Lena ger beröm både till speciallärarprogrammet och lärarna

Lena Engkvist tycker att alla hennes lärare och föreläsare var kunniga och engagerade. Idag jobbar hon som förstelärare.  

– Jag sökte till utbildningen eftersom den krävdes för att jag skulle få min legitimation, men mitt under utbildningen fick jag min legitimation ändå, eftersom jag arbetat så länge med just det här, berättar Lena. Men jag fortsatte ändå, dels ville jag slutföra, men utbildningen var också fantastisk och jag saknar Kristianstad jättemycket!

Hon studerade på 50 procent samtidigt som hon fortsatte jobba 100 procent på sin vanliga arbetsplats i Helsingborg som speciallärare inom grundsärskolan. Många av studenterna på utbildningen befann sig i ungefär samma situation. Många hade flera år bakom sig i arbetslivet och utbytet av erfarenheter var mycket givande, enligt Lena, även om studierna var krävande.

– Klart att det var tufft, varje helg var vikt åt att läsa och skriva, minns Lena. Och när man är äldre så kommer ju också livet emellan på ett annat sätt än när man är ung student. Under tiden jag pluggade förändrades livssituationen för några på olika sätt. Men samtidigt omsätter man kunskaperna på ett helt annat sätt när man har många års yrkeserfarenhet i bagaget.

När omständigheterna runt omkring studierna kanske inte är helt optimala, är det förstås viktigt med stöttning och det tycker Lena att hon fick i stora portioner från Högskolan Kristianstads personal.

– Alla våra lärare och föreläsare var kunniga och engagerade – de bar oss genom utbildningen, det var som att få en boost av någonting! När man slet sitt hår inför delprov och examensarbeten fanns de där och lugnade och kom med goda råd. Som äldre har man nog högre krav på sig själv också, man vill visa att all samlad erfarenhet medfört utveckling.

Medstudenterna fanns där förstås också. Under utbildningen är studenterna uppdelade i mindre grupper, vilket ger möjlighet till starka och goda relationer.

– Vi hjälpte varandra under studietiden och det fungerade jättebra. Jag har fortfarande kontakt med några och det är väldigt kul!

I dag arbetar Lena fortfarande på samma arbetsplats, men med något förändrade arbetsuppgifter. Hon har inte velat släppa det direkta arbetet med eleverna, det är ur det som hon får kraft, säger hon.

– Min vision är en skola för alla där olikheter utvecklar både elever och vuxna. I mitt dagliga arbete får jag omedelbar feedback. Jag märker direkt och väldigt tydligt på eleverna om mitt undervisningsupplägg fungerar eller behöver modifieras. Jag måste anpassa mig efter eleverna och inte tvärtom. Flexibilitet i arbetet är A och O

.

Lena är förstelärare och numera även koordinator. Det innebär att hon sitter med i ledningsgruppen för skolan och driver skolutvecklingsfrågor.

– Vi har en jättebra rektor som verkligen ser skolan som en skola, med två skolformer, grundskola och grundsärskola. Han har också varit med på en de alumniträffar som arrangeras, dit våra rektorer var medbjudna.

Lena är mån om att inte tappa kontakten med Högskolan Kristianstad. Förutom att hon är med i alumninätverket, agerar hon också mentor för en av studenterna som går samma utbildning.

– Alumniträffarna är kanon! Det är viktigt med kopplingen till högskolan och att få ta del av nya tips och ny kunskap. Och mentorskapet håller min egen utbildning uppdaterad samtidigt som det ger mig möjlighet att hjälpa någon annan.

På Lenas skola har hon ytterligare två kollegor som gått utbildningen i Kristianstad. När hon gjorde sin verksamhetsförlagda utbildning, (VFU) gjorde hon den på en annan skola i Helsingborg.

– Det var intressant att ta del av hur de arbetade, för även om vi arbetar med samma saker, så gör vi det på olika sätt. Det var spännande och jag fick också jättemånga frågor om utbildningen – som jag mer än gärna är ambassadör för – den gav verkligen mycket!

Text: Jeanette Thelander
Bild: Lovisa Wallin