Nyfiken musiklärare på jakt efter ny kunskap
För Ellen Bergström har nyfikenhet och utveckling löpt som en röd tråd genom livet. Därför var steget till att vidareutbilda sig till speciallärare efter 21 år som ämneslärare inte så stort, utan ett självklart val för att kunna fortsätta utvecklas och vara en bra lärare.
För Ellen Bergström är speciallärarutbildningen ett sätt att utvecklas, och ständigt förbättra, sin roll som lärare.
Ellen har under sina många år som lärare haft ett intresse för barn i behov av särskilt stöd, ett intresse som uppkom ganska snart efter lärarexamen för drygt 21 år sedan. Idag jobbar Ellen som musiklärare och musikterapeut på kulturskolan i Kiruna. Där jobbar hon både mot grundskola, grundsärskola och gymnasiesärskola. När det handlar om pedagogik för barn i behov av särskilt stöd menar Ellen att det är extra viktigt att vara lyhörd och flexibel, även om grundprinciperna är samma.
– Under mina år som lärare har jag lärt mig att det aldrig får vara elevens fel att den inte lär sig. Visst är man alltid två i en relation, men du som lärare får aldrig tycka att det är hopplöst, det gäller istället att hela tiden ifrågasätta sina pedagogiska metoder, säger Ellen.
Drygt 178 mil till Kristianstad
Ellen har lång erfarenhet av att möta elever, men kände att hon saknade vissa verktyg för att jobba med barn med funktionsvariation. Därför bestämde hon sig för att vidareutbilda sig till Speciallärare med inriktning utvecklingsstörning. Att valet föll på Kristianstad var kanske inte helt självklart, för en norrlänning bosatt i Kiruna.
"Ja, kan man komma längre från Kiruna? Jag jämförde utbildningar, både kvalitetsutvärderingar och upplägg, vilket gjorde att valet föll på Kristianstad, säger Ellen."
Utbildningen är på halvfart och distans, så Ellen har fortsatt sin tjänst som musiklärare på halvtid. Hon har delat upp veckodagarna mellan studier och jobb, vilket gör det lättare för henne att fokusera. Under utbildningen ingår träffar månadsvis på plats i Kristianstad, något som inte varit ett hinder för Ellen.
Eftersom Ellen fortsatt undervisa på halvtid så har hon testat nya kunskaper direkt i praktiken, något hon menar att hon gör både medvetet och omedvetet. Ellen har kommit halvvägs i utbildningen och är inne på sin fjärde termin.
– Jag vet egentligen inte vilka förväntningar jag hade på utbildningen men jag har blivit positivt överraskad. Det känns som den är väl genomtänkt, det är duktiga föreläsare och våra huvudmentorer har verkligen koll på läget. Lärarna är alltid öppna om vi har frågor och de svarar fort. Upplägget är vettigt och det är en lagom arbetsbörda. Visst är det mycket att göra men jag tycker det är spännande så jag trivs, säger Ellen.
Ett nyfiket steg mot ny kunskap
Även om klassen är utspridd över hela landet tycker Ellen att de har en bra sammanhållning, framför allt i basgruppen som är en grupp om fem personer. De har kontinuerlig kontakt och stöttar varandra i studierna. För Ellen är utbildningen ett av många steg mot ett livslångt lärande, ett sätt att ständigt utvecklas och bli bättre.
– En av anledningarna att det är kul att vidareutbilda sig är att man får mycket bekräftelse på det man gör är rätt, att de sker både med sunt förnuft och med stöd av tidigare utbildning. Men samtidigt får man tänka om en hel del. Man tror att saker och ting är på ett visst sätt men det är det inte, och det är härligt att ha fel, skrattar Ellen.
Text: Lovisa Wallin
Foto: privat