"Jag har stor nytta av min tid som ungdomstränare"
Det är omöjligt att kunna allt från början – lärandet är en process. Det konstaterar Benjamin Hörnquist, som släppte taget om den amerikanska fotbollen för att studera till grundlärare på fritidshem vid Högskolan Kristianstad.
Hur långt har du kommit i din utbildning?
– Jag har precis påbörjat fjärde terminen på grundlärarutbildningen med inriktning mot arbete i fritidshem. Framöver ska jag läsa mitt valbara ämne, som är idrott och hälsa. Det ska bli väldigt kul!
"Så under många år bestod tillvaron av fotboll dygnet runt, både på fritiden och på jobbet."
Kan du berätta lite om din bakgrund?
– När jag var yngre spelade jag amerikansk fotboll. Direkt efter studenten fick jag frågan från min tränare om jag ville arbeta i hans butik, som är nischad mot utrustning till amerikansk fotboll. Så under många år bestod tillvaron av fotboll dygnet runt, både på fritiden och på jobbet. Men förra sommaren slutade jag spela, och insåg då att jag också ville byta bana i yrkeslivet.
"Det verkar också finnas en stor bredd i arbetet som grundlärare på fritidshem."
Varför blev det just grundlärare med inriktning mot fritidshem?
– Det kändes naturligt. Jag gick barn- och fritidsprogrammet på gymnasiet och har alltid velat jobba med människor. Jag har också varit barn- och ungdomstränare inom amerikansk fotboll. Det verkar också finnas en stor bredd i arbetet som grundlärare på fritidshem.
Hur kändes det att sätta sig i skolbänken?
– Självklart är det en stor omställning att gå från något man nästan kan utantill, till något helt nytt. Det var också ovant att plötsligt bli bedömd – jag har ju exempelvis aldrig tänkt på meningsbyggnad när jag skriver, eller övat mig i referenshantering. Jag var inte heller riktigt beredd på att det fanns så mycket olika teorier. Man kan ägna hela dagarna åt att fundera över vad man lär sig här!
"Samtidigt måste man också vara ödmjuk och snäll mot sig själv. Lärandet är en process, och det är omöjligt att kunna allt från början."
Har du några studietips till nya studenter?
– Ja, att satsa helhjärtat på studierna och hela tiden försöka ligga steget före inför föreläsningarna. Man måste ta eget ansvar för sina studier och vara beredd att läsa in litteratur på egen hand. Samtidigt måste man också vara ödmjuk och snäll mot sig själv. Lärandet är en process, och det är omöjligt att kunna allt från början. Det måste finnas utrymme för utveckling längs vägen.
"Det känns som att lärarna är väldigt måna om oss studenter."
Hur skulle du beskriva gemenskapen i klassen och kontakten med lärarna?
– Överlag har vi en väldigt bra gemenskap och en positiv stämning, både på föreläsningarna och i mellanrummen. Sedan dras man kanske mest till personer med likartad ålder och livssituation. De flesta på utbildningen är mellan 20 och 30 och har inte barn. Själv är jag 35 och har bildat familj, så då har man kanske inte samma typ av umgänge.
Det känns som att lärarna är väldigt måna om oss studenter – de vill att vi ska ha det bra. Samtidigt är lärarna tydliga med vad som gäller, och vad de vill att vi ska lära oss.
Vilka kurser och ämnen har varit särskilt intressanta att läsa?
– Vår senaste kurs, om språkutveckling, var väldigt givande. Just att språket utvecklas hela tiden bland barnen, inte bara när de sitter i skolbänken utan också under informella situationer. Pedagogiken har också varit jätteintressant. Man blir mer medveten om varför man gör vissa saker, och att olika människor behöver bli bemötta på olika sätt.
"Jag tycker att VFU:n stärkte mig. Jag gillade verkligen att vi blev utslängda direkt i verkligheten ..."
Vad tar du med dig från VFU-perioderna (praktiken)?
– Jag tycker att VFU:n stärkte mig. Jag gillade verkligen att vi blev utslängda direkt i verkligheten, samtidigt som mina handledare på båda ställena var väldigt omhändertagande och förstående. På VFU:n får man insikter om vad man själv är bra på, och vad man behöver jobba med. Jag har ju varit ungdomstränare och kan dra nytta av det. Samtidigt finns det förstås också stora skillnader mellan skolelever på fritidshemmet och en grupp barn som tränar amerikansk fotboll av egen fri vilja.
Vad är det bästa med Högskolan Kristianstad?
– Jag saknar ju erfarenhet från andra lärosäten… Men jag tycker att det är en trevlig skola med bra lärare. Vackert belägen och fin gemenskap.
Du tar examen nästa sommar. Hur ser du på framtiden?
– Förhoppningsvis får jag jobb på någon skola i närheten. Och jag tror och hoppas att jag kommer se tillbaka och känna att det var värt alla timmarna och allt slitet – att jag fått en ryggsäck full med kunskaper.
Jag funderar nog mest över varför jag inte gjorde detta tidigare. Å andra sidan krävdes det nog en mognad från min sida. Att ha egna barn därhemma bidrar också till en annan blick kring den egna rollen och vilket avtryck man lämnar hos andra människor.
"Förhoppningsvis kan jag också bli en sådan lärare, som blir en positiv förebild ..."
Vad ser du fram emot i ditt kommande arbete på fritidshem?
– Det vore roligt att få följa en barngrupp och se hur de mognar. Jag vill bidra med trygghet och stabilitet. Jag har ju fortfarande starka minnen av de lärare jag själv hade i grundskolan. Förhoppningsvis kan jag också bli en sådan lärare, som blir en positiv förebild för den enskilde tjejen eller killen.
Text: Kerstin Weman Thornell
Foto: Annelie Tillman, Annsofi Hellström