”Vår utbildning behövs verkligen”
Bild och barn - det var detta som lockade Annelie Dahl att söka till högskolans grundlärarutbildning med inriktning mot fritidshem. Men under studietiden har planerna ändrats, och nu ser hon snarare fram emot att tillbringa större delen av sin arbetstid på skolgården.
– De praktiska delarna har varit väldigt nyttiga. Det är under dessa tillfällen man landar i vad man vill göra, menar Annelie Dahl, som har ett särskilt intresse för vad som händer under rastverksamheten.
– Det är aldrig för sent att börja plugga, säger lärarstudenten Anneli Dahl.
Själv är hon 53 år och går sjätte och sista terminen på grundlärarutbildningen med inriktning mot fritidshem. Just nu kretsar tankarna kring vetenskapsteori, som ska användas i skrivandet av den kommande C-uppsatsen.
Vägen fram till utbildningen var lång och krokig. Annelie Dahl har tidigare haft arbete inom såväl turistbranschen som inom vården och på Rikspolisstyrelsen. Men genom alla år har hon hållit fast vid ett och samma fritidsintresse: att måla.
– Jag har också alltid gillat att umgås med barn. För tre år sedan, när jag kollade upp olika utbildningar, såg jag att Högskolan Kristianstad hade en utbildning till lärare i fritidshem, med bild som valbart fördjupningsämne. Det kändes helt perfekt.
Hon påbörjade därför studierna med siktet inställt på att främst bli bildlärare. Men det breda innehållet har lockat in henne på andra spår.
– Jag har utvecklats jättemycket under studietiden. Inte minst genom seminarierna, där vi har diskuterat olika frågor och dilemman i grupp. Det har varit oerhört givande.
Hon har också insett värdet i att studera vid ett mindre lärosäte.
– Det är ett plus. På många andra ställen sker utbildningen i stora föreläsningssalar. Vi har istället kommit varandra nära genom gruppsamtal.
Kurskamraterna har olika åldrar och erfarenheter. En del har arbetat inom barnomsorgen medan andra, liksom Anneli Dahl, har helt annan yrkesbakgrund – något som bidragit till nya infallsvinklar.
För den oinsatte kan fritidsverksamheten lätt förväxlas med enkel barnpassning, som skulle kunna skötas av vem som helst. Annelie Dahl skakar på huvudet.
– Vår utbildning behövs verkligen. På fritids pågår ett informellt lärande genom leken. Därför är det viktigt att lärarna är medvetna om hur olika lekar kan användas vid olika tillfällen, för att exempelvis bygga upp samarbete eller jobba med värdegrunden.
Detta har blivit tydligt under perioderna av VFU, verksamhetsförlagd utbildning, som tillbringats på olika fritidshem i närområdet.
– Redan under första terminen hade vi två veckors praktik, vilket var väldigt bra. Det kändes som att saker föll på plats. Jag har också haft bra handledare som gett mig feedback på vad jag behöver utveckla. Men jag har också fått beröm för den goda relationen med barnen, vilket förstås är härligt att höra.
Under VFU:n har hon fått upp ögonen för en speciell del av fritidsverksamheten, nämligen vad som händer ute på skolgården.
– På rasten lär man känna barnen på ett helt annat sätt än i klassrummet. Det är spännande att se samspelet mellan dem på skolgården. Som lärare är det viktigt att vara medveten om vilka arbetssätt kan man ta till för att exempelvis förebygga konflikter och kränkningar.
Det är också detta ämne som Annelie Dahl och en kurskamrat ska lyfta fram i den kommande C-uppsatsen. Efter vårterminens slut ska hon ge sig ut och söka arbete. Som nybliven grundlärare med inriktning mot fritidshem har hon ett tydligt mål för ögonen:
– Jag vill bidra till att alla barn på fritids verkligen blir sedda. Att de får en meningsfull fritid, trivs och har roligt.
Text och foto: Kerstin Weman Thornell