Äldre personers levda erfarenheter av att vara lekfulla på särskilt boende

Att vara lekfull och kunna leka är en viktig del av att vara människa och kan höra ihop med välbefinnande genom hela livet. Trots det har forskning hittills vetat ganska lite om hur äldre personer med olika funktionsnedsättningar upplever lekfullhet, särskilt i skandinaviska äldreboenden.

I den här studien ville vi därför förstå och beskriva hur äldre personer själva erfar lekfullhet i vardagen på äldreboenden. Målet var att få en djupare bild av fenomenet och bidra med kunskap som kan stärka välbefinnande och personcentrerad vård. 

Vi undersökte därför hur lekfullhet tar sig uttryck i äldre personers livsvärld genom att lyssna på deras egna berättelser. Studien bygger på intervjuer med 15 personer mellan 68 och 100 år som bor på äldreboenden.

Resultatet visade att lekfullhet kan beskrivas som att komma i kontakt med en inre, dynamisk livskraft som stärker välbefinnandet. Denna livskraft tog sig uttryck på flera olika sätt genom minnen, humor och i anordnade lekfulla aktiviteter. De äldre personerna anpassade sin lekfullhet till kroppsliga förändringar och i deras lekfulla sätt att vara öppnades det även för gemenskap med andra, såsom personal och andra personer på boendet. Samtidigt visade studien att vårdberoende och äldreboendets ramar påverkade hur lekfullhet kunde levas ut. Det handlade alltså inte enbart om personens vilja att vara lekfull, utan även om de möjligheter och begränsningar som omgivningen skapade.

Att uppmärksamma lekfullhet kan vara ett sätt att stödja äldre personers välbefinnande och samtidigt bekräfta deras värdighet. Vi menar därför att lekfullhet bör tas på allvar både inom forskning och inom äldrevård och omsorg. Lekfullhet är något mycket mer än “att ha roligt i stunden” – det är en grundläggande mänsklig förmåga, även högt upp i åldrarna, som behöver stödjas av både personal och politiska riktlinjer på äldreboenden.