Sri Lanka - Louise
Att få möjligheten att göra VFU i Sri Lanka är något jag är väldigt tacksam och glad över. Under sju intensiva veckor fick jag chansen att se vård ur ett helt nytt perspektiv – ett globalt sådant.
VFU i Sri Lanka – en resa som gett nya perspektiv
Vi roterade mellan flera avdelningar, bland annat pediatrik, psykiatri, operation, neonatal och öppenvård, och varje plats bjöd på nya lärdomar och insikter. Vi fick även besöka platser som SOS Barnbyar, HelpAge och ett cancerhospis – möten som berörde mig djupt och stannat kvar långt efter hemresan. Där blev det tydligt hur olika livsvillkor påverkar människors möjligheter till hälsa och vård.
Det fanns dagar då jag kände mig vilsen, särskilt eftersom språkbarriären och kulturskillnaderna ibland gjorde kommunikationen svår. Men jag lärde mig också att vård är så mycket mer än ord. Ett leende, ett handslag, en blick – det räcker långt för att skapa kontakt och trygghet.
Andra typer av lärande
Det praktiska deltagandet ser annorlunda ut på utlands VFU än vad en VFU hemma gör. Det finns färre möjligheter att själv utföra moment, men erfarenheten gav i stället utrymme för andra typer av lärande. Jag har fått träna på att leda mig själv, vara flexibel och att observera med närvaro. Det finns ett värde i att bara vara där, lyssna, se och förstå. Man får med sig så mycket annat, förståelse för global vård, andra kulturer och personers olika livsöden.
"Sri Lanka har satt spår i mig och kommer följa med mig in i mitt framtida yrkesliv som sjuksköterska."
Jag har fått med mig så mycket – både professionellt och personligt. Jag bär med mig en ödmjukhet inför hur vi i Sverige ibland tar vår sjukvård för given. I Sri Lanka såg jag hur man med små medel och stor skicklighet lyckas skapa vård trots begränsade resurser.
Jag är tacksam för varje möte, varje avdelning, varje stund av reflektion. Sri Lanka har satt spår i mig – och det kommer följa med mig in i mitt framtida yrkesliv som sjuksköterska.
Tips till dig som funderar på att göra VFU utomlands:
- Var snäll mot dig själv. Det är okej att känna sig trött, vilsen eller utanför ibland – du har rest långt bort från det som är tryggt och bekant.
- Lägg bort förväntningarna. Låt dig formas av det som händer, i stället för att försöka styra upplevelsen. Det blir oftast bättre när man släpper kontrollen lite.
- Våga ta plats – men våga också bara vara. Allt lärande sker inte i handling. Ibland är det mest värdefulla man kan göra att lyssna, iaktta och reflektera.
- Skriv dagbok och reflektera. Även små tankar kan bli stora insikter i efterhand. Det är också fint att kunna blicka tillbaka och se resans gång.
- Ta vara på varandra. Om du åker tillsammans med andra – prata, dela, skratta, gråt. Ni är varandras viktigaste stöd.
- Glöm inte att njuta. Det är en unik chans att se världen ur ett nytt perspektiv. Tillåt dig själv att också bara vara tacksam och stolt.
Sri Lanka gav mig inte bara nya kunskaper om vård, utan också om mig själv. Det var en resa som flyttade gränser – inom mig, och för hur jag vill vara som sjuksköterska.
Till dig som funderar på att åka: gör det. Det är ett äventyr, ett lärande, och en livsresa – allt på samma gång.
Louise T3 sjuksköterskestudent