Djupt ensam i övergången mellan barndom och vuxenliv - Ungdomars erfarenheter av existentiell ensamhet

Existentiell ensamhet är en djup form av ensamhet som i studier bland vuxna visat sig vara förknippad med lidande, men kan innebära personlig växt om den bemöts på ett bra sätt. Syftet med studien var att undersöka ungdomars erfarenheter av existentiell ensamhet. Studien baseras på individuella intervjuer med 16 ungdomar mellan 15 och 21 år.

Resultatet visar att existentiell ensamhet bland ungdomar är relaterat till erfarenheter av att uppleva utanförskap och mellanförskap. Utanförskapet var relaterat till erfarenheter av att vara unik och därför aldrig kunna bli helt förstådd, och att vara annorlunda och därför inte passa in. Det kunde också handla om att inte känna sig delaktig eller prioriterad, eller att lämnas ensam med sina innersta tankar och känslor. Mellan-förskapet var relaterat till att känna sig vilsen och inte höra hemma någonstans, eller att ”övertänka" och slitas mellan sina tankar och  ”verkligheten". Ungdomarna ställdes inför motstridiga krav och förväntningar från sig själva och andra, och de kunde känna sig stora och små samtidigt;det kommande vuxenlivet kändes "läskigt". För att lindra lidandet försökte ungdomarna ibland att undvika jobbiga känslor och tankar genom att vara med andra eller göra saker de tyckte om. De försökte dessutom må bättre genom att göra saker som de egentligen visste inte var bra för dem och de försökte trycka undan sina känslor och tankar eller fokusera på framtiden. Flera ungdomar valde att inte dela sitt innersta med någon eftersom de var rädda för att den de delade med inte skulle finnas kvar för dem, eller så ville de inte visa sig svaga eller sårbara. De ungdomar som ändå valde att dela sitt innersta med en annan person gjorde det med någon som de kände förstod dem och som de kunde lita på. 

Existentiell ensamhet är en del av att vara människa. Det är viktigt för ungdomar att ha möjlighet att få dela sina innersta tankar och känslor med någon som de kan lita på och som kan förstå dem. Det kan dock vara svårt för professionella att upptäcka och tolka uttryck för existentiell ensamhet och därmed erbjuda adekvat stöd. Det finns en risk att vardagliga känslouttryck tolkas som sjukliga. Fördjupad kunskap behövs kring ungdomars existentiella behov för att kunna främja existentiell hälsa och förebygga psykisk ohälsa.

Vill du ha mer information? Kontakta Tide Garnow.