Med kronisk nyfikenhet kommer man långt

Magnus Mattsson och hans elever tillbringar stora delar av skoldagen i den stora verkstaden, som rymmer svetsar, svarvar och en mängd andra verktyg och maskiner.

Vi träffas i klassrummet på Nordenbergaskolan i Olofström strax före skoldagens slut. Här arbetar Magnus Mattsson som mentor och ämnesansvarig för fjärdeårseleverna som läser till gymnasieingenjörer, den så kallade T4-utbildningen. Under en skoldag kombineras teori i klassrummet med praktik i den stora verkstaden vägg i vägg.

– Eleverna är mycket motiverade och drivna. Deras kompetens som blivande produktionstekniker, mätrumstekniker och konstruktörer är något som företagen verkligen behöver och efterfrågar, säger Magnus Mattsson.

Själv klev han in på Volvo i Olofström som 19-åring, efter att ha gått den tvååriga industrilinjen. Den första tiden arbetade han med sammansättning, men allt eftersom behoven och möjligheterna dykt upp har han gått vidare genom diverse internutbildningar. Genom åren har han jobbat som bland annat verktygsfräsare, CNC-operatör, verktygsmakare och planerare för verktygsunderhåll.

Magnus Mattsson har alltid haft ett särskilt öga för de skolelever som kommit till företaget för att göra praktik vid maskinerna.

– Det är inte så lätt att komma in i denna värld när man är alldeles grön. Det är en annan arbetskultur, en annan jargong. Det har känts viktigt att ta hand om dem, visa dem runt och sätta ihop lite utbildningsmaterial till dem.

"Det är ju egentligen ett livslångt lärande man är ute efter."

Inför hösten 2011 fick han höra, på omvägar, att Högskolan Kristianstad skulle dra igång en yrkeslärarutbildning på halvfart och distans. Magnus Mattsson behövde inte så lång betänketid – detta kändes som något för honom.

– För mig var det helt okänd terräng – jag hade ju inte suttit i skolbänken på över tjugo år. Men man måste våga prova. Det är ju egentligen ett livslångt lärande man är ute efter.

Han sökte och kom in. Premiärklassen var ganska liten och de flesta hade sin bakgrund inom industri- och byggbranschen.

– Men många av studiekamraterna hade tidigare arbetat som lärare, och för dem var det självklart att prata om saker som kurser och behörighet. Det kan ta lite tid att vänja sig vid alla begrepp.

"Som yrkesperson är det lätt att ta saker för givna; man behöver inte reflektera över vad man gör."

Upplägget, med distansstudier på halvtid och ett antal träffar på högskolan, fungerade bra. Magnus Mattsson jobbade fullt under veckorna och pluggade under kvällar och helger. I utbildningen lades stor vikt vid didaktik och pedagogik – något som han uppskattade.

– Som yrkesperson är det lätt att ta saker för givna; man behöver inte reflektera över vad man gör. Jag vet vad det innebär att tangera med en planfräs. Men för den som är ny är detta långtifrån självklart. Nu insåg jag att man måste ta ett steg tillbaka och verkligen förklara. Det kan vara en utmaning.

"Under VFU:n kom mina huvudlärare på besök för att titta på arbetssituationen och pedagogiken."

Förmågan att förmedla dessa kunskaper fördjupades genom föreläsningar, uppgifter och litteratur. I utbildningen ingick också flera perioder av verksamhetsförlagd utbildning, VFU. Dessa gjorde han på Nordenbergsskolan i Olofström och på Jacobsskolan i Hässleholm.

– Under VFU:n kom mina huvudlärare på besök för att titta på arbetssituationen och pedagogiken. Vi diskuterade hur det gick och vad som kanske kunde göras annorlunda. Det var en kontakt och dialog som fungerade jättebra.

Efter examen från yrkeslärarutbildningen kände Magnus Mattsson att det var hög tid att växla om, från industrin till skolvärlden. I samma veva dök tjänsten upp, som lärare på det nystartade T4-programmet på Nordenbergsskolan. Han ångrar inte att han tog klivet i yrkeslivet.

– Samtidigt ska man vara medveten om att skolvärlden är komplex. Det är mycket dokumentation som kan upplevas som krånglig.

"Det är fint att få följa dem när de växer från osäkra elever till kunniga yrkesmän och -kvinnor som är redo att ge sig ut i arbetslivet."

Det är också märkbart, menar han, att dagens unga inte vuxit upp med verktyg och maskiner på samma sätt som många ur tidigare generationer. Förr fanns svarven, svetsen och fräsen hemma på gårdarna eller i högstadiets slöjdsalar. Idag har få ungdomar kommit i kontakt med dessa maskiner.

– När de kommer hit är det nästan som att få lära sig ett nytt språk.

Å andra sidan får han ständigt små belöningar, i form av bekräftelse från eleverna.

– Det syns tydligt på dem när man når igenom. När de plötsligt förstår och kan använda sina nya kunskaper. Det är fint att få följa dem när de växer från osäkra elever till kunniga yrkesmän och -kvinnor som är redo att ge sig ut i arbetslivet.

"Eleverna är överens om att deras lärare är en entusiastisk pedagog"

Under vårt samtal kikar tre killar i övre tonåren in i salen. De ska snart gå hem, efter att ha arbetat med uppgiften att konstruera ett klippverktyg för runda tunna plåtar.

– Det är en utmaning, men de får inte vara rädda för att prova idéer och snilleblixtar, säger Magnus Mattson.

Eleverna är överens om att deras lärare är en entusiastisk pedagog som verkligen går in för att lära ut.

– Han kollar hela tiden om vi hänger med och förstår vad han menar, säger en av killarna.

– Ja, kommunikation är viktig. Och att man inte blir stött när eleverna inte hänger med – då är det ju jag som förklarar illa. Då för jag försöka igen, säger Magnus Mattsson.

"Intresset för pedagogik har lett honom till ytterligare studier."

Intresset för pedagogik har lett honom till ytterligare studier. Han har gått en VFU-utbildning för yrkeslärare, och sedan i höstas läser han en 15-poängskurs i specialpedagogik på Högskolan Kristianstad, riktad till just yrkeslärare.

– Vi har ofta elever med extra behov, och behöver verkligen kunskap för att kunna möta dem. Genom att sätta mig in i detta har jag också lärt mig oerhört mycket om mig själv. Jag har förstått att det behövs tålamod för att kunna bemöta människor där de befinner sig.

Lärarrollen följer med honom även på fritiden, då han läser artiklar och böcker om ny teknik, och funderar över hur han ska förmedla det på bästa sätt.

– Industrin utvecklas hela tiden och det gäller att hänga med i den automatisering och digitalisering som sker. Idag pratas det mycket om Industri 4.0 och det kommer ständigt nya utmaningar. Detta också något jag försöker förmedla till mina elever: med kronisk nyfikenhet kommer man långt.

Text och foto: Kerstin Weman Thornell