Uppfattningar och attityder till fingermat bland äldre med svårigheter att äta med kniv och gaffel

Mat- och måltider är en källa till meningsfullhet och livskvalitet. Vad vi äter, hur mycket vi äter och hur vi äter styrs av normer som vi lär oss genom kulturen vi föds in i. I Sverige äter vi enligt västerländska normer vilket inkluderar att äta med kniv och gaffel. Äldre personer med till exempel skakningar, stelhet, svagheter och smärtor i händer och fingrar kan ha svårt att äta med bestick. Det kan dels påverka självständigheten och värdigheten i måltidssituationen, dels ha en påverkan på matintaget och i slutändan livskvaliteten. Att äta med fingrarna skulle kunna vara ett sätt att återfå självständigheten och värdigheten. Det finns dock ingen forskning kring hur äldre personer ser på att äta med fingrarna. Syftet var därför att undersöka uppfattningar och attityder till att äta med fingrarna bland äldre personer >65 med svårigheter att äta med kniv och gaffel, men även bland anhöriga och vård- och omsorgspersonal.

En intervjuguide med bilder på olika maträtter och måltidskontexter användes för att genomföra intervjuer och fokusgrupper med äldre personer (n=14), anhöriga (n=15) samt vård och omsorgspersonal (n=15).

Fyra kategorier visade sig påverka äldres attityder och uppfattningar. 1) varför de äter som de gör visade sig handla om tidigare livserfarenheter och sjukdomsförlopp. Korrekt bordsskick och uppförande ansågs i grunden viktigt. Äldre personer med Parkinsons sjukdom var mer öppna för att äta med fingrarna än de med stroke, vilket kan bero på att Parkinsons sjukdom utvecklas över tid medan stroke ofta är akut. 2) vad de åt var viktigt. Mat från andra delar av världen som hamburgare, pizza, tacos, kebab och varmkorv ansågs vara mer acceptabla att äta med fingrarna än husmanskost. 3) med vem man åt visade sig vara viktigt. Det ansågs acceptabelt att äta med fingrarna tillsammans med anhöriga och vänner som är medvetna om ens svårigheter medan det upplevdes stigmatiserande att ta mat med fingrarna i närvaro av okända människor. 4) var man äter är också av betydelse. Formella måltider (t.ex. på restaurang) är uteslutet eftersom de dukar med vit duk, dukning med flertalet bestick och glas, vilket tydligt visar att det är bestick som gäller. Informella måltider (t.ex. på snabbmatsrestaurang) är mer inkluderande eftersom alla äter med fingrarna.

Slutsatsen är att det är anhörigas och vård- och omsorgspersonalens egna attityder är viktiga för att skapa en atmosfär som är öppen för att äta med fingrarna. Maten kan komponeras för att passa bättre för fingrarna genom att jobba med viskositet, storlek och paketering för bättre grepp.

Vill du ha mer information? Kontakta Sarah Forsberg.