”Jag vill bara lära mig mer!”

Det finns många duktiga specialister, men samhället behöver också generalister i form av landskapsvetare, som har en bred överblick över natur- och kulturmiljö, säger Eric Bjuringer, student på landskapsvetarprogrammet med inriktning förvaltning och planering.

Att få packa ner kikaren, sätta på sig kängorna och ge sig iväg till Långhultamyren för att spana efter fåglar – då är dagen fulländad för 29-årige Eric Bjuringer.

– Jag är uppvuxen i stan, men har alltid tyckt om att vara ute i naturen. Det blir nästan som ett beroende, att komma ut. Det ger en känsla av frihet och lugn.

Numera ingår exkursionerna också som en del av hans utbildning till landskapsvetare, och utöver fåglar får han upptäcka röjningsrösen, byggnadsminnen och andra spår och lämningar som format landskapet. Om några år kan han också bli en av dem som planerar hur vårt framtida kultur- och naturlandskap ska formas och förvaltas.

Även om Eric Bjuringer, ända sedan barnsben, uppskattat att vara ute i skog och mark, är yrket landskapsvetare en ganska ny bekantskap. Efter studenten hade han inga särskilda studie- eller yrkesplaner, och började sommarjobba på PostNord hemma i Halmstad. Månaderna blev år och han trivdes rätt bra med arbetet som brevbärare.

– Ibland har jag känt att jag kanske skulle börja plugga, men har inte hittat något som lockat mig.

"Jag kände inte till yrket, men tänkte att det var värt att kolla upp. Så jag tog kontakt med en alumn från landskapsvetarprogrammet."

En höst följde han med sin pappa och sin bror till Ottenby fågelstation på Öland. Där och då väcktes intresset för fågelskådning och tillbaka i Halmstad sökte han sig till den lokala ornitologiska föreningen. Sedan dess har han tillbringat många lediga dagar spanandes upp mot himlen.

För några år sedan väcktes intresset för fågelskådning. Detta ledde till att Eric Bjuringer sökte sig till Högskolan Kristianstad för att studera till landskapsvetare.

Så småningom började han också snegla på utbildningar med naturinriktning, och han fick ett tips från sin pappa, vars kollega på Länsstyrelsen var landskapsvetare.

– Jag kände inte till yrket, men tänkte att det var värt att kolla upp. Så jag tog kontakt med en alumn från landskapsvetarprogrammet och vi hade ett rätt långt samtal. Det hon berättade lät väldigt intressant. Och det passade mig bra med en bred och tvärvetenskaplig utbildning.

"När jag hörde deras berättelser kände jag att detta verkligen var något för mig. Det fanns så många vägar man kunde välja."

Första dagen som student på Högskolan Kristianstad, i september 2021, fick han ta del av en inspirationsföreläsning av före detta studenter.

– När jag hörde deras berättelser kände jag att detta verkligen var något för mig. Det fanns så många vägar man kunde välja. Själv dras jag instinktivt mot de planerande delarna. Jag tycker att det är spännande med samhällsplanering.

Att undervisningen hålls på distans från Högskolan Kristianstad ser han mest som en fördel. Han vill gärna stanna hemma i Halmstad där han byggt upp sitt sociala liv.

– Dessutom får jag som mest gjort när jag kan sitta hemma och plugga. Jag har inga problem att gå upp tidigt och sätta mig och läsa. Jag tycker att ämnena är så pass intressanta, så jag vill bara lära mig mer.

Just nu läser de om förvaltning och styrning i natur- och kulturmiljö, samtidigt som de lär sig om fysisk planering. Ekologi och geovetenskap hör annars till de kurser han hittills uppskattat mest. En del andra moment har han först var skeptisk till, men de har sedan visat sig vara roliga och användbara.

– Som kursen i kommunikation. Det var lite nervöst till en början men det kändes väldigt utvecklande.

"Genom att få ta del av redovisningar från studenter, som sitter i olika delar av Sverige, får vi en mer varierad bild av det svenska landskapet."

Till höjdpunkterna hör dock de olika fältstudier som studenterna får göra på hemmaplan. Eric Bjuringer har rört sig i trakterna kring Halmstad, såväl ut mot havet som inåt landet, och redovisat sina resultat för studentgruppen Han har också fått se och höra studiekamraternas redovisningar från vitt skilda platser i landet. Någon sitter i Jämtland, någon i Norrbotten och ett helt gäng i Skåne.

– Just denna utbildning passar faktiskt väldigt bra att ha på distans. Genom att få ta del av redovisningar från studenter, som sitter i olika delar av Sverige, får vi en mer varierad bild av det svenska landskapet.

Samtidigt har det varit roligt att lära känna klasskamraterna lite närmre vid de regelbundna träffarna på campus och, inte minst, under den nio dagar långa Sverigeresan som utfördes i september. Tillsammans tog de sig de sextio milen från Linköping till Grövelsjön och utforskade olika landskapstyper längs vägen.

"Landskapsvetare behövs i så många olika delar av samhället."

Om drygt ett år, i april 2024, tar Eric Bjuringer och hans kurskamrater examen som landskapsvetare. Var han sedan hamnar, vet han inte.

– Det vore kul att jobba med naturvård på Länsstyrelsen. De har en del bra instegsjobb som fältkontrollant. Samtidigt har jag blivit allt mer nyfiken på samhällsplanering. Men vi får väl se var jag börjar… Landskapsvetare behövs i så många olika delar av samhället.

Text: Kerstin Weman Thornell
Foto: Thea Richter Malm