Sofia i Thailand
Att hoppa av planet i Chiang Mai kändes overkligt. Värmen kändes underbar efter att spenderat många timmar på ett kallt plan. Inte visste jag då hur mycket yttertemperaturen skulle komma att påverka min praktik och mitt liv i allmänhet, både på ett fantastiskt sätt men även ibland som en tung börda. Jag kunde fortfarande inte förstå att jag skulle spendera tre månader här.
Första dagen i skolan var redan dagen efter jag anlänt till Chiang Mai. Då satt jag ner tillsammans med rektor och samordnare och jag fick en introduktion av skolan och även en möjlighet att titta på schemat. Fullspäckade dagar med studiebesök och nya lärare i stort sett varje dag var vad jag såg fram emot, och jag såg verkligen fram emot detta. Obstetrik, pediatrik och primärvård var mina huvudgrenar som jag skulle utgå ifrån under dessa tre månader, och jag fick se så mycket. Förlossningar, alternativ medicin, skolomsorg, förebyggande hälsoarbete, den psykiatriska vården, barnsjukvård, äldresjukvård, hemsjukvård, allmänvård. Ja det var inte många grenar inom den thailändska vården jag inte gjorde studiebesök på.
Språket var helt klart det största hindret, läraren jag blev tilldelad var alltid sjuksköterska och väldigt högutbildad så oftast var de väldigt familjära med det engelska språket. Men alla var inte det, och även fast de kunde göra sig förstådda tog det ibland väldigt lång tid att förklara den enklaste saken. Det kunde jag bli frustrerad på ibland, då jag är en sådan person som vill veta allting om allting och jag vill veta det nu. Så man fick lära sig att ha tålamod och att plugga på kvällarna för att förstå exakt allt man varit med om under dagen. Jag hade väldigt mycket fritid, och var ledig alla kvällar så det var ju en ypperlig sysselsättning att kunna sätta sig ute i solen en eftermiddag med datorn och läsa om t.ex. obstetrik.
Utbildningen var väldigt bra, och jag själv hade ett enormt stort inflytande på hur jag ville lägga upp utbildningen. Var det någonting jag saknade så löste dom det åt mig.
För att återgå till vädrets betydelse så hade jag både tur och otur att både få vara där på deras vinter och sommar. En vecka i januari hade vi bara 10 grader, och då ska det tilläggas att där saknas isolering, fönster i många fall (det är oftast öppet rakt ut) och framförallt värmesystem såklart. Det är väldigt ovanligt att det blir såhär kallt i Thailand och denna vecka trodde jag nästan att jag skulle stryka med. En vecka senare var det 30 grader igen. Förkylningen var mer eller mindre permanent vid detta lag. Sista månaden var det 40 grader varje dag. Och det hade ju också helt klart sina för- och nackdelar. Fördel, man slapp frysa och solen är ju alltid trevlig. Nackdel, man gick runt i ett konstant lager av svett och det var svårt att koncentrera sig och att bli uttorkad dagligen var inte ett alternativ utan ett definitivt faktum.
Jag reste också till de södra delarna av Thailand. Phuket, Patong, paradisöarna, Pattaya och Bangkok var några ställen jag besökte under min vistelse. Och där var ju värmen mer än välkomnande. Vilket fantastiskt land. Men det var väldigt skönt att efter varje resa få komma tillbaka till Chiang Mai. Det är något speciellt med den staden och det finns en anledning till att så många backpackers stannar till här. Kände man att man saknade västvärlden kunde man bara promenera över till den delen av staden där alla backpackers var så kändes det som att vara hemma igen. Fast med större uteserveringar och med gladare människor.
Alla människor jag träffade, alla nya vänner och all erfarenhet dessa tre månader gett mig. Jag skulle gjort om denna resa till varje pris och jag rekommenderar varmt att åka till Chiang Mai, både som student och turist.
/Sofia Jönsson