"Allt klaffade när jag sökte jobb!"
Ena dagen diskuterar hon laddstolpar till elbilar. Nästa dag handlar det om avfall och återbruk. Direkt efter examen från miljöstrategutbildningen vid Högskolan Kristianstad, blev Camilla Persson processledare på Bollnäs kommun – ett arbete hon utför med stolthet och glädje.
– Jag visste egentligen inte vad jag ville göra, utöver att arbeta med något med miljö. Men jag förstod att Högskolan Kristianstad gav en bred grund som kunde leda mig vidare att hitta rätt, säger Camilla Persson.
För en tid sedan kom ett reklamutskick i postfacket på jobbet, adresserat till ”miljöstrateg Camilla Persson”.
– Jag blev så glad och stolt när jag läste det, för jag har verkligen kämpat för den yrkestiteln.
Sedan i juni förra året arbetar Camilla Persson på Bollnäs kommun, där hon har det övergripande ansvaret för miljöarbetet. Det sträcker sig över ett brett område, från detaljplanering till mer övergripande strategier.
– Hittills har jag hela tiden tänkt att jag är ny i mitt arbete. Men nu har jag börjat vänja mig vid tanken att detta faktiskt är mitt jobb.
"Jag är uppvuxen med en mamma som var engagerad i miljön och som var noggrann med källsortering och annat."
Under många år arbetade Camilla Persson som grafisk formgivare och planerade dagstidningar. Till uppgifterna hörde att lägga upp rätt sidantal och placera ut annonser. Samtidigt bar hon på ett intresse för miljöfrågor.
– Jag är uppvuxen med en mamma som var engagerad i miljön och som var noggrann med källsortering och annat. När jag själv blev förälder växte det ännu mer och jag funderade ofta över vår konsumtion och försökte köpa begagnat.
Till slut insåg hon att det var dags att lämna sitt dåvarande jobb som grafisk formgivare och ta sig an nya utmaningar. På platsbanken hittade hon en del arbeten inom miljöområdet, bland annat en tjänst som miljöinspektör i hemkommunen Bollnäs. Hon försökte då ta reda på vilken utbildning som skulle krävas för att nå dit.
"Det var jättevärdefullt att få en inblick i vad utbildningen kunde leda till."
Hon sökte runt på högskoleutbildningar i hela Sverige och fastnade för Högskolan Kristianstad, som erbjöd en treårig distansutbildning inom strategiskt miljöarbete. Upplägget passade bra, då hon var gravid och visste att hon inte skulle kunna flytta eller pendla till ett lärosäte.
Studierna började dock med ett gemensamt introduktionsmöte på campus i Kristianstad i september 2019.
– Den var jättebra. Vi fick träffa folk med liknande intressen och lyssna på lärare och föreläsare. Jag minns särskilt träffen med miljöstrategen Selina Malik i Kristianstads kommun. Det var jättevärdefullt att få en inblick i vad utbildningen kunde leda till.
Under de påföljande kurserna fick hon och studiekamraterna en brett perspektiv på miljövetenskap, då de bland annat läste om samhällsplanering, geografiska informationssystem och miljömätteknik.
– Det flöt på, och jag hängde med. Jag litade helt enkelt på att högskolan tagit fram det som skulle vara relevant för oss.
Vissa moment var mer tidskrävande än andra. Kursen i kemi beskriver hon som ”ett slag i magen”.
– Jag var inte riktigt beredd på hur tufft det skulle bli, och jag har ju ingen kemiutbildning i bagaget. Men samtidigt var det intressant, och det vi lärde oss kom till nytta i senare kurser.
"Det krävs ju ett skifte i människors beteende för att få till en större förändring i samhället."
Mer lustbetonade var kurserna i miljöekonomi och miljöpsykologi.
– Detta var ämnen jag gärna nördade in mig i. Det krävs ju ett skifte i människors beteende för att få till en större förändring i samhället.
Mestadels satt hon hemma i Bollnäs och pluggade, men hon tycker att kontakten med lärarna i Kristianstad var god.
Utbildningen krävde dock disciplin och initiativförmåga från studenternas sida. De uppmanades att utgå från sin hemmaplan. Camilla Persson gjorde egna studiebesök på det närliggande reningsverket och avfallsanläggningen och hon fördjupade sig i översiktsplanen på kommunens hemsida.
Sista terminens sökte hon sig till Bollnäs kommun för sin VFU (verksamhetsförlagda utbildning). Hon minns att det tog ett tag att få grepp om organisationen.
– Jag hade ju själv ingen erfarenhet av hur kommuner fungerar. Även om vi hade en bra kurs om miljöförvaltning, så skiljer det sig mellan olika kommuner hur man lägger upp arbetet gentemot förvaltningar och nämnder.
"Jag hade en fruktansvärd tur, att allt klaffade när jag sökte jobb. Samtidigt tror jag att efterfrågan på vårt kunnande växer."
Under hennes VFU-period pågick också rekryteringen till en fast tjänst som processledare inom kommunen. Camilla Persson var en av de sökande, och sista dagen på praktiken fick hon beskedet att tjänsten var hennes. Efter examen kunde hon därför återvända till kommunen, nu som nytillträdd processledare inom området ekologisk hållbarhet.
– Jag hade en fruktansvärd tur, att allt klaffade när jag sökte jobb. Samtidigt tror jag att efterfrågan på vårt kunnande växer.
"Med utbildningen får man en bred syn och ett helhetsperspektiv, och man vet hur man ska hämta mer kunskap från olika områden."
Själv kände hon sig väl rustad inför klivet ut i arbetslivet, tack vare kunskaperna från Högskolan Kristianstad.
– Med utbildningen får man en bred syn och ett helhetsperspektiv, och man vet hur man ska hämta mer kunskap från olika områden.
Till hennes uppgifter hör att samordna och leda miljöstrategiarbetet i kommunen. Hon beskriver Bollnäs som en geografiskt utspridd landsbygdskommun.
– Kollektivtrafiken är en av utmaningarna. En annan att upprätta en infrastruktur av laddstolpar för alla elbilar. Vi ligger längs vägen mellan Stockholm och fjällen, så många bilar passerar här.
Några andra aktuella frågor handlar om kommunens kretslopp från avfall till återbruk, och hanteringen av de kommunala tjänstefordonen.
– Det känns väldigt bra att få insyn i alla de här frågorna, och också få chansen att också påverka i praktiken.
Och reklamutskicket som damp ner i hennes postfack för en tid sedan, har hon sparat. Titeln i adressfältet blir en påminnelse om att hon nu, efter flera års studier, faktiskt lyckades nå fram till sitt mål.
Text: Kerstin Weman Thornell
Foto: Privat