Personcentrerad öppenvård ur ett patientperspektiv

Författare: Fredrik Gasser
Avhandlingen i sin helhet: Person-centred outpatient care for persons with long-term conditions

Projektledare: Peter Hagell
Projektmedlemmar: Fredrik Gasser, Valentina Bala, Lina Behm, Albert Westergren

Hälso- och sjukvården står inför stora utmaningar och befolkningen blir äldre och fler lever med långvariga sjukdomar. Samtidigt flyttas allt mer vård från sjukhus till öppenvård. Mot denna bakgrund betonas vikten av personcentrerad vård. Personcentrerad vård (PCV) innebär att vården utgår från individens behov, erfarenheter och mål, och att patienter och vårdpersonal samarbetar i vårdrelaterade beslut. Trots bred enighet om dess betydelse visar forskning att PCV är svårt att omsätta i praktiken. Vården upplevs fortfarande ofta som fragmenterad och styrd av tidsramar snarare än individens behov.

Detta projekt har som mål att öka förståelsen för hur PCV i öppenvård kan utvecklas och följas upp, särskilt för personer med långvariga tillstånd. Detta dels genom att vidareutveckla och testa ett patientrapporterat instrument avsett att mäta graden av PCV i öppenvård för personer med långvariga tillstånd, dels att studera mellanchefers (de som befinner sig mellan strategiska beslut och det kliniska arbetet) perspektiv, vilka är avgörande för att omsätta strategiska mål i praktiken.
Resultaten visar att det finns en stark vilja bland mellanchefer att arbeta med PCV. De lyfter fram betydelsen av god kommunikation, patientdelaktighet och individuellt anpassad vård. Samtidigt pekar de på tydliga hinder, såsom begränsade resurser och svårigheter att konkretisera vad PCV innebär i vardagen.

Det patientrapporterat instrumentet Person-Centred Care instrument for outpatient care (PCCoc) bygger på ett konceptuellt ramverk för PCV i öppenvård bestående av 5 aspekter. Kommunikation, social miljö och en utveckling från personalisering (individanpassning), via delat beslutsfattande, till att stärka patientens egen förmåga (empowerment). Våra studier inom somatisk och psykiatrisk öppenvård visar att personer med långvariga tillstånd uppfattar PCCoc som begripligt, relevant och lätt att använda. Resultaten visar också på goda mätegenskaper och att den hypotetiska progressionen från personalisering till empowerment stöds av empiriska data. Detta ger stöd för att resultaten kan tolkas på ett tillförlitligt sätt och användas i förbättringsarbete.

Den kliniska relevansen av det konceptuella ramverket bakom PCCoc har även utvärderats av mellanchefer inom öppenvård, vilket visade att det upplevdes som ett värdefullt stöd för att tydliggöra vad PCV innebär och hur den kan utvecklas och följas upp i praktiken.

Sammantaget visar resultaten att det finns goda förutsättningar att stärka PCV i öppenvården, men att det kräver både organisatoriska förutsättningar och fungerande verktyg för uppföljning. Kombinationen av ett tydligt ramverk och ett validerat mätinstrument som PCCoc ger nya möjligheter att systematiskt utvärdera och utveckla öppenvården för personer med långvariga tillstånd.