”Jag vill hjälpa läraren att bli sitt bästa jag”

"Jag har alltid varit vetgirig och har velat fatta hur saker hänger ihop. Jag vill inte lägga tid på saker som inte ger något åt eleverna, säger Catharina Färdig." Det var dessa tankar som så småningom ledde fram till utbildningen till speciallärare vid Högskolan Kristianstad.

"Det är världens bästa yrke, säger hon uppriktigt."

Catharina Färdig möter upp på skolgården vid grundskolan Montessori Mondial i Kristianstad, och vi slår oss ner mitt i vimlet av elever som sparkar boll och springer runt och tjoar. Det märks att hon är van vid barnens tempo. Hon har arbetat som lärare i drygt tjugo år, mestadels i årskurserna sju till nio.

– Det är världens bästa yrke, säger hon uppriktigt.

Ändå kände hon, för några år sedan, att hon ville gå vidare, ha lite mer att bita i. En av de händelser som skulle leda fram till beslutet var flyktingkrisen 2015, då den kommunala skolan hon då arbetade på fick många nya elever med utländsk härkomst.

– Det blev tydligt att vi behövde undervisa på annat sätt för att nå vår måluppfyllelse. Jag ville inte lägga tid på saker som inte gav något åt eleverna, men jag insåg också att jag saknade verktyg att nå alla elever.

Där och då föddes tanken att själv återvända till skolbänken och vidareutbilda sig till speciallärare.

– I den vevan talades det också mycket om att behovet av speciallärare skulle öka. Själv har jag alltid tyckt att de knepiga fallen varit de roligaste. Ofta har jag faktiskt lyckats med en del elever där andra lärare gått bet, men jag har inte kunnat sätta ord på det eller förklara varför det funkat.

"Den var helt fantastiskt. Vi hade ett oerhört tydligt upplägg och väldigt bra föreläsningar."

Hon bestämde sig för att söka till speciallärarutbildningen vid Högskolan Kristianstad. Utbildningen ingår i Lärarlyftet, som riktar sig till lärare och förskollärare som vill vidareutbilda sig till bland annat speciallärare. När hon, inför höstterminen 2021, fick positivt antagningsbesked från högskolan fanns ingen tvekan. Hon öser lovord över utbildningen. 

– Den var helt fantastiskt. Vi hade ett oerhört tydligt upplägg och väldigt bra föreläsningar. Varje gång vi nådde slutet av en kurs var man fylld av frågor som fick sina svar under påföljande kurs. Så det ena ledde naturligt till det andra.

"Denna kurs var väldigt ”hands on”, och vi provade samtal på olika sätt och i olika situationer. Det kändes oerhört värdefullt."

Men ett moment som stack ut lite extra var samtalskursen, där studenterna fick träning i konsten att handleda lärare.

– Handledning måste ju skötas med finess. Denna kurs var väldigt ”hands on”, och vi provade samtal på olika sätt och i olika situationer. Det kändes oerhört värdefullt.

"Vi stöttade varandra, delade erfarenheter, och jag fick faktiskt vänner för livet."

Klasskamraterna bestod av lärare med skiftande bakgrund och erfarenheter, från de lägre årskurserna till vuxenutbildning. Även om en stor del av undervisningen skedde på distans, uppmuntrades studenterna att odla kontakterna med varandra.

– Vi fick väldigt mycket ut av varandra. Det var högt i tak, och diskussioner som fortsatte långt efter föreläsningarna. Vi stöttade varandra, delade erfarenheter, och jag fick faktiskt vänner för livet.

Under studietiden arbetade hon i skiftande grad, det sista året gick hon ner till 60 procent. Stundtals var det ändå utmanande att få ihop pluggande med vardags- och familjeliv.

– Man hade kanske kunnat ta det lugnare och flyta med, men jag ville ju också få ut mesta möjliga ur utbildningen. Varje liten stund som blev över läste jag. Jag har haft böckerna i bilen och suttit och läst i omklädningsrum och ridhus, på lördagskvällar och tidiga morgnar.

"Det fanns utrymme att fundera, ställa frågor och också testa kunskaperna på våra arbetsplatser."

Hon ser också många fördelar med att studera på halvfart, för att låta de nya kunskaperna sjunka in.

– Det fanns utrymme att fundera, ställa frågor och också testa kunskaperna på våra arbetsplatser.

Under utbildningstiden var hon inställd på att fortsätta på sin dåvarande arbetsplats efter examen. Men den speciallärartjänst som hon sett fram emot sköts på framtiden. I samma veva utlystes tjänsten på Montessori Mondial och hon bestämde sig för att ta chansen.

Sedan ett par månader är hon skolans enda speciallärare, men arbetar tillsammans med två specialpedagoger. Catharina Färdigs arbete består av en mängd olika delar: utvärdera åtgärdsprogram, ha kontakt med vårdnadshavare, ha intensivträning med elever, handleda lärarna …

– Jag gör allt och lite till. Det är så himla roligt! Och samtidigt svårt, såhär i början, att veta vad man ska prioritera. Denna skola ville göra en särskild insats kring språket, och nu får jag och mina kollegor vara med och forma vårt gemensamma arbete.

De verktyg som hon tidigare behövde och efterlyste, har hon nu börjat få grepp om.

– Jag vill ju gärna tro att jag fått fler perspektiv och vidgat min syn på människor överlag och på barn i synnerhet.

"På så sätt kan jag hjälpa läraren att bli sitt bästa jag."

Att komma in som speciallärare och handleda skolans övriga lärare, är dock ett uppdrag som kräver både kunskap och fingertoppskänsla.

– Min uppgift är inte att ta över lärarnas roll. Om jag ska gå in och peta i deras undervisning så måste jag ha något adekvat att komma med; konkreta tips som de har nytta av. På så sätt kan jag hjälpa läraren att bli sitt bästa jag.

Belöningen kommer kanske inte alltid så omedelbart som när hon var klasslärare och fick direktrespons från sina elever. Ändå känner hon att hon, som speciallärare, kan göra nytta på ett bredare plan.

– Varje gång en lärare kommer fram spontant och säger: ”jag har klurat vidare på det du sa…” - då har jag lyckats. Då har jag satt igång en process som i förlängningen kommer att nå ut till fler elever.

Text och foto: Kerstin Weman Thornell