"Utbildningen gav mig en ny strategisk grund att stå på."
I arbetet som folkhälsochef i Sydnärke gör Annika Karlsson Juliussen analyser och prioriteringar för att på bästa möjliga sätt stärka medborgarnas välbefinnande. Genom Masterprogrammet i Hälsovetenskap, som hon avslutade förra sommaren, har hon fått flera användbara verktyg.
Under studietiden på masterprogrammet i hälsovetenskap tog Annika Karlsson Juliussen ett kliv i karriären och blev folkhälsochef i Sydnärke.
Annika Karlsson Juliussen gick via Indien för att upptäcka Kristianstad. Hon har en bakgrund inom nutrition och ett stort intresse för internationella frågor. För flera år sedan arbetade hon med ForumCiv-projekt kring småskaligt jordbruk på den indiska landsbygden. För att kunna analysera arbetet valde hon en fristående kurs i utvärdering, som hölls av Högskolan Kristianstad.
Då upptäckte hon att högskolan också erbjöd ett masterprogram i hälsovetenskap, vilket väckte hennes nyfikenhet.
– I bagaget hade jag redan en master i internationell folkhälsonutrition. Men jag gillade det breda greppet om hälsa i Kristianstad, och att man tog ett avstamp i samhällsvetenskap på ett tydligare sätt än i mina andra utbildningar.
Inspiration från föreläsningar
Hon bestämde sig för att åter sätta sig i skolbänken. Under tiden som hon studerade på distans vid Högskolan Kristianstad arbetade hon också som folkhälsoutvecklare, och så småningom blev hon folkhälsochef i Sydnärkes folkhälsoteam. I sitt arbete kunde hon hämta mycket inspiration från föreläsningar och uppgifter på högskolan.
Utbildningen berör frågor som ledarskap, samverkan med organisationer och integrering av skilda perspektiv och professioner. Det var ämnen som passade mig väldigt bra, eftersom det gick att tillämpa direkt i mitt jobb som folkhälsochef.
Att sköta ett arbete och samtidigt studera på högskola är inte helt självklart. Men Annika Karlsson Juliussen beskriver distansutbildningen som flexibel, vilket ger studenterna möjlighet att själva ta ansvar för hur de ska lägga upp arbetsveckan.
– Jag tyckte att det var väldigt kul och intressant att läsa, så jag kände mig motiverad. Men man får förstås se till att planera noga, och bestämma sig för vilka dagar eller kvällar som ska gå till studierna.
Spännande debatter och nya perspektiv
En distansutbildning är självklart inte samma sak som att studera på campus. Men Annika Karlsson Juliussen tycker att det har fungerat bra att sköta diskussioner och uppgifter via plattformen.
Studenternas olika bakgrunder och programmets internationella profil har också bidragit till spännande debatter och nya perspektiv på hälsa och samhälle.
Som examensarbete valde hon ett ämne som ligger extra varmt om hjärtat: barns och ungdomars delaktighet och inflytande i beslut som berör dem, och vilka erfarenheter kommunpolitiker har kring barn och ungas delaktighet och inflytande i beslutsprocesser på kommunal nivå. Uppsatsen blev uppmärksammad och så småningom publicerad i en vetenskaplig tidskrift.
I juni 2022 kunde Annika Karlsson Juliussen kvittera ut intyget, som visade att hon tagit sin masterexamen i hälsovetenskap. Hon tycker att utbildningen har stärkt henne i rollen som folkhälsochef och gett henne nya verktyg att använda när hon lägger upp strategier eller utför analyser tillsammans med medarbetarna.
Det är kul och utmanande att arbeta med ledarskap. Och tack vare utbildningen fick jag en ny strategisk grund att stå på.
Samverkan mellan instanser
Hennes uppgift är att leda folkhälsoteamet i de fem kommunerna Hallsberg, Kumla, Lekeberg, Laxå och Askersund.
– Det handlar mycket om samverkan mellan olika instanser, kommunala verksamheter, regional hälso- och sjukvård och regional utveckling, länsstyrelse och civilsamhälle.
Just nu arbetar hon med förberedelserna för ett demokratinätverk som ska mötas senare i veckan, där deltagarna bland annat ska diskutera hur verksamheter kan lyssna till barns och ungas röster.
– För oss i folkhälsoteamet är barn och unga en prioriterad målgrupp. Det löper som en röd tråd genom hela vårt arbete. Att ge dem trygga uppväxtvillkor – det är en knäckfråga för folkhälsan.
Text: Kerstin Weman Thornell