Därför orkar vi – Sjuksköterskors arbetssituation och hälsa före, under och efter COVID-10 pandemin, samt förutsättningar för att arbeta personcentrerat

Bakgrund
COVID-19-pandemin har belyst att det finns en kunskapslucka kring vad som bidrar till personalens välbefinnande i extrema arbetssituationer, och det är viktigt att identifiera faktorer och processer i arbetsmiljön som påverkar både fysisk och psykisk hälsa. Detta doktorandprojekt undersökte hur COVID-19 pandemin påverkade sjuksköterskornas arbetssituation och hälsa samt vilka åtgärder som behövs. För att uppnå detta syfte användes både enkäter och intervjuer. SwAge-modellen användes som teoretisk ram genom hela forskningsprocessen. 

Huvudsakliga resultat 
Många sjuksköterskor omplacerades mot sin vilja och upplevde brist på kontroll över sina scheman, med frekventa ändringar i sista minuten och ökade arbetstimmar, vilket ledde till stress. Trots trötthet och stress drevs de av en stark pliktkänsla att vårda patienter och stötta sina kollegor. Personalbrist och brist på personlig skyddsutrustning skapade etiska och moraliska problem. Sjuksköterskor rapporterade fysiska och långsiktiga emotionella symptom, med ökade arbetsrelaterade psykiska problem. De hade ofta otillräcklig tid för återhämtning mellan skiften, även om vissa lyckades ta pauser utanför arbetet. De kände frustration över att allmänheten inte följde riktlinjer och upplevde oärlighet från ledningen om skyddsutrustningens hållbarhet och effektivitet. Organisationer svarade effektivt med krisplaner, teamarbetet förbättrades, och sjuksköterskor fick starkt stöd från kollegor och i viss utsträckning chefer. De upplevde professionell tillväxt och tillfredsställelse i att vara behövda och göra skillnad, samt visade motståndskraft och innovativ problemlösning. 

Sammanfattningsvis har pandemin visat behovet av att stärka sjuksköterskor genom att ge dem mer kontroll över sina uppgifter och ansvar. Pandemin betonade också vikten av att balansera omsorgsplikten med sjuksköterskors säkerhet och välbefinnande, samt behovet av stödjande ledningsstrukturer, adekvat resursallokering och en hälsosam arbetsmiljö.  Den motståndskraft som vissa sjuksköterskor visade belyser potentialen för posttraumatisk tillväxt och vikten av en stödjande arbetskultur. Genom att prioritera sjuksköterskors hälsa och integritet kan vårdorganisationer bättre hantera framtida kriser och bibehålla hög standard på patientvården. 

Insikterna från detta projekt är väsentliga för att utforma hälsosamma och hållbara arbetsplatser i framtiden, särskilt med fokus på sjuksköterskors arbetsmiljö. Denna kunskap syftar till att minska sjukfrånvaron, förhindra avgång från sjuksköterskeyrket, samt främja sjuksköterskornas hälsa. Den förväntade nya kunskapen stämmer överens med FN:s hållbarhetsmål i Agenda 2030, framför allt mål 3 (God hälsa och välbefinnande) och 8 (Anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt).