskilt som en ny titel skulle ge lite mer klirr i kassan."

Men så fick hon syn på ett erbjudande från hemkommunen Halmstad, som ville ha fler utbildade förskollärare. De lockade med gratis kurslitteratur, subventionerade resor och 20-procentig ledighet från arbetet åt de barnskötare som påbörjade en förskollärarutbildning.

– Det lät intressant för mig, som ändå hade några år kvar i yrkeslivet. Särskilt som en ny titel skulle ge lite mer klirr i kassan.

Till en början tänkte hon sig en utbildning vid Malmö Universitet. Men där förlades all praktik långt från hemmet, vilket kändes svårt att få ihop i vardagen. Därför vände hon sig istället till Högskolan Kristianstad. Där erbjöds studenterna VFU (verksamhetsförlagd utbildning) på hemorten, delvis på den arbetsplats där de redan jobbade.

I januari 2021 loggade hon in för första gången som distansstudent på den erfarenhetsbaserade förskollärarutbildningen vid Högskolan Kristianstad. Att börja plugga igen, efter drygt två decennier, var en utmaning.

– Särskilt för mig som är outredd dyslektiker. Jag minns första uppgiften, då vi skulle lämna in tre sidor text med litteraturhänvisningar. ”Hur fasen ska jag få ihop detta!?”, tänkte jag. Det var väldigt tufft, det ska jag inte sticka under stol med.

"Vi kunde pusha och uppmuntra varandra, vilket var väldigt värdefullt."

Hon beskriver hur de första terminerna avklarades med ”blod, svett och tårar”. Men också med stort stöd från den egna familjen och från basgruppen på högskolan, som bestod av fem andra studenter.

– Vi kunde pusha och uppmuntra varandra, vilket var väldigt värdefullt. Det var också fint när vi i basgruppen äntligen fick ses på riktigt, i samband med träffarna på högskolan.

Efter hand kom Emma Foung Åleheim in i studierutinerna, lärde sig upplägget, och såg möjligheterna att komplettera de tentor som hon inte klarat på första försöket.

– Men det krävs verkligen disciplin för att kunna studera på distans. Framåt femte terminen kände jag: ”nu har jag kommit såhär långt, nu kan jag inte ge upp!”.

Att Emma Foung Åleheim och hennes klasskamrater redan haft gedigen erfarenhet från arbetet i förskolan, har bidragit till att de kunnat ta avstamp på en djupare teoretisk nivå. Eller, som hon själv uttrycker det:

– Vi behöver inte lära oss hur man byter blöjor…

"...med de nya kunskaperna fick jag fördjupad förståelse. Jag har lärt mig otroligt mycket."

Vissa kurser gjorde djupare avtryck än andra. Ett av flera ämnen som hon uppskattade var specialpedagogik. Här blev det tydligt att den mångåriga bakgrunden som barnskötare kunde komma till nytta.

– Jag har många gånger mött barn med särskilda behov, och med de nya kunskaperna fick jag fördjupad förståelse. Jag har lärt mig otroligt mycket.

Under merparten av utbildningen har hon studerat 40 procent och arbetat 60 procent. För Emma Foung Åleheim var detta en bra fördelning.

– Jag hade inte orkat att sitta med studierna på heltid. Men många kvällar och helger har såklart gått åt pluggandet.

Under utbildningen gjorde hon VFU vid fem tillfällen. Även om det var bekvämt att stanna på den egna arbetsplatsen, uppskattade hon också de tillfällen hon fick vara på andra förskolor.

– Det är väldigt nyttigt att se hur saker fungerar på andra ställen.

"Jag känner mig stolt och jätteglad att jag klarat detta!"

De senaste månaderna har hon arbetat med sin uppsats. Att äntligen få sätta punkt och skicka in den var en stor lättnad.

– Jag som trodde att jag hade så svårt att skriva. Nu sitter jag här med en uppsats på 41 sidor, som jag skrivit själv! Jag känner mig stolt och jätteglad att jag klarat detta!

"Jag älskar fortfarande att arbeta på förskolan och numera har jag en betydligt större ryggsäck."

Men nu väntar nya utmaningar. Emma Foung Åleheim är visserligen kvar på samma arbetsplats, men nu ska hon axla uppdraget som förskollärare. Även om de konkreta arbetsuppgifterna ofta är desamma, så har hon idag ett annorlunda förhållningssätt till dem.

– Jag älskar fortfarande att arbeta på förskolan och numera har jag en betydligt större ryggsäck. Jag är mer medveten om varför jag gör olika saker, och jag vet att det har stöd i styrdokumenten och i litteraturen. Idag ser jag varje tillfälle som en chans för barnen att lära sig nya saker.

Text: Kerstin Weman Thornell
Foto: Marcus Foung Åleheim