Möt forskarna bakom ”utseendeprojektet”

Åsa Bringsén, universitetslektor i folkhälsovetenskap vid Högskolan Kristianstad.

Nytt internationellt samarbete för HKR. Del 2 - Människorna

Åsa Bringsén, universitetslektor i folkhälsovetenskap, och Martin Persson, universitetslektor i psykologi, träffades genom ett tidigare nätverksprojekt som band ihop sex länder från Europa med olika organisationer och representanter från dessa, där 30 medverkande från varje land är med och utvärderar utbildningen de båda lektorerna jobbar med.

Deras tidigare arbeten, Åsa med idrott och hälsa och Martin med psykologi och utseende, har lett dem till detta samarbete med nätverket som skapade som enligt Martins beskrivning är: ”ett arbetslag som ska representera mycket i Europa för man ska få in alla de kulturella skillnaderna, för att det ska vara anpassningsbart.”

Åsa kom in i forskarvärlden efter att ha jobbat som sjuksköterska. Hon har alltid haft lätt för skolan och för att få bra betyg, och när hon skrev sin C-uppsats blev hon tillfrågad av den dåvarande professorn på programmet om hon kunde tänka sig att gå vidare till en forskarutbildning. 

– Jag hade aldrig tänkt mig att jag skulle ha den sortens karriär, men när jag väl hade börjat blev jag fast. Sedan blev jag forskarassistent ett tag och därefter doktorand, inleder Åsa. 

Martin Persson gjorde ett projekt i Malmö för kirurgiska enheten samtidigt som han arbetade på Folkuniversitet i Kristianstad. Där jobbade han som projektledare med internationella projekt.

– Jag disputerade på plastikkirurgiska kliniken i Malmö där jag jobbade med ungdomar och vuxna med gom- och läppspalt som skapar ett avvikande utseende, framför Martin. 

Senare började Martin jobba i England för en organisation som heter Changing Faces där han arbetade mycket med brännskador. Därefter arbetade han ett antal år för universitet i London och Bristol, och senare på heltid för Centre for Appearance research. 

– En sak skiljer oss, påpekar Åsa, och det är då att Martin är inom psykologifältet medan mitt område är folkhälsa, så för forskningsprojektet är psykologi ett jättebra komplement.

Att bli forskare

Via sin C-uppsats och sitt fritidsintresse för idrott fick Åsa en förfrågan från Skåneidrotten eftersom forskning relaterat till idrott i dag handlar mer om att få fram de bästa idrottsmänniskorna i stället för många andra faktorer som idrotten egentligen handlar om, som välbefinnande, folkhälsa och sociala aktiviteter.

 – För mig har det alltid varit viktigt med idrottsutövande, förklarar Åsa. Att vara aktiv har alltid varit den stora brinnande punkten. Att det har gett resultatmässiga framgångar eller ej … ja, det har ju varit kul, men det har inte varit drivkraften. Att träna för utseendets skull har aldrig varit på kartan.

När Åsa kom med i bilden med sitt folkhälsoperspektiv började Martin och hans kollegor från England tänka kring nätverk och att söka medel för ett nätverksprojekt, deras första gemensamma projekt. Nu har de samarbetet i fyra internationella projekt, och två nya är på gång.

– Nackdelen är att samtidigt som man arbetar måste man bära i åtanke att faktiskt få medel till projekt är extremt svårt, och när man jobbar gör man det med oddsen emot sig. Vi har cirka tio procent chans att få dem godkända och några av de större arbeten där vi hade medverkat har man ännu mindre, mellan fem och sju procents chans, uppger Martin.

Meningen och målet

Idén är att använda sin forskning, vad de lärt sig under vägens gång, och att skapa en utbildning för hälsosjukvårdspersonal så att personalen i sin tur kan bemöta människorna och deras utseenderelaterade problem bättre.

Åsa berättar att på the Center of Appearance research i Bristol finns en bra mix av partners som gör projektet trovärdigt och att de har en fantastisk förmåga att hålla sig à jour med vad som händer på EU-fronten. 

Åsa går vidare och beskriver sitt mål och vad de vill åstadkomma:

– Som individ och forskare, och dessutom folkhälsopedagog, vill jag alltid lära mig själv så mycket som möjligt av de sammanhangen jag är verksam i. Jag vill förbättra min egen kompetens genom den här interaktionen av partnerskap och vad projekten innebär.

För att anpassa sig till klinikerna och deras patienter läggs ofta möten så att de slipper lämna några trådar lösa, för att inte påverka patienternas behandling. En återkommande åsikt både Martin och Åsa understryker är att det bästa man kan ha är en bra arbetsrelation. 

– Vi arbetar bra tillsammans och har många skratt. Det är ofta när man sitter och pratar om något som de nya idéerna kommer fram. Det är jätteviktigt att kunna skapa en förankring, konstaterar Martin.

Artiklar i vetenskapliga tidskrifter är viktigt för universiteten men spelar inte så stor roll då ingen läser dem, menar Martin. Enligt honom är huvudmålet att beprövad forskning kan omvandlas till någonting som kan förbättra på riktigt, i verkligheten för verkliga människor.

– Samtidigt vill Högskolan Kristianstad blir mer internationaliserad och inte bara med en massa studenter från hela världen, utan även genom samarbeten med andra organisationer och andra universitet för att driva bra forskning och bra projekt. Gör vi det kommer vi per automatik att få mer studenter som vill komma hit, för de känner till oss helt enkelt, fastställer Martin.

Hur står det då till med den egna hälsan? Mår de båda hälsoforskarna själva bra och är vid god vigör? .

– Är vi fysiskt aktiva? Ja. Det är vi, säger Åsa. Men det vi har pratat om här skulle jag vilja påstå är ännu viktigare, det vill säga att vi dagligen sysslar med sådant som vi tycker är kul och intresserade av. Här har vi möjlighet att kontinuerligt kompetensutveckla oss, lära oss nytt och att utvecklas som människor, och den pusselbiten är lika viktig, avslutar Åsa.

Läs mer: Unik utbildning om utseende.

Text: Wictoria Larsson