Omvälvande tid på Sri Lanka gav erfarenheter för livet
De 23-åriga sjuksköterskestudenterna Anna Gerdås och Abbygail Roth drömde om verksamhetsförlagd utbildning på afrikanska kontinenten. Men bestämde sig för tolv veckor på Sri Lanka. Ett beslut de i dag, dryga sex månader efter hemkomsten, absolut inte ångrar.
– Vi ville se och uppleva något annorlunda och det fick vi verkligen, säger Anna.
Det är en vacker höstdag i början på oktober 2013 när vi träffar Anna och Abbygail utanför glashuset på Högskolan Kristianstad. De är nu inne på sin femte av Sjuksköterskeprogrammets sex terminer och de ser båda med tillförsikt på framtiden.
– Tiden på Sri Lanka har gett oss ett djupare perspektiv på tillvaron. Den har utvecklat oss och gjort oss starkare och ödmjukare som människor, säger Abbygail.
Vänskapsband för livet
Vårt samtal fortsätter som det inleddes, utan frågeformulär, men med stor nyfikenhet på vad de båda tjejerna varit med om. De berättar om hur väl de mottogs av University of Sri Jayewardenepura i Colombo där de hade sin bas under den tolv veckor långa verksamhetsförlagda utbildningen (VFU:n). Och om hur de blev hembjudna till och bodde hos lankesiska studenter och deras familjer.
– Alla var oerhört vänliga och tog hand om oss på allra bästa sätt. Vi hade det jättemysigt och mötte helt underbara människor, många som vi har knutit vänskapsband med för livet, säger Anna.
Strikt hierarkiskt system
När frågan om deras praktiska studier på de lankesiska sjukhusen kommer på tal tittar tjejerna på varandra, och skrattar. De vet inte riktigt var de ska börja. Men berättar att det lankesiska sjukvårdssystemet är så annorlunda jämfört med det svenska att det inte går att beskriva med några korta meningar.
– Man kan väl säga som så att våra studiebesök runtom på olika enheter i det lankesiska vårdsystemet blev ganska omvälvande upplevelser, säger Abbygail och fortsätter.
– Det är för det första ett strikt hierarkiskt system där läkaren är överhuvudet som ingen ifrågasätter.
– Ja, förutom du då Anna, säger Abbygail, skrattar och berättar vidare att det var ganska många lankesiska sjuksköterske- och läkarstudenter som blev förvånade när Anna vid ett tillfälle kritiserade en läkare för att inte tvätta händerna mellan patientkontakterna.
Fungerade trots brister
En annan aspekt som Anna och Abbygail berättar att de hade svårt att handskas med var avsaknaden av patientintegritet. Sådan fanns överhuvudtaget inte, berättar de.
Men det som satte det djupaste spåret hos de båda sjuksköterskestudenterna var ändå att sjukvårdssystemet fungerade. Och det trots mängder av – ur ett svenskt perspektiv – brister rörande exempelvis hygien, medicinsk teknisk utrustning, läkemedel och inte minst ett oerhört stort patientflöde.
– Sri Lanka har så helt annorlunda förutsättningar än vi, men det funkar ändå. Patienter blev friska och gick hem, oerhört tacksamma. Och att se och uppleva detta med egna ögon gör en faktiskt lite ödmjuk, säger Anna.
Ovärderlig livserfarenhet
På vårt samtals avslutande fråga "Vad de båda sjuksköterskestudenterna tar med sig från den här VFU:n ut i det stundande yrkeslivet?" svarar de kort och gott – En spräckt Sverigebubbla.
– Det var den vi ville spräcka med vår tid utomlands och det gjorde vi verkligen, säger Abbygail.
De båda är överens om att VFU:n gav dem ett stärkt självförtroende och en vetskap om att det aldrig är fel att våga ifrågasätta, eller för den delen att vara personlig och visa medmänniskor respekt och omtanke. Erfarenhet och kunskap som Anna och Abbygail menar att de kommer att ha nytta av genom hela livet.
Text och foto: Johan Lenell