Mottagningen ger en bra grund att stå på

– Att få arbeta med riktiga patienter – det är klart att det utvecklar ens kunnande, säger Sedina Ibricic som är student på Tandhygienistprogrammet.

Det ser ut som en helt vanlig tandvårdsklinik, med väntrum, reception och tidningar. I korridoren till höger finns en lång rad mottagningsrum.

Patientmottagningen, som ligger på andra våningen i hus 18, och är hemmaplan för Sedina Ibricic. Hon läser tredje åren på tandhygienistprogrammet och tar emot patienter en gång i veckan.

Hon minns hur det kändes första gången, då hon just hade påbörjat utbildningen.

Det var lite nervöst. Jag hade visserligen redan jobbat som lärling på en tandvårdsklinik hemma i Kalmar, men nu fick man ju plötsligt helt egna patienter.

Premiärbehandlingen var en rutinmässig undersökning. Nästa patient ville ha hjälp att sätta ett litet smycke på en av tänderna.

Handledaren gick igenom väldigt noggrant vad jag skulle tänka på, så det gick bra, minns Sedina Ibricic.

Högskolans patientmottagning vänder sig till helt vanliga patienter som vill ha tandvård till reducerat pris. Ryktet om mottagningen har spritts genom affischer, annonser och mun-till-munmetoden. Patienterna är allt från studenter på högskolan till medelålders människor och pensionärer som bor i området.

– De flesta besök rör sig om vanliga undersökningar och stödbehandlingar om patienten har problem med karies eller tandlossning. Vi visar noggrant hur patienten ska borsta, vilken teknik och vilka hjälpmedel som kan användas för att rengöra ordentligt, berättar Sedina Ibricic.

Enda förbehållet är att patienten inte får vara alltför stressad när det är dags att ta plats i tandläkarstolen. Besöket kan nämligen dra ut lite på tiden.

– En del ställer sig lite frågande till tidsåtgången, men det beror på att handledaren måste kontrollera varje moment. Ibland får behandlingen sträcka sig över flera besök, om man inte hinner färdigt.

En handfull patienter har hon följt under hela studietiden och i dessa fall har hon numera god koll på tandstatus och munhygien.

Ja, eftersom man ses rätt många gånger får man en ganska nära och personlig relation sina patienter. Men det är förstås också kul att se nya ansikten. Alla munnar ser ju olika ut, så besöken skiljer sig från person till person.

För Sedina Ibricic och hennes kurskamrater har de många timmarna på patientkliniken varit en avgörande del i utbildningen.

– Det är väldigt bra att få börja med det praktiska redan från start. Man får en grund att stå på, får enklare att bedöma behandlingsåtgärder. Visst kan man läsa teori och öva på dockor, men det blir ju inte samma sak som att ha riktiga patienter, säger hon.

För egen del har hon blivit betydligt mer varm i kläderna under de gångna åren.

Tidigare var jag lite mer osäker, och undrade ofta om jag verkligen gjort rätt. Numera är jag mer bestämd av mig, och har lättare att förmedla detta till patienterna.

Under våren är det hennes tur att själv handleda förstaårsstudenter på mottagningen. Och till sommaren är det dags att pröva sina vingar på riktigt, som nyutexaminerad tandhygienist – något hon ser fram emot.

– Jo, jag känner mig redo.

Text och bild: Kerstin Weman Thornell