Zambia - Magdalena, Carolin
I början av andra termin fick vi besked om att vi skulle få göra våra VFU utomlands, i Zambia. Det var en dröm för oss båda att se sjukvården just i Afrika. Mitt i allt annat som hände under termin två började planeringar och förberedelse för resa som skulle förändra våra liv.
Den 1:a februari lämnade vi kalla Sverige för att starta våra äventyr i varma Zambia. Staden vi åkte till var Livingstone. När vi äntligen kom till boendet hade vi många känslor. Allt från spänning till nervositet och ånger. Hotellet vi skulle bo på hade inte samma standard som i Sverige. Fönsterna gick inte att stänga helt, dörrarna till rummet trodde vi skulle falla sönder så fort någon tittar på de. Vi kände oss ensamma, långt ifrån allt som är bekant och tryggt. Just där och då visste vi inte att det skulle bli vår tryggaste punkt i hela Livingstone och en plats som vi snart skulle kalla ’’hem’’.
Första praktikveckan bestod av orientering och föreläsningar om kultur, kulturchock och vanligt förekommande sjukdomar i Zambia så som HIV och malaria. Vi möte studybuddies, lokala sjuksköterskestudenter, som skulle hjälpa oss runt på plats samt två andra barnmorskestudenter från Belgien. Sjukhuset vi skulle göra vår VFU på heter Livingstone University Teaching Hospital. Under våra sju veckor fick vi se en medicinavdelning för kvinnor, kirurgavdelning för män, psykiatriavdelning, förlossning, operationsenheten, akutmottagning, HIV-kliniken samt ÖNH- kliniken. Att få se så många olika enheter gav oss en ungefärligt bild av hur sjukvården fungerar i Zambia. Vi har sett hur vårdpersonalen måste improvisera varje dag med väldigt få resurser och material för att patienterna ska kunna få den vård de behöver. Det fanns många brister på varje avdelning. Det syntes framför allt när vi öppnade läkemedelskåpen som oftast var nästan tomma. Vi upplevde många situationer som var mentalt påfrestande, situationer som aldrig skulle uppstå i Sverige. Personcentrerad vård är inget som studeras i Zambia. Att bevittna sjukvården där gjorde oss starkare och trots att det var väldigt utmanade, uppskattar svensk sjukvård ännu mer idag. Det öppnade upp ögonen för oss att alla inte har det lika bra som i Sverige. Vi hoppas kunna ha med oss resten av livet saker vi har lärt oss och att alltid, ALLTID, använda sig av personcentrerad vård.
På våra lediga helgar hittade vi på olika aktiviteter med våra vänner som vi träffade på resans gång. Vi såg Victoriafallen, vilket är det längsta vattenfallet i hela världen. En absolut magisk upplevelse. Vi åkte på safari i Botswana där vi såg massa olika djur i sin naturliga miljö. Vi såg elefant-familjer, antiloper, flodhästar, giraffer, en krokodil, bufflar, en leopard och två lejon. Vi sov även i ett tält mitt i bushen. Superskrämmande men absolut värt varje pulspåslag. Sista helgen var fylld med adrenalin då vi badade i kanten av Victoriafallen och hoppade bungyjump från Victoria Falls Bridge. Inget vi rekommenderar att berätta för familjen i förväg. Det absolut mest utvecklande utflykten som fick oss tänka mycket var tour av Livingstone där vi har sett hur människor lever i en extrem fattigdom. Förutom det hittade vi varandra och vänner från andra länder som vi aldrig skulle hittat annars. Alla dessa upplevelser kommer vi alltid att dela med varandra.
Vår största oro då och är fortfarande, är att vi kunskapsmässigt hamnat bakom våra klasskamrater som fått göra mer medicinsktekniska moment på sin VFU i Sverige. Men allt vi gick genom i Zambia är också en erfarenhet som vi alltid kommer ha nytta av, speciellt när vi möter personer från andra länder. Och den erfarenheten hade vi aldrig fått i Sverige. Allt det tekniska kommer med tiden. Även om hela resan var tuff på alla möjliga sätt och vis, kan vi med säkerhet säga idag att vi inte ångrar en enda dag i Zambia.
Tveka inte för att göra din VFU utomlands. Det är en resa som du aldrig kommer att glömma.
Magdalena & Carolin