Strategier för att hantera empatitrötthet bland hälso- och sjukvårdspersonal på IVA

Att arbeta på en intensivvårdsavdelning innebär att dagligen möta svårt sjuka patienter, anhöriga i kris och svåra etiska beslut. Det kan vara mycket meningsfullt, men också känslomässigt krävande. En risk är att hälso- och sjukvårdspersonalen utvecklar så kallad empatitrötthet. Det innebär en känslomässig utmattning som kan göra det svårare att känna empati och engagemang i mötet med patienter. För att förebygga empatitrötthet behövs strategier som hjälper hälso- och sjukvårdspersonal att orka med sitt arbete och samtidigt må bra. Studien genomfördes med en deltagarbaserad metod där hälso- och sjukvårdspersonal på intensivvårdsavdelningar först fick identifiera olika strategier och därefter sortera och bedöma dessa utifrån hur viktiga de är och hur mycket de faktiskt används i vardagen. 

Resultaten visade att strategierna kunde delas in i fem områden: "att skapa mening genom ett personcentrerat perspektiv", "stödjande professionell praktik", "kollegialt stöd och empatiskt teamwork", "balans mellan arbete och privatliv" samt "personligt ansvar". Strategier som användes mest var inom området "kollegialt stöd och empatiskt teamwork".  Det område som bedömdes som viktigast var däremot  "stödjande professionell praktik. Samtidigt användes sådana strategier i relativt liten utsträckning, vilket tyder på att det finns ett glapp mellan vad personalen behöver och vad som faktiskt erbjuds. Personligt ansvar värderades lägst både när det gäller betydelse och användning.

Studien visar att förebyggande arbete mot empatitrötthet inte bara är en fråga om individens eget ansvar. Det handlar också om hur teamet fungerar och vilket stöd organisationen ger. Om vården ska kunna ta hand om personalens välbefinnande på ett hållbart sätt behövs strategier for att undvika empatitrötthet såsom möjlighet för återhämtning, reflektion och återkoppling samt ett stödjande ledarskap. Ett gemensamt ansvar mellan individ, arbetsgrupp och organisation är avgörande för att minska risken för empatitrötthet och stärka möjligheten att fortsätta känna engagemang och välbefinnande.