”Jag brinner verkligen för tandvård”

Det är viktigt att ha ett mål, men samtidigt ska man inte utesluta att andra saker dyker upp längs vägen, menar Muntadher Dakhil. Själv blev han, efter tre månader som tandhygienist, erbjuden tjänsten som klinikchef.

– Är du färdigplågad nu?

Patienten besvarar frågan med ett stort leende, som visar att det egentligen inte var så farligt att sitta i tandläkarstolen. Gemensamt bestämmer de en tid för nästa besök.

Just denna eftermiddag gör Munthader Dakhil en insats i receptionen på Oral Care. Men han är också tandhygienist och klinikchef, med ansvar för övrig personal.

Inte illa för en 25-åring. Lägg därtill att han kom till Sverige för tio år sedan från ett krigshärjat Irak, så förstår man att denne unge man är något utöver det vanliga.

– Jag vill gärna visa andra att ingenting är omöjligt, säger han när vi slagit oss ner i soffan i det tomma väntrummet.

Muntadher Dakhil beskriver sin födelsestad Bagdad som ”en av de bästa städerna i världen”. Men i mars 2003 brakade allt samman då amerikanska trupper invaderade Irak med flyg och missiler.

– Vi hade bara tur som inte blev dödade …

Under flera år kom landet att plågas av våldsamma stridigheter och så småningom tog Muntadhers familj det svåra beslutet att lämna hem, släktingar och vänner. I februari 2009 hamnade de i ett vinterkyligt Helsingborg, där de skulle försöka bygga upp en ny vardag.

– Redan då var jag inställd på att lära mig svenska språket. Jag förstod att detta var förutsättningen för att kunna trivas och må bra.

Hårt arbete väntade, men Muntadher säger sig ha blivit inspirerad av sina föräldrar.

– De hade gjort den här resan för vår skull, så vi barn ville ge tillbaka och göra dem glada och stolta. Dessutom pratade mina föräldrar ofta om hur viktigt det är att läsa och lära sig saker.

"Kristianstad hade mindre klasser och längre utbildning, och kändes mer familjärt."

Han hade alltid tänkt sig att arbeta inom vården, och när han skulle välja gymnasiestudier blev det Omvårdnadsprogrammet. Efter att ha tagit studenten som tandsköterska sökte han sig vidare till Tandhygienistprogrammet. Han stod och valde mellan Malmö och Kristianstad och besökte båda ställena för att skaffa sig en rättvis bild av de olika lärosätena.

– Kristianstad hade mindre klasser och längre utbildning, och kändes mer familjärt. Studentlivet verkade också bättre. Dessutom fanns det större chans att få bra boende.

I dag är han glad att valet föll på Kristianstad. Han erbjöds ett korridorrum i nära anslutning till campus. Där flyttade han in – och fick vänner för livet.

– Vi har fortfarande kontakt och jag betraktar dem verkligen som mina barndomsvänner.

Även lärarna lärde han känna. De visade förståelse för hans bakgrund och för att han ibland behövde lite extra hjälp.

– När jag pluggade var jag tvungen att först översätta orden innan jag kunde lära mig betydelsen. Men i slutändan fick jag förstås genomgå samma bedömning som alla andra.

Det personliga mötet är det jag uppskattar mest med detta yrke. Man bygger upp en långvarig relation med patienterna, menar Muntadher Dakhil.

Parallellt med utbildningen hade han flera extrajobb, bland annat som studentambassadör för Högskolan Kristianstad. Dessutom drog han i gång ett projekt för att hjälpa nyanlända migranter med munhälsan.

– Jag brinner verkligen för tandvård. Samtidigt förstår jag att det inte är prioriterat för dem som varit med om krig. Att man har tandvärk spelar liksom inte så stor roll för den som kanske förlorat sitt barn.

Men genom att lära ut grundläggande begrepp kring munhälsa hoppas han att kunskapen ska spridas vidare till kommande generationer. Dessutom finns en förhoppning att fungera som en förebild för nyanlända, och visa att det faktiskt går att studera och skaffa arbete, trots motgångar tidigare i livet.

"Man kan inte bara sitta och vänta på att saker ska komma till en, utan man måste ju hålla sig framme."

Själv lyckades Muntadher Dakhil bygga upp ett digert CV under studieåren, som gjorde honom konkurrenskraftig på arbetsmarknaden.

– Man kan inte bara sitta och vänta på att saker ska komma till en, utan man måste ju hålla sig framme. Det har varit extra viktigt för mig, som varken haft kontakter eller ett känt namn. Jag har kunnat visa att jag är driven, fast jag är okänd.

På sin meritlista kan han bland annat skriva ”erfaren tomte”. Det hela startade julen 2015, då han bestämde sig för att erbjuda gratis tomtebesök till barnfamiljer i Kristianstad. Nyheten spreds på nätet och mängder av människor hörde av sig – en del bara för att tacka för initiativet.

Muntadher Dakhil blev känd som den unge muslimske killen som ville sprida julglädje, och han fick ställa upp i intervjuer för både radio, tv och tidningar.

– Det var under en period när det kom mycket negativa nyheter om flyktingar. Själv ville jag visa att det inte är så stor skillnad mellan oss människor. Vi kan dela varandras traditioner och glädjas tillsammans. Men jag trodde förstås aldrig att det skulle bli så stort!

I juni 2016 kunde han kvittera ut sin examen som tandhygienist och när han lämnade högskolan kände han sig väl rustad för att arbeta på klinik – inte minst tack vare praktikperioder och sommarjobb.

– Jag blev erbjuden handledare när jag kom till Oral Care, men jag var nog rätt självständig redan från början.

"Självklart var det tufft att bli chef som 22-åring, men också väldigt kul."

För att bygga på sin kompetens ytterligare fortsatte han också att studera vid sidan om jobbet. Det blev kurser i bland annat marknadsföring, ekonomi och ledarskap. Redan samma höst fick han frågan om han ville ta över tjänsten som klinikchef. Det innebar en mängd nya uppgifter, i form av personalansvar och ekonomiansvar.

– Självklart var det tufft att bli chef som 22-åring, men också väldigt kul. Ibland kan det också behövas folk med fräsch utbildning och nytt tankesätt. Och jag har inte glidit på något bananskal, utan verkligen jobbat hårt för att komma hit.

"Om jag kunde spola tillbaka tiden, så hade jag gjort samma val igen."

Numera har han lämnat studentkorridoren och bor i en lägenhet i centrala Kristianstad, tre minuter från kliniken. Veckodagarna fylls av arbete på kliniken, men till helgen ska han åka tvärs över Skåne till Helsingborg och träffa sin familj. Men ”hemma” är definitivt Kristianstad – staden han fick på köpet när han valde utbildning.

– Jag trivs bra här. Om jag kunde spola tillbaka tiden, så hade jag gjort samma val igen. 

Text och foto: Kerstin Weman Thornell